Philoctetes var en grekisk hjälte, son till kung Poeas (Poias) från Thessalien, känd som en skicklig bågskytt. Han är särskilt berömd för att ha ärvt Herkules båge och pilar — pilar doppade i blod från den lernaeiska hydran — ett vapen som enligt myten krävdes för att Trojanerna skulle kunna besegras.

Orsaken till övergivandet på Lemnos

Under resan till Troja blev Philoctetes biten av en giftig orm. Såret blev svårt infekterat, började lukta och gjorde honom oförmögen att delta i kampen. De övriga grekerna övergav honom på ön Lemnos; i vissa versioner av myten lämnades han ensam, medan andra källor berättar att öns invånare hjälpte och försörjde honom. Den dramatiska skildringen av hans lidande och ensamhet återfinns särskilt hos Sofokles (Sofokles skrifter), där Philoctetes framställs som övergiven och plågad.

Återkallandet till kriget

Under det tionde krigsåret uppdagades en profetia för achaierna om att Troja inte kunde falla utan Philoctetes och hans vapen. För att vinna kriget sände grekerna därför Odysseus tillsammans med Neoptolemus (Achilles son) för att övertala eller lura tillbaka honom. I Sofokles tragedi är Odysseus beredd att använda list medan Neoptolemus hamnar i en moralisk konflikt mellan lojalitet mot sin fars rykte och medkänsla med den lidande Philoctetes.

Bot och strid

När Philoctetes väl fördes tillbaka till de grekiska lägerplatserna blev hans sår omhändertaget. Enligt traditionerna botades han av läkare som Machaon och Podaleirius, söner till läkekonstens gud Asklepios. Efter tillfrisknandet deltog han i striderna mot Troja och skadade enligt flera källor Paris så allvarligt att såret senare ledde till Paris död eller avgjorde hans öde.

Olika versioner och efterspel

Myten om Philoctetes finns i flera varianter i antik litteratur (bland annat Sofokles, Euripides och senare epiker). Vissa uppgifter låter honom återvända hem efter kriget, andra berättar att han fortsatte att vandra och i vissa traditioner knyts han till koloniseringar i Italien (lokala myter om grundandet av städer). Den exakta utformningen av hans öde varierar alltså mellan källorna.

Kulturell betydelse

Philoctetes framstår i den grekiska mytologin som en symbol för lidande, övergivenhet och moraliska prövningar — särskilt i Sofokles drama där frågan om ärlighet kontra list samt plikten mot den lidande individen står i centrum. Hans historia har länge intresserat författare, filosofer och konstnärer som ett prov på mänsklig uthållighet och etik i krigstid.