Fotografi | ett sätt att göra en bild med hjälp av en kamera

Kamera

En kamera är i sin enklaste form en låda med ett hål i framsidan. Framför hålet finns en speciell glasbit som kallas lins. För att ta ett fotografi gör linsen en liten bild av föremålet i kameran, vilket den gör genom att fokusera ljuset. En lins i en kamera fungerar som en lins i glasögon (glasögon) eller ett förstoringsglas. En typ av kamera som kallas Pinhole-kamera har ingen lins utan använder ett mycket litet hål för att fokusera ljuset.

För att ta ett foto med en kamera trycker du på avtryckaren. Genom att trycka på knappen öppnas slutaren. Slutaren är som en dörr. Den täcker hålet i kameralådan. Slutaren ligger bakom objektivet. När slutaren är stängd kan inget ljus komma in i kameralådan. När slutaren är öppen kan ljus komma in i kameran. När man trycker på knappen öppnas och stängs slutaren. Detta sker mycket snabbt. Den tid som slutaren är öppen kallas slutartid. Slutartiden kan ändras mellan 1/1000:e av en sekund (0,001 s) och några sekunder. Normalt sett är den tid det tar för slutaren att öppna och stänga betydligt kortare än 1 sekund.

Vissa kameror har en bländarring. Den styr hur mycket ljus som kommer in i kameralådan.

Fotografiet i en kamera kan göras på film eller, om det är en digitalkamera, på en elektronisk sensor.

 
Färgfotografering gjordes långt före färgfilmen, vilket framgår av det här porträttet från 1903 av Sarah Angelina Acland. Under de första åren var det sällsynt på grund av behovet av specialutrustning, långa exponeringar och komplicerade tryckprocesser.  

Film

Den bild som objektivet skapar registreras på fotografisk film. Filmen placeras i kameralådan. Ljuset som kommer genom objektivet, bländaren och den öppna slutaren lyser på filmen. Fotografisk film är belagd med kemikalier som reagerar när ljuset lyser på den. Att låta ljuset lysa på filmen kallas exponering av filmen.

Det finns många olika typer av fotografisk film. Det finns filmer för färgfotografier och filmer för svartvita fotografier. Det finns olika storlekar på film. Den vanligaste storleken är 35 mm. Den kallas 35 mm eftersom filmens bredd är 35 millimeter.

En annan skillnad mellan filmer är hur känsliga de är för ljus. Filmer har ett nummer, ett så kallat ISO-nummer, som anger hur snabbt filmen reagerar när ljuset lyser på den.

 
En filmkamera  


Manhattan, New York City sett från toppen av det numera nedlagda World Trade Center med ett äpple i förgrunden, en anspelning på stadens smeknamn Big Apple.  

Behandling av film

När filmen har exponerats utvecklas den. Utvecklingen måste ske i totalt mörker, annars exponeras filmen för mycket och bilden går förlorad. Utvecklingen gör att filmen inte längre reagerar på ljus. När filmen har utvecklats kan bilden ses på filmen.

Ett fotografiskt avtryck är ett fotografi som är framställt på papper. Ett ljuskänsligt papper används. Bilden på filmen placeras i en förstoringsapparat. En förstoringsapparat är en maskin som lyser ljus genom filmen och gör en större bild på det ljuskänsliga pappret. En kemisk reaktion sker i pappret, vilket gör att de områden som träffas av ljuset blir svarta när pappret "framkallas". (Ju mer ljus, desto mörkare område.) Framkallningen gör att bilden visas på pappret - nu är det ett fotografi. Därefter läggs pappret i andra kemikalier som gör att det inte längre är känsligt för ljus. Detta kallas för "fixering". Till sist tvättas pappret så att det inte finns några fler kemikalier på det och sedan torkas det. Sedan är det färdigt.

 

Digitalfotografering

Vid digital fotografering används en digitalkamera. Ibland kallas det för digital bildbehandling. Precis som andra kameror har en digitalkamera ett objektiv, en bländare och en slutare. Den bild som linsen gör registreras av en ljuskänslig elektronisk sensor. En digitalkamera använder inte fotografisk film för att spela in en bild. Digitala fotografier lagras i lagringsenheter som till exempel SD-kort. De kan senare överföras till en dator. Pappersutskrifter kan också göras från digitala bilder. Digitalkameror är inte heller dyra att använda eftersom det inte finns någon film att köpa.

 
Digitalkamera  

Fotografering

En av de viktigaste sakerna när du tar ett fotografi är att fokusera objektivet. Om objektivet inte är väl fokuserat blir fotot suddigt. Autofokuskameror fokuserar automatiskt när slutaren trycks ned. Det finns också kameror med manuell fokusering (vanligtvis äldre kameror).

Tre andra saker är viktiga när du tar ett fotografi. De styr hur ljust eller mörkt fotografiet blir. Ju ljusare du har det desto mer genomskinlig blir bilden, om du har det för ljust kan hela skärmen bli helt vit, om kamerainställningarna är inställda på att vara för mörka, ja, då blir bilden för mörk. Så det beror verkligen på hur du vill ha bilden, vissa kameror kommer automatiskt in med inställningen på 50 %, detta är mest rekommenderat om du vill ta en normal bild, men om du vill justera inställningarna rekommenderas det att hålla den mellan 45 % och 75 %.

1. Slutartid - hur länge slutaren är öppen. Detta skrivs i form av "1/400", dvs. en fyrahundradels sekund.
2. Bländare - hur stor bländaren i objektivet är. Detta ändrar hur mycket ljus som släpps in. Detta skrivs i formen "f/5,6", som beskriver förhållandet mellan brännvidden och storleken på bländaröppningen.
3. Filmhastigheten - hur snabbt filmen/sensorn registrerar bilden. Detta kallas också ISO och skrivs i form av "400".

Långsammare slutartid, större bländare och snabbare film/högre ISO-sensor ger en ljusare bild. En snabbare slutartid, en mindre bländare och en långsammare film/lägre ISO-sensor ger en mörkare bild. En bra bild är inte för ljus och inte för mörk. När den är för ljus, kallas den "överexponerad". En automatisk kamera ändrar dessa saker av sig själv när man trycker på avtryckaren.

 

Kameratyper

Även om det finns många olika typer av kameror har alla fem oumbärliga komponenter:

• Kameralådan, som innehåller och skyddar den känsliga filmen från allt ljus utom det som kommer in genom objektivet.
• film, på vilken bilden spelas in, en ljuskänslig remsa som vanligtvis rullas på en spole, antingen manuellt eller automatiskt, när flera bilder tas.
• ljusregleringen, som består av en bländare eller bländare och en slutare, båda ofta justerbara.
• linsen, som fokuserar ljusstrålarna från motivet på filmen och skapar bilden, och som vanligtvis kan justeras genom att flytta framåt eller bakåt, vilket ändrar fokus.
• Visningssystemet, som kan vara skilt från linsystemet (vanligtvis ovanför det) eller som kan fungera genom det med hjälp av en spegel.