Plan 9 from Outer Space (1959) är en science fiction-film. Den skrevs och regisserades av Ed Wood. I huvudrollerna finns Gregory Walcott, Mona McKinnon, Lyle Talbot, Tor Johnson, Maila Nurmi (Vampira) och Criswell. En del bilder av Bela Lugosi som "Old Man" klipptes in i filmen efter Lugosis död.

Filmen handlar om utomjordingar som vill hindra människorna från att skapa ett vapen som kommer att förstöra universum. För att göra detta sätter utomjordingarna sin "Plan 9" i verket. Detta är en plan för att väcka Jordens döda till liv igen. Denna plan kommer att få Jordens uppmärksamhet och kaos kommer att följa.

Filmen sändes i flera år på tv utan större uppmärksamhet. År 1980 kallade författarna Michael Medved och Harry Medved Plan 9 from Outer Space för "den sämsta film som någonsin gjorts". De delade postumt ut sitt Golden Turkey Award till Wood som den sämsta regissören någonsin.

Handling (utförligare)

Utomjordingarna anländer till jorden och avslöjar att människan är på väg att utveckla ett vapen som kan förstöra hela universum. För att stoppa detta använder de "Plan 9": en metod att återuppväcka de döda som skall skapa sådan oro och uppmärksamhet att de levande människorna stoppar sitt farliga projekt. Händelserna leder till möten mellan militär, civila och de återuppväckta, samtidigt som några huvudpersoner försöker förstå vad som egentligen händer.

Rollista och produktion

Ed Wood hade mycket liten budget och många kompromisser på produktionstid och material märks tydligt i filmen. Några anmärkningsvärda fakta om rolluppställningen och produktionen:

  • En del scener med Bela Lugosi användes efter hans död genom att klippa in äldre filmklipp och komplettera med en stand-in i kappe för att fylla ut hans framträdanden.
  • Tor Johnson, känd som fribrottare, spelar en av de återuppväckta figurerna och blir igenkänd för sin storvuxna gestalt.
  • Maila Nurmi med sin scenpersona Vampira har en liten men ikonisk roll som förstärker filmens skräckestetik.
  • Regissören valde ofta enkla specialeffekter, återanvända kostymer och synliga rep och riggar – allt för att hålla kostnaderna nere.

Tekniska brister och särskilda detaljer

Filmen är ökänd för sin amatörmässiga produktion: svaga effekter, uppenbara kontinuitetsfel, dålig belysning, synliga rep som håller uppe flygande föremål och trafikljus eller rekvisita som inte matchar i olika tagningar. Många av dessa brister bidrog starkt till att filmen tidigt fick epitetet "dålig". Samtidigt ger dessa problem filmen en tydlig charm för dem som uppskattar low-budget-estetik.

Mottagande och kultstatus

Initialt fick filmen få positiva omdömen och sågs inte som särskilt framträdande. Men under 1970- och 1980-talen och framåt omvärderades den av en växande skara filmfantaster, och den blev en kultklassiker. Ett viktigt ögonblick var när Michael och Harry Medved publicerade sin lista och gav Wood ett "sämsta regissör"-pris, vilket paradoxalt nog ökade filmernas berömmelse.

Senare uppmärksammanden förstärkte filmens ställning i populärkulturen: Tim Burton gjorde 1994 en hyllningsliknande biografisk film om Ed Wood, där Bela Lugosis karaktär gestaltas av Martin Landau, som belönades med en Oscar för sin prestation. Plan 9 från Outer Space har också förekommit i dokumentärer, retrospektiv och som återkommande inslag vid midnight movie-visningar.

Kulturhistorisk betydelse

Trots (eller tack vare) sina brister är Plan 9 from Outer Space viktig som ett exempel på hur lågbudgetfilm och passionerad filmproduktion kan påverka filmhistorien. Filmen visar hur en regissörs drivkraft kan skapa verk som lever kvar långt efter sin premiär. Den har också blivit en referenspunkt i diskussioner om vad som gör en film "bra" eller "dålig" och hur publikens uppfattning kan förändras över tid.

Varför ses filmen fortfarande?

Det finns flera skäl till att människor fortfarande tittar på filmen idag:

  • Som kuriositet och studieobjekt för filmstudenter och cineaster intresserade av filmhistoria och lågbudgetproduktion.
  • Som underhållning i form av "så dålig att den blir bra" – ironiskt nöje och gemenskap vid visningar.
  • Som inspirationskälla för konstnärer, filmskapare och författare som uppskattar Ed Woods entusiasm och unika estetik.

Sammanfattningsvis har Plan 9 from Outer Space gått från att vara en bortglömd, dåligt mottagen film till att bli en ikonisk kultklassiker med en plats i filmhistorien som exempel på både filmskapandets begränsningar och dess oförutsedda inflytande.