Plasmalampa: definition, historia och hur den fungerar

Upptäck plasmalampans definition, fascinerande historia från Teslas uppfinning och hur den fungerar — lär dig teknik, gaser och spektakulära effekter.

Plasmalampa är en dekorativ elektrisk lampa som bygger på en gasurladdning innesluten i en genomskinlig glaskupa. En typisk plasmalampa innehåller en central elektrod och en blandning av ädelgaser (t.ex. neon, argon, krypton eller xenon) i lågt tryck. När lampan drivs med högfrekvent högspänning uppstår synliga ljusstrålar — så kallade plasmafilament — som strålar ut från den centrala elektroden mot glasets inneryta.

Definition och grundprincip

En plasmalampa är en typ av gasurladdningslampa som är fylld med olika gaser. Den använder sig av dielektrisk barriärurladdning, ofta kallad plasmaurladdning. Vid uppvärmning joniseras gasen och bildar plasma — ett ledande tillstånd där fria elektroner och positiva joner interagerar och avger ljus.

Historia

Idén med plasmaurladdningar går långt tillbaka, och Nikola Tesla konstruerade redan på 1890-talet tidiga former av sådana instrument för att studera plasmans egenskaper. Han demonstrerade vad han kallade en "Inert Gas Discharge Tube" och fick patent i slutet av 1800-talet (1894) för sina experiment med urladdningsrör. De dekorativa varianterna som vi ofta ser i hem och på museum utvecklades senare och blev särskilt populära som prydnadslampor under 1970– och 1980-talen.

Hur den fungerar

• Elektrisk drivning: En högfrekvent växelspänning appliceras på en inre elektrod. Frekvenserna ligger ofta i kilohertz-området, vilket skapar snabbt växlande elektriska fält.
• Dielektrisk barriärurladdning: Glaset fungerar som en dielektrisk barriär som hindrar en stabil båge. Istället bildas många tunna, lysande filament (plasmaströmmar) som söker vägen med lägst motstånd genom gasen.
• Färg och gasblandningar: Olika gaser avger olika färger: neon ger varma röd‑orange toner, argon ofta blåviolett, medan xenon kan ge vitaktigt eller blått sken. Tillverkare använder gasblandningar för att få olika visuella effekter.
• Beröringseffekt: När man för en hand mot glaset koncentreras fälten och filamenten dras mot fingret eftersom kroppen fungerar som jord eller ett ledande föremål. Filamenten blir då tjockare och mer intensiva vid beröringspunkten.

Användning

Plasmalampor används främst som dekorativa eller pedagogiska föremål:

• Som prydnad i hem, barer och butiker.
• Som demonstrationsobjekt i skolor och vetenskapscentra för att visa plasma, elektriska fält och jonisation.
• I konstnärliga installationer och speciella effekter där levande, rörligt ljus önskas.

Säkerhet och skötsel

• Plasmalampor arbetar med hög spänning men mycket låg ström, vilket gör dem i regel ofarliga vid normal användning. Undvik dock att slå sönder glaset eller att ha lampan nära elektronisk utrustning som kan störas av högfrekventa fält.
• Låt inte personer med pacemaker eller känslig medicinsk utrustning vara nära starka eller defekta enheter — som försiktighetsåtgärd.
• Glaset är skört och lampan innehåller gas under lågt tryck; undvik att öppna eller punktera den.
• Som med andra ljuskällor kan lampan bli varm efter lång tids drift. Placera den på en stabil, värmetålig yta.

Skillnad mot andra gasurladdningslampor

Även om plasmalampor är en sorts gasurladdningslampa, skiljer de sig från till exempel neonrör eller lysrör genom sin synliga, koncentrerade filamentstruktur och genom att de är konstruerade för att visa dynamiska ljuseffekter snarare än att ge effektiv allmänbelysning. Den dielektriska barriärens roll är central för att förhindra en stabil båge och istället generera de karakteristiska plasmafilamenten.

Sammanfattningsvis är plasmalampan både ett intressant vetenskapligt exempel på plasmafysik och en populär dekorativ pryl som kombinerar färg, rörelse och interaktivitet.

Sök med bokstav