Översikt

Post Office Protocol, oftast känt som POP och i sin nuvarande form POP3, är ett standardiserat applikationsprotokoll för att överföra e-post från en fjärrserver till en lokal e-postklient. Protokollet är avsett att låta en klient ansluta över TCP/IP, autentisera sig och hämta meddelanden som ligger i en postlåda på servern. För grundläggande information om standarden och implementeringsdetaljer finns informationssidor och dokumentation via standardresurser.

Funktion och arkitektur

POP3 arbetar i huvudsak i tre steg: anslutning och autentisering, hämtning av meddelandelista och överföring av meddelanden. Ett vanligt beteende är att klienten laddar ner meddelanden och sedan tar bort dem från servern. Detta "download-and-delete"-mönster gör POP lämpligt när användaren vill spara all post lokalt och minimera lagring på servern. POP klassificeras ofta som ett protokoll på tillämpningsnivå och används i klienter för att hämta e-post från en central server.

Historia och utveckling

Det ursprungliga POP-protokollet utvecklades under tidiga Internet-åren och utvecklades vidare till POP3, som blev den dominerande versionen under 1990-talet. POP3 förenklade tidigare versioner och etablerade en enkel och robust modell för e-posthämtning. Det har också funnits förslag på en efterföljare, ibland kallad POP4, som skulle införa grundläggande mapphantering, flaggor och fler av de funktioner som IMAP erbjuder; sådana förslag och prototyper har diskuterats men har inte vunnit utbredd standardstatus sedan 2003 eller tidigare (se diskussioner om POP4).

Användning, exempel och betydelse

POP används främst av klienter där användaren vill ha lokal kontroll över sin e-post, t.ex. när e-post ska arkiveras offline eller när bandbredd och serverlagring är begränsade. Vanliga e-postprogram som historiskt har erbjudit POP-stöd inkluderar såväl fristående klienter som integrerade företagslösningar. POP fungerar bra i miljöer med en enkel enhet–en användarmodell; i miljöer där flera klienter eller mobila enheter behöver synkronisera samma inkorg rekommenderas ofta IMAP (mer om IMAP) istället.

Skillnader mot IMAP och andra protokoll

Huvudskillnaden mellan POP och IMAP är modellens avsikt: POP flyttar oftast meddelanden till klienten medan IMAP låter meddelanden ligga kvar och arbetar mer som en fjärrstyrd postlåda med mappar och flaggor. IMAP stöder serverbaserad mapphantering, synkronisering mellan flera klienter och mer detaljerad statusinformation för meddelanden. POP är enklare och lättare att implementera, vilket är en fördel i många enkla eller offline-orienterade scenarier.

Säkerhet och moderna tillämpningar

Modern användning av POP3 innebär i regel någon form av kryptering: antingen genom att använda POP3 över TLS/SSL (vanligen kallat POP3S) eller genom att uppgradera en anslutning med STARTTLS. Autentisering kan ske med vanliga användarnamn och lösenord eller via mer avancerade metoder beroende på serverns stöd. För administratörer är det viktigt att tänka på backup, anti-spam och hur serverns beteende vid borttagning av meddelanden påverkar användarnas tillgång till sin e-post över flera enheter. För mer tekniska referenser och implementationsdetaljer kan man konsultera tekniska resurser och dokumentation via implementationsguider och serverdokumentation.

  • Nyckelfunktioner: enkel hämtning, låg serverkomplexitet, offline-arkivering.
  • Begränsningar: begränsad synkronisering, få serverbaserade funktioner.
  • Alternativ och kompletterande protokoll: IMAP (se IMAP) och webbaserade gränssnitt.

Ytterligare läsning och historiska diskussioner om framtida versioner och tillägg återfinns hos olika tekniska arkiv och arbetsgrupper: standardresurs, klientdokumentation och sammanfattningar av förslag till POP-utveckling (POP4-diskussion). För administrativa frågor och konfiguration rekommenderas också serverleverantörernas guider och driftmanualer (serverinfo, protokollsammanfattning).