Rotten borough — parlamentariska fickstater i Storbritannien före 1832
Rotten boroughs var små engelska eller irländska valkretsar med få väljare, ofta kontrollerade av en patron, som gav oproportionerlig representation tills Reform Act 1832 begränsade fenomenet.
Rotten borough är en historisk term för en typ av parlamentarisk valkrets i Storbritannien (och i viss mån i Irland) som förekom fram till den så kallade Reform Act 1832. Begreppet betecknar en borough där antalet röstberättigade var så litet eller så kontrollerat att en enskild jordägare eller beskyddare i praktiken kunde bestämma vem som blev vald. Sådana kretsar sågs som symptom på ett orättvist och föråldrat valsystem i en tid när industristäder växte utan motsvarande representation.
Bildgalleri
2 Bilder
Kännetecken
De viktigaste dragen hos rotten boroughs var en mycket begränsad väljarkår, ofta beroende av ägande av viss mark eller hus, och en väljarkår som kunde köpas, tvingas eller instrueras av en patron. Valprocedurerna varierade beroende på lokal sed: vissa boroughs röstade enligt så kallade burgage-rätter, andra styrdes av stadens styrelse (corporation) och ytterligare typer inkluderade household-franchises som gav rösträtt till personer med egen spis. Vanliga mekanismer som underlättade kontroll var nominering av hyresgäster, manipulation av registreringsregler och rent ekonomiskt inflytande.
Skillnaden mellan pocket och rotten borough
Begreppen "pocket borough" och "rotten borough" överlappar ofta men betonar olika aspekter: en pocket borough var en valkrets helt under en patrons kontroll (i fickan på denne), medan "rotten borough" vanligen syftade på den demografiska förfallet — en tidigare större ort som krympt så att representationen blev oproportionerlig. Båda fenomenen ledde till att platser i underhuset kunde besättas utan verklig opposition eller folkligt stöd.
Ursprung och utveckling
Systemet har medeltida rötter: parlamentets representation utvecklades långsamt och baserades tidigt på historiska privilegier snarare än aktuella folkmängder. När många kuststäder eller handelsorter sjönk i befolkning kvarstod deras rätt att sända parlamentsledamöter. Under 1700- och tidigt 1800-tal blev missförhållandena allt mer uppenbara då industristäder utan representation växte snabbt. Kritik mot korruption och bristande representation samlade stöd för reformer.
Exempel och konsekvenser
Några av de mest omtalade exemplen är Old Sarum och Dunwich, både kända för extremt få väljare och för att vara lätta att kontrollera. Old Sarum gjorde sig beryktat genom att i praktiken kunna säljas som politisk tillgång; familjen Pitt var länge starkt knuten till platsen och en av dess ledamöter var premiärministern William Pitt den äldre. Ett annat exempel var hertigen av Norfolk som kontrollerade flera sådana kretsar. Praktiken gjorde det möjligt för rikare intressen att skaffa sig mandat i parlamentet utan bred allmän förankring.
Reform Act 1832 och efterspel
Förbittrad opinion och krav på ett mer representativt system ledde till Reform Act 1832 som avskaffade många rotten boroughs, omfördelade platser och utvidgade rösträtten i vissa fall. Lagen var första steget i en serie förändringar som under 1800- och 1900-talen moderniserade det brittiska vallokalsystemet. Rotten boroughs kvarstår i politisk historia som ett tydligt exempel på hur historiska privilegier kan skapa institutionella snedvridningar och behovet av reformer för att anpassa representationen till befolkningens förändringar.
- Typiska franchises: burgage, corporation, household (potwalloper) och freemen.
- Problem: korruption, köp av inflytande, underrepresentation av industristäder.
- Betydelse: bidrog direkt till 1800-talets reformdebatt och parlamentarisk modernisering.
Frågor och svar
F: Vad är en rutten stadsdel?
S: En rotten borough var en typ av parlamentarisk borough i Storbritannien före Reform Act 1832, där en liten valkrets kunde användas av dess "ägare" eller beskyddare för att få en plats i parlamentet i House of Commons utan någon opposition.
F: Vad var reformlagen från 1832?
S: Reform Act från 1832 var en lag som antogs i Storbritannien och som satte stopp för användningen av ruttna stadsdelar, där en liten valkrets kunde användas av sin "ägare" eller beskyddare för att få en plats i parlamentet i underhuset utan någon opposition.
F: Hur ökänd var Old Sarum i Wiltshire?
S: Old Sarum i Wiltshire var den mest ökända fickbyn. Den ägdes av familjen Pitt från mitten av 1600-talet fram till 1802. En av dess parlamentsledamöter var premiärminister William Pitt den äldre.
F: Vem ägde Old Sarum i Wiltshire?
S: Old Sarum i Wiltshire ägdes av familjen Pitt från mitten av 1600-talet fram till 1802.
F: Hur mycket såldes Old Sarum in Wiltshire för av familjen Pitt?
S: År 1802 sålde familjen Pitt Old Sarum i Wiltshire för 60 000 pund, mycket mer än vad marken i sig var värd.
F: Vem var Charles Howard, 11:e hertig av Norfolk?
S: Charles Howard, 11:e hertig av Norfolk, var ett ännu mer slående exempel på ägande av ruttna stadsdelar än familjen Pitt eftersom han kontrollerade elva stadsdelar.
F: Vilka liknande termer användes för ruttna stadsdelar i det irländska parlamentet på 1700-talet?
S: Samma termer användes för liknande stadsdelar i det irländska parlamentet på 1700-talet.
Relaterade artiklar
Författare
AlegsaOnline.com Rotten borough — parlamentariska fickstater i Storbritannien före 1832 Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/84288