Rotten borough är en historisk term för en typ av parlamentarisk valkrets i Storbritannien (och i viss mån i Irland) som förekom fram till den så kallade Reform Act 1832. Begreppet betecknar en borough där antalet röstberättigade var så litet eller så kontrollerat att en enskild jordägare eller beskyddare i praktiken kunde bestämma vem som blev vald. Sådana kretsar sågs som symptom på ett orättvist och föråldrat valsystem i en tid när industristäder växte utan motsvarande representation.

Kännetecken

De viktigaste dragen hos rotten boroughs var en mycket begränsad väljarkår, ofta beroende av ägande av viss mark eller hus, och en väljarkår som kunde köpas, tvingas eller instrueras av en patron. Valprocedurerna varierade beroende på lokal sed: vissa boroughs röstade enligt så kallade burgage-rätter, andra styrdes av stadens styrelse (corporation) och ytterligare typer inkluderade household-franchises som gav rösträtt till personer med egen spis. Vanliga mekanismer som underlättade kontroll var nominering av hyresgäster, manipulation av registreringsregler och rent ekonomiskt inflytande.

Skillnaden mellan pocket och rotten borough

Begreppen "pocket borough" och "rotten borough" överlappar ofta men betonar olika aspekter: en pocket borough var en valkrets helt under en patrons kontroll (i fickan på denne), medan "rotten borough" vanligen syftade på den demografiska förfallet — en tidigare större ort som krympt så att representationen blev oproportionerlig. Båda fenomenen ledde till att platser i underhuset kunde besättas utan verklig opposition eller folkligt stöd.

Ursprung och utveckling

Systemet har medeltida rötter: parlamentets representation utvecklades långsamt och baserades tidigt på historiska privilegier snarare än aktuella folkmängder. När många kuststäder eller handelsorter sjönk i befolkning kvarstod deras rätt att sända parlamentsledamöter. Under 1700- och tidigt 1800-tal blev missförhållandena allt mer uppenbara då industristäder utan representation växte snabbt. Kritik mot korruption och bristande representation samlade stöd för reformer.

Exempel och konsekvenser

Några av de mest omtalade exemplen är Old Sarum och Dunwich, både kända för extremt få väljare och för att vara lätta att kontrollera. Old Sarum gjorde sig beryktat genom att i praktiken kunna säljas som politisk tillgång; familjen Pitt var länge starkt knuten till platsen och en av dess ledamöter var premiärministern William Pitt den äldre. Ett annat exempel var hertigen av Norfolk som kontrollerade flera sådana kretsar. Praktiken gjorde det möjligt för rikare intressen att skaffa sig mandat i parlamentet utan bred allmän förankring.

Reform Act 1832 och efterspel

Förbittrad opinion och krav på ett mer representativt system ledde till Reform Act 1832 som avskaffade många rotten boroughs, omfördelade platser och utvidgade rösträtten i vissa fall. Lagen var första steget i en serie förändringar som under 1800- och 1900-talen moderniserade det brittiska vallokalsystemet. Rotten boroughs kvarstår i politisk historia som ett tydligt exempel på hur historiska privilegier kan skapa institutionella snedvridningar och behovet av reformer för att anpassa representationen till befolkningens förändringar.

  • Typiska franchises: burgage, corporation, household (potwalloper) och freemen.
  • Problem: korruption, köp av inflytande, underrepresentation av industristäder.
  • Betydelse: bidrog direkt till 1800-talets reformdebatt och parlamentarisk modernisering.