AlegsaOnline.com

Det andra partisystemet i USA (1828–1854) – Jackson, Whigs och partipolitik

Utforska Det andra partisystemet i USA (1828–1854): Jackson vs Whigs, massröstande, partipolitik, och framväxten av abolitionistiska rörelser.

Författare: Leandro Alegsa

05-04-2026

Det andra partisystemet är en benämning på det politiska partisystemet i USA under 1800‑talet. Begreppet används av historiker och statsvetare för att beskriva perioden ungefär mellan 1828 och 1854, då två starka nationella partier dominerade politiken. Från 1828 ökade valdeltagandet kraftigt bland vita män, fler deltog i politiska möten och samlingar, och väljare visade ofta stark partilojalitet. Partipolitiska tidningar blev vanligare och fungerade som viktiga kanaler för propaganda och organisering, och valdagens ritualer och kampanjer blev mer massinriktade.

Partierna och deras bas

Under denna period fanns två stora partier som tävlade om makten. Det ena var det demokratiska partiet, som leddes av Andrew Jackson och hans anhängare. Demokraterna betonade bredare rösträtt för vita män, begränsad federal makt, frihandel och motstånd mot privilegierade institutioner som den nationella banken. Det andra var Whigpartiet, som bildades och organiserades av ledare som Henry Clay och förespråkade det så kallade "American System" — aktiv statlig politik för ekonomisk utveckling, skyddstullar, infrastruktur (internal improvements) och stöd till banker och industrin.

Andra aktörer och mindre partier

Förutom de två huvudpartierna fanns flera viktiga mindre partier och rörelser som påverkade den politiska debatten. Anti‑Masonic Party (1827–1834) var banbrytande för användningen av nationella nomineringskonvent och för att mobilisera väljare kring en kritisk fråga. Liberty Party under 1840‑talet var ett tidigt abolitionistiskt parti som opponerade sig mot slaveri genom valinriktad politik. United States Free Soil Party (1848 och 1852) motsatte sig spridningen av slaveriet till nya territorier och spelade en viktig roll i att dra uppmärksamhet till slavfrågan i rikspolitiken.

Organisation, kampanj och väljarmobilisering

Partiorganisationer: Båda huvudpartierna utvecklade effektiv lokalt och nationellt partisystem med politiska länkar, lokalföreningar och ledande aktiva som organiserade valkampanjer.
Nomineringskonvent och valmaskiner: Under 1830‑talet blev nationella nomineringskonvent vanliga för att välja presidentkandidater. Patronagesystemet (”spoils system”) spreds under Jacksons tid och stärkte partiorganisationernas kontroll genom utnämningar och belöningar.
Masskultur i politiken: Mässor, parader, tal och tryckta tidningar skapade en politisk masskultur; kampanjer blev personfokuserade (t.ex. 1840 års valkampslogans och symbolik för Whigs).
Begränsningar i rösträtten: Trots större deltagande gällde utvidgningen främst vita män; kvinnor, många fattiga, ursprungsbefolkningar och slavar var uteslutna från de politiska processerna.

Viktiga konflikter och politiska frågor

Jackson‑eran präglades av flera stora strider som formade partipolitiken:

Bankstriden: Jacksons kamp mot den andra nationella banken och hans veto mot dess ombildning var en central konflikt som stärkte demokraters populistiska image.
Indiansk politik: Indian Removal Act (1830) och följande tvångsförflyttningar, bland annat ”Trail of Tears”, var en del av den demokratiska regeringens politik och hade djupgående mänskliga konsekvenser.
Nullifikation och förbund: Tvister om tullar och delstaternas rättigheter, särskilt kalcinationen kring South Carolina och ”Nullification Crisis”, tydliggjorde spänningar mellan federal och delstatlig makt.
Ekonomi: Den ekonomiska politiken, kreditexpansion och spekulation ledde till kriser som Paniken 1837, vilket i sin tur påverkade partiernas popularitet och politik.
Slaverifrågan: Under 1840‑ och 1850‑talen ökade konflikterna om slavfrågan och dess utvidgning till nya territorier, något som gradvis försvagade den tidigare stabila tvåpartistrukturen.

Varför systemet kollapsade

Det andra partisystemet höll fram till mitten av 1850‑talet, men flera faktorer bidrog till dess upplösning:

Skärpta konflikter om slaveriet delade både Whigs och Demokrater längs regionala linjer.
Gränsdragningar i nya territorier, särskilt efter Mexikanska kriget, och lagstiftning som Kansas‑Nebraska‑lagen underminerade tidigare kompromisser.
Whigpartiet splittrades över slavfrågor och misslyckades att erbjuda en sammanhållen nationell plattform; många av dess motståndare sökte nya politiska hem.
År 1854 följde övergången till det tredje partisystemet, då nya partier, bland annat det framväxande republikanska partiet, omformade den nationella politiken.

Systemets betydelse

Det andra partisystemet var avgörande för den amerikanska politiska kulturen under Jackson‑eran. Det förändrade hur kampanjer organiserades, hur väljare engagerades och hur politiska frågor formulerades i offentligheten. Parallellt med ökad demokratisering för vita män förstärkte systemet institutioner och praktik som patronage, masskampanjer och partipressen — samtidigt som det visade sina begränsningar genom att marginalisera stora grupper och slutligen splittras i ljuset av den växande konflikten kring slaveriet. Systemets utveckling och sammanbrott formade grunden för de politiska strider som ledde in i inbördeskrigets era.

Sammanfattningsvis var det andra partisystemet en period av intensiv politisk mobilisering, ideologisk polarisering och organisatorisk uppbyggnad som förändrade samhället, ekonomin och kulturen under Jackson‑eran och banade väg för det politiska landskapet efter 1854.

Mönster

Uttrycket "andrapartisystem" definierades av historikern Richard P. McCormick. Han sade att systemet var:

Det var ett distinkt partisystem.
Den skapades under 15 år. Den exakta tiden som det tog att utveckla var olika för varje stat.
Den orsakades av ledare som försökte bli president. Varje kandidat byggde sin egen nationella koalition.
En ledares och hans anhängares popularitet berodde på regionen. John Quincy Adams var till exempel starkast i New England. Andrew Jackson och hans anhängare var starkast i den amerikanska sydvästern.
För första gången fanns det två partier i syd och väst. (Dessförinnan hade dessa regioner endast ett politiskt parti.)
I varje region hade de två politiska partierna lika stort stöd.
Partierna var känsliga för frågor som var specifika för en viss region (som slaveri).
Samma två partier fanns i alla stater.
Det frimurarfientliga partiet var populärt endast i de stater där det fanns ett svagt andra parti.
Caucus ersatte det politiska konventet som ett sätt för människor med samma åsikter att träffas och diskutera politik.
De politiska kampanjerna började fokusera mer på den folkliga rösten, dvs. på det vanliga folkets stöd.
Väljarna var mer intresserade av nära val. I tidigare system var väljarna intresserade av karismatiska (vältaliga) kandidater och särskilda frågor.

Ledare

Ett antal viktiga historiska personer var politiska ledare i detta system. Några kända demokrater var: Andrew Jackson, Martin Van Buren, John C. Calhoun, James K. Polk, Lewis Cass och Stephen Douglas. Några kända whigs var: Henry Clay, Daniel Webster, William H. Seward och Thurlow Weed.

Början

Vid presidentvalet i USA 1824 fanns det inga politiska partier. Det fanns fyra huvudkandidater till presidentposten: Henry Clay, William Crawford, Andrew Jackson och John Quincy Adams. I slutet av loppet hade ingen av kandidaterna tillräckligt många röster i elektorskollegiet för att vinna, och USA:s representanthus fick utse vinnaren. De tre slutliga kandidaterna var Adams, Crawford och Jackson. Även om Clay inte var en av dessa finalister var han talman i representanthuset och det var hans uppgift att förhandla om vem som skulle bli president. Jackson hade flest folkliga röster (röster från medborgarna) och flest elektorsröster (röster från elektorskollegiet), men blev inte vald. I stället valdes John Quincy Adams till president. Han valde omedelbart Clay till sin utrikesminister.

Jackson förklarade högljutt att detta var en "korrupt affär". Jackson var en mycket populär politiker, den mest berömda krigaren från de amerikanska indiankrigen och en hjälte från 1812 års krig. Han samlade sina anhängare inom politiken och de lokala miliserna och skapade det demokratiska partiet. Martin Van Buren, en briljant ledare inom New Yorks politik, var Jacksons viktigaste anhängare. Van Buren var populär i Virginia och Pennsylvania, och han hade stöd av deras elektorsröster. Det nya demokratiska partiet slog Adams i det amerikanska presidentvalet 1828 och Jackson valdes till president. Van Buren blev utrikesminister och senare vicepresident. Adams, Clay och deras anhängare i det demokratiskt-republikanska partiet blev kända som de nationella republikanerna.

Bankkriget

Andrew Jackson var emot tanken på att ge särskilda förmåner till särskilda intressegrupper. Han motsatte sig starkt Förenta staternas andra bank. Banken var en federal institution som fungerade ungefär som en centralbank. (Den var mycket lik det Federal Reserve System som skulle utvecklas senare). Banken kontrollerades av bankiren Nicholas Biddle och stöddes av Henry Clay. Jackson gillade inga banker och han trodde inte på papperspengar. (Han ansåg att pengar endast borde bestå av guld och silver.) Som president kunde han stänga Second Bank.

Jackson fortsatte att angripa banksystemet. Han utfärdade sitt Specie Circular i juli 1836. (Specie är ett ord som betyder guld och silver som används som pengar.) I cirkuläret stod det att endast guld- och silvermynt, och inte papperspengar, kunde användas för att köpa federal mark. Detta fick de flesta affärsmän och bankirer att ansluta sig till Whigpartiet. Även städer som var beroende av handel (trade) och industri blev anhängare av Whigpartiet. Jackson blev mer populär bland självhushållandejordbrukare (jordbrukare som odlar grödor för att äta, men inte för att sälja) och daglönare.

Systemet för byten

I amerikansk politik var Spoils System ett system där ett politiskt parti gav sina anhängare positioner i regeringen. Dessa statliga jobb gavs som belöning och incitament (något som får en person att anstränga sig mer) för att fortsätta arbeta för det politiska partiet.

Jackson använde sig mycket av bytessystemet när han var president. Han belönade sina anhängare och lovade framtida jobb om lokala och delstatliga politiker anslöt sig till hans lag. Han trodde på teorin om rotation i ämbetet, där människor bara skulle sitta kvar på en position under en kort tid. Han trodde att detta skulle förhindra att den offentliga förvaltningen blev korrupt. Andra ledare för det demokratiska partiet ville ge tjänstemannajobb till vänner och lojala partimedlemmar. Totalt sett avskedade Jackson mindre än tjugo procent (20 %) av den ursprungliga civilförvaltningen.

Som president uppmuntrade Jackson användningen av bytessystemet. Det blev en viktig del av det andra partisystemet och det tredje partisystemet. Spoilersystemet upphörde på 1890-talet.

Relaterade sidor

Det första partisystemet, 1790-1820-talet
Tredjepartssystemet, 1850-1890-talen
Politiska partier i USA

Frågor och svar

F: Vad är Second Party System?

S: Second Party System är ett namn på det politiska partisystemet i USA under 1800-talet. Det var en tidsperiod mellan 1828 och 1854 då människor blev mer intresserade av att rösta, dök upp på politiska möten och val och hade partipolitiska tidningar som stödde vissa partier.

F: Vilka var de två största politiska partierna under denna tidsperiod?

S: De två största politiska partierna under denna tidsperiod var det demokratiska partiet, som leddes av Andrew Jackson, och whigpartiet, som startades av Henry Clay.

F: Vilka andra viktiga mindre partier fanns det under denna tidsperiod?

S: Andra viktiga mindre partier under denna tidsperiod var Anti-Masonic Party (1827-34), Liberty Party (1840-talet) som var ett abolitionistiskt parti mot slaveriet, och United States Free Soil Party (1848 och 1852) som också var ett parti mot slaveriet.

F: Hur blev människor lojala mot sitt valda parti?

S: Människor blev mycket lojala mot sitt valda parti på grund av det ökade intresset för att rösta från och med 1828 och på grund av mer partipolitiska tidningar som stödde vissa politiska partier.

F: Vilken epok följde efter det andra partisystemet?

S: Efter att det andra partisystemet upphörde 1854 följdes det av det tredje partisystemet.

F: Vilken roll spelade politiken i samhället under The Second Party System?

S: Politiken spelade en viktig roll i samhället under The Second Part System eftersom den påverkade ekonomin och kulturen under Jacksonian Era.