Sankta Walpurga – helgon och missionär bakom Walpurgisnatten

Upptäck Sankta Walpurga — engelsk missionär och helgon vars liv och kanonisering formade Walpurgisnattens traditioner. Historia, folklore och kyrklig betydelse.

Den heliga Walpurga eller Walburga (gammal engelska: Wealdburg; ca 710 – 25 februari 777 eller 779), även stavat Valderburg eller Guibor, var en engelsk missionär verksam i Frankerriket. Hon kanoniserades (helgonförklarades) omkring den 1 maj cirka 870 av påven Adrian II.

Liv och verksamhet

Walburga föddes i en angelsaxisk adlig familj och var syster till de kända missionärerna Willibald och Winibald. Hon utbildades i England och följde så småningom sina bröder till kontinenten för att arbeta i det kristna missionsarbetet i det som i dag är Tyskland. Walburga blev så småningom abbedissa i ett kloster i Heidenheim och var verksam som lärare, föreståndare och själasörjare. Hennes arbete präglades av både böneliv och praktiskt missionsarbete i samband med det tidiga medeltidens kristna omvandlingar i norra Europa.

Helgonförklaring och kult

Walburgas rykte som helgon växte efter hennes död, och hennes reliker blev föremål för vördnad. Hon räknas till de engelska missionärerna som spelade stor roll i den karolingiska och efterkarolingiska kyrkliga omvandlingen. Hennes helgonförklaring tillskrivs som nämnts påven Adrian II omkring 870 och hennes kult spreds särskilt i södra Tyskland. Under högmedeltiden fick hennes kult ny stimulans och spreds genom processioner, relikskrin och berättelser om undergärningar.

Walpurgisnatten och folklig tradition

Walburgas namnsdag den 25 februari är hennes officiella minnesdag, men dagarna kring hennes kanonisering, särskilt den 1 maj, kom att knytas till folkliga vårfester. Walpurgisnatten är kvällen före första maj och firas i många delar av Europa med festligheter, eldar och folkdans. Förbindelsen mellan en helgonhögtid och våra vårfester beror på sammansmältningen av kyrkliga minnesdagar med äldre vår- och fruktbarhetsritualer. I senare folktro kom Walpurgisnatten också att förknippas med sägner om häxor och nattliga möten på berg och hedar, framför allt i Tyskland och Norden.

Ikonografi och reliker

I konst och helgonframställningar avbildas Walpurga ofta som abbedissa med attribut som bok och stav eller med relikskrin. Hennes reliker förvarades i olika kloster i Tyskland och blev föremål för pilgrimsfärder. Den exakta placeringen av hennes kvarlevor har ändrats genom historien i samband med reliköversättningar, vilket var vanligt under medeltiden för att markera och stärka ett stifts eller klosters betydelse.

Minne och betydelse idag

Walburga är fortfarande ihågkommen både i kyrklig liturgi och i folkkultur. Hennes två datum — 25 februari (minnesdag) och den 1 maj (dagen för kanonisering och folkligt firande) — visar hur ett helgon kan ha både en kyrklig och en folklig dimension. I många tyska och nordiska städer firas Walpurgisnatten än idag med vårfester, musik och lokala traditioner som bäddar för mötet mellan historia, religion och folkkultur.

• Födelse och död: ca 710 – 25 februari 777 eller 779.
• Roll: engelskt missionsarbete i Frankerriket; abbedissa.
• Helgonförklaring: omkring 1 maj ca 870 av påven Adrian II.
• Minne: 25 februari; 1 maj kopplat till Walpurgisnatten.

Livet

Tillsammans med sina bröder, de heliga Willibald och Winibald, reste hon till Francia (nu Württemberg och Franken) för att hjälpa sin farbror, den helige Bonifatius, att evangelisera bland tyskarna. Hon utbildades av nunnorna i Winborne Abbey i Dorset, där hon tillbringade tjugosex år. Tack vare sin stränga utbildning kunde hon senare skriva den helige Winibalds biografi och en redogörelse på latin för den helige Willibalds resor i Palestina. Hon räknas ofta som den första kvinnliga författaren i både England och Tyskland.

Hon blev nunna och bodde i dubbelklostret Heidenheim am Hahnenkamm nära Eichstätt, som grundades av hennes bror Willibald. Efter hans död 751 blev hon abbedissa. Walburga dog den 25 februari 777 eller 779 och begravdes i Heidenheim. På 870-talet fördes hennes kvarlevor till Eichstätt.

I Eichstätt placerades hennes ben i ett stenhål i väggen. Det sades att benen började producera en mirakulöst terapeutisk olja. Detta fick människor att komma till hennes helgedom.

Den tidigaste bilden av Walpurga är från början av 1000-talet. Den kommer från Hitda Codex, som gjordes i Köln. Den visar henne med stiliserade sädesstänglar i handen. Spannmålet kan ses som ett exempel på att ett kristet helgon (Walpurga) tog över från ett äldre hedniskt koncept, i det här fallet om Spannmålsmamman.

Walpurga är beskyddare av Eichstätt, Antwerpen, Oudenaarde, Veurne, Groningen, Zutphen och andra städer i de låga länderna.

Sint-Walburgakerk, byggd 1641, var Brygges jesuitkyrka.

Sök med bokstav