Anglosaxare | det dominerande folket som bodde i England från mitten av 500-talet AD fram till den normandiska erövringen
Angelsaxarna var det dominerande folket i England från mitten av 500-talet fram till den normandiska erövringen 1066. De talade germanska språk och identifieras av Bede som ättlingar till tre mäktiga stammar. Dessa var anglerna, saxarna och juterna. Deras språk, anglosaxisk eller gammal engelska, kom från västgermanska dialekter. Det övergick till medelengelska från omkring 1000-talet. Old English var uppdelad i fyra huvuddialekter: West Saxon, Mercian, Northumbrian och Kentish.
Den anglosaxiska kulturen ersatte den keltiska kulturen i det område som nu är England. Moderna historiker tror inte att anglosaxarna fördrev kelterna, utan att de i stället blev en överklass till kelterna i England, och att kelterna sedan blev en del av den anglosaxiska kulturen. De erövrade aldrig Wales, men anglosaxiska kungar gjorde anspråk på överhöghet från tid till annan. En del anglosaxer kom till Storbritannien som krigare, men andra kom fredligt för att bli jordbrukare eller bilda familj.
Första sidan i Beowulf
De viktigaste anglosaxiska kungadömena omkring 600 e.Kr.
Den berömda hjälmen som hittades i Sutton Hoo tillhörde troligen kung Raedwald av East Anglia, omkring 625 e.Kr. Den är baserad på en romersk paradhjälm och har dekorationer som liknar dem på samtida svenska hjälmar som hittats i Gamla Uppsala (från British Museum).
Den anglosaxiska migrationen
Det är inte känt hur många anglosaxer som faktiskt kom till Storbritannien mellan 400- och 600-talet e.Kr. Många källor säger att ett stort antal anglosaxiska bosättare anlände. På grund av detta flyttade en del av de infödda britterna västerut, mot Wales och Cornwall. Andra åkte till Armorica och blev bretoner. Anglosaxarnas språk, fornengelska, blev huvudspråk i södra Storbritannien. Några keltiska och latinska ord lånades in i den gamla engelskan.
I områden som Kent, Sussex, Essex, Suffolk och Norfolk kan många av de infödda britterna ha fördrivits. I andra områden stannade troligen några britter kvar och införlivades i det anglosaxiska samhället. År 2011 föreslog en historiker att ungefär 1-2 anglosaxer kom till England för varje 10 kelter som redan fanns där.
Angler, saxare och juter
Det var Bede som identifierade inkräktarna som angler, saxare och juter. Men han använde ibland namnen angli och saxoner för samma folk i olika delar av sina skrifter. I bok I, kapitel 15 säger han att "angler eller saxare" på inbjudan av kung Vortigern kom till Britannien i tre långskepp. Moderna myndigheter bekräftar att angler, saxare, friser och vissa juter kom till England under denna migrationsperiod. Skillnaderna mellan de stammar som flyttade till England var inte betydande. Kent skilde sig kulturellt från andra delar av England, främst på grund av att det hade nära kontakt med delar av Europa som Gallien.
Arkeologer anser att vissa smyckesstilar är typiska för anglianska, saxiska och judiska områden i norra Europa. Men varför namnet England började användas för landet och engelska för språket är oklart. På gammalengelska kallade sig folket Engle och på latin kallades de Angli, men ingenting tyder på att anglerna utgjorde den största andelen av de germanska folken i Storbritannien. Namnet Englaland, som blev "England", användes regelbundet på 1000-talet.
Keltiska ord för anglosaxerna
De infödda britterna, som skrev på både latin och walesiska (ett keltiskt språk), kallade dessa inkräktare för saxoner eller saesoner. Det sistnämnda namnet används än i dag i det walesiska ordet för engelsmän, Saeson, det engelska språket, Saesneg, och saker med anknytning till England, Seisnig. På skotsk gaeliska är ordet för en engelsk person sasannach och på irländska är ordet sasanach.
Konst
Den anglosaxiska konsten före Alfreds tid (som regerade 871-899) är en blandning av anglosaxiska och keltiska tekniker och stilar. Sutton Hoo-skatten är ett utmärkt exempel på mycket tidigt anglosaxiskt metallarbete och smycken. Den kom från en kunglig grav från början av 700-talet. Under perioden mellan Alfred och den normandiska erövringen uppstod en tydlig anglosaxisk konststil. Detta berodde delvis på att den engelska ekonomin och kulturen återuppstod efter vikingarnas slut. Denna senare stil verkar ha varit i kontakt med trender i Västeuropa.
Den anglosaxiska konsten är i dag främst känd genom de illuminerade manuskripten. Manuskript var inte den enda anglosaxiska konstformen, men de har överlevt i mycket större antal än andra typer av föremål. Människor i Europa på den tiden betraktade anglosaxisk guldsmide och broderi som särskilt fina. De vanligaste exemplen på anglosaxisk konst är mynt. Anglosaxiska konstnärer arbetade också med fresker, elfenben, stenhuggeri, metallarbete och emalj, men få av dessa verk har överlevt.
Anglo-saxiska smycken
Pentney-skatten: silverbroscher från början av 800-talet
Litteratur
Gamla engelska litterära verk inkluderar episk poesi, biografier, predikningar, bibelöversättningar, juridiska verk, krönikor, gåtor och annat. Sammanlagt finns det cirka 400 överlevande manuskript från perioden.
Ett mycket berömt verk från denna period är dikten Beowulf. Den har uppnått status som nationellt epos i Storbritannien. Den anglosaxiska krönikan är en samling av viktig tidig engelsk historia. Cädmons hymn från 700-talet är den tidigast belagda litterära texten på (gammal)engelska. En av de mest värdefulla och viktiga källorna till anglosaxisk historia är Bede's Ecclesiastical History of the English Nation.
Frågor och svar
F: Vilka var anglosaxerna?
S: Angelsaxarna var ett dominerande folk som levde i England från mitten av 500-talet e.Kr. fram till den normandiska erövringen 1066. De talade germanska språk och identifieras av Bede som ättlingar till tre mäktiga stammar - angler, saxare och juter.
F: Vilket språk talade de?
S: Angelsaxarna talade en västgermansk dialekt som kallas fornengelska eller anglosaxiska. Den övergick till medelengelska från omkring 1000-talet. Old English delades upp i fyra huvuddialekter - västsachsiska, mercianska, nordhumbriska och kentiska.
F: Hur ersatte de den keltiska kulturen i England?
S: Moderna historiker tror inte att anglosaxarna fördrev kelterna utan att de istället blev en överklass för dem i England och att kelterna sedan blev en del av den anglosaxiska kulturen.
F: Erövrade de Wales?
S: Nej, vissa anglosaxer kom till Storbritannien som krigare, men andra kom fredligt för att bli jordbrukare eller bilda familj. Kungarna gjorde anspråk på överhöghet från tid till annan men erövrade aldrig Wales.
F: Varifrån kom deras språk?
S: Deras språk, fornengelska eller anglosaxiska, kom från västgermanska dialekter. Det övergick till medelengelska från omkring 1000-talet och delades upp i fyra huvuddialekter - västsachsiska, merikiska, nordhumbriska och kentiska.
F: Vem identifierade dem som ättlingar till tre mäktiga stammar?
S: Bede identifierade dem som ättlingar till tre mäktiga stammar - angler, saxare och juter.
