Förteckningen över påvarna börjar med Sankt Petrus och fortsätter fram till idag. Påven är den katolska kyrkans överhuvud.

Petrus kallades Roms biskop. Alla andra som blev biskopar i Rom erkändes också som påvar.

Vad är en påve?

Påven är biskopen av Rom och anses i den romersk‑katolska traditionen vara Sankt Petrus efterföljare. Rollen innefattar andligt ledarskap för världens katoliker, undervisning i trosfrågor, kärleksarbete och att upprätthålla kyrkans enhet och lära. Påven är även statsöverhuvud för Vatikanstaten.

Kort historik

Begreppet att biskopen i Rom har en särskild ställning har utvecklats under kyrkans första århundraden. Den tidigaste traditionen lägger aposteln Petrus som kyrkans första ledare i Rom. De tidigaste källorna om påvar och deras ordningar finns i verk som Liber Pontificalis och i biskopslistor som sammanställts av kyrkohistorer.

Genom medeltiden och framåt stärktes påvens världsliga och andliga inflytande, men makten varierade med politiska förhållanden. Viktiga perioder i påvens historia är bland annat:

  • Avignonstriden (1309–1377) då flera påvar bodde i Avignon i stället för i Rom.
  • Det stora västliga schismen (1378–1417) då rivaliserande påvar (och antipåvar) gjorde anspråk på påvestolen.
  • Reformationen på 1500‑talet som utmanade katolskt inflytande i stora delar av Europa.
  • Andra Vatikankonciliet (1962–1965) som moderniserade liturgi och relationer till det moderna samhället.

Påvar genom tiderna — särskilda punkter att känna till

  • Första påven: Traditionen pekar på Sankt Petrus som kyrkans första biskop i Rom.
  • Osäkerheter och historiska källor: För de allra tidigaste århundradena finns ibland bristfälliga eller motstridiga uppgifter, och vissa namn och datum kan vara osäkra.
  • Antipåvar: Under vissa perioder fanns rivaliserande påvar som inte erkändes som lagliga av hela kyrkan — dessa kallas antipåvar och räknas oftast separat i moderna listor.
  • Numrering: Påvar får ofta ordningsnummer (t.ex. Johannes XXIII). Ibland finns avvikelser i numreringen på grund av historiska förväxlingar eller antipåvar.

Hur väljs en påve?

När påvestolen blir vakant samlas kardinaler i en konklav för att välja en ny påve. Några grundläggande punkter:

  • Valet sker i Sixtinska kapellet i Vatikanen under så kallad konklav.
  • Endast kardinaler under 80 år får rösta.
  • En kandidat måste få kvalificerad majoritet (vanligtvis två tredjedelar) för att väljas.
  • När en kandidat accepterar valet, tillkännages han som ny påve och antar ett påvenamn.

Titlar och symboler

Påven bär flera traditionella insignier och titlar som speglar hans roller, till exempel:

  • Peters nycklar: symboliska nycklar i vapnet som anger Petrus auktoritet.
  • Pallium: ett vitt band som bärs över axlarna, tecken på ärkebiskoplig auktoritet.
  • Tiara: historiskt använts som symbol för påvlig makt men används sällan i modern tid.
  • Påvens stolsämbete (Rom): påven kallas formellt för «Biskopen av Rom» och är därför stadens kyrkliga överhuvud.

Var hittar man en komplett lista?

Det finns flera auktoritativa källor för en komplett kronologi över påvar, bland annat Vatikanens officiella publikation Annuario Pontificio och Vatikanens webbplats. Historiska sammanställningar som Liber Pontificalis och moderna forskningsverk ger också fullständiga listor och kommentarer.

Kommentar om nutid

Listan över påvar fortsätter framåt i tiden — i vår tid är påvskapet fortfarande en central institution för miljontals troende världen över. Den aktuella påven informerar kyrkans läror, främjar socialt arbete och representerar katolska kyrkan i internationella frågor.