Salle Le Peletier – Parisoperans operahus 1821–1873, förstört i brand 1873

Salle Le Peletier — Parisoperans historiska operahus (1821–1873). Upptäck dess arkitektur av François Debret, roll i fransk operahistoria och den förödande branden 1873.

Salle Le Peletier (ibland kallad Salle de la rue Le Peletier eller Opéra Le Peletier) var Parisoperans (Académie Royale/Impériale/Nationale de Musique) hemvist från 1821 till dess att byggnaden förstördes i en brand 1873. Teatern ritades och byggdes av arkitekten François Debret på platsen för det tidigare Hôtel de Choiseul, vid rue Le Peletier i dagens 9:e arrondissement. Byggnaden uppfördes som en ersättning för tidigare operascener och användes under en period av intensiv kulturell verksamhet i Paris.

Officiella namn

På grund av de många politiska förändringarna och omorganisationerna under 1800-talet hade operahuset flera olika officiella namn, bland andra:

• Théâtre de l'Académie Royale de Musique (1821–1848)
• Opéra-Théâtre de la Nation (1848–1850)
• Théâtre de l'Académie Nationale de Musique (1850–1852)
• Théâtre de l'Académie Impériale de Musique (1852–1854)
• Théâtre Impérial de l'Opéra (1854–1870)
• Théâtre National de l'Opéra (1870–1873)

Arkitektur och interiör

Salle Le Peletier ritades av François Debret och byggdes framför allt i trä och lättare konstruktioner, vilket gjorde den snabb att uppföra men också mer sårbar för brand. Salongen hade en traditionell hästskoform med loger och flera balkonger och rymde uppskattningsvis omkring 2 000 åskådare, beroende på källan och konfigurationen. Scenen och scenmaskineriet blev under årens lopp uppgraderade för att kunna hantera de stora sceniska effekterna som krävdes för dåtidens ”grand opéra”.

Repertoar och kulturell betydelse

Under sin existens var Salle Le Peletier ett centrum för Parisisk operatradition och för den storslagna franska grand opéra. Här uppfördes många viktiga verk och sceniska spektakel, ofta med rikt dekorerade kulisser och avancerad scenteknik. Några av de mer betydelsefulla premiärerna och uppsättningarna som förknippas med huset är:

• Meyerbeers stora grand opéra, bland annat Robert le Diable (1831) och Le Prophète (1849).
• Flera stora franska verk av komponister som Fromental Halévy (La Juive, 1835) och Hector Berlioz (Benvenuto Cellini, 1838).
• Wagners omdiskuterade uppsättning av Tannhäuser i Paris 1861, känd för den så kallade Jockeyklubbsskandalen.
• Giuseppe Verdis Don Carlos, som hade sin premiär i Paris 1867.

Utöver operan spelade baletten en central roll vid Salle Le Peletier; huset var en viktig scen för framstående dansare och koreografer under 1800-talet och bidrog till balettens utveckling i den romantiska eran.

Brand och efterspel

Den 29 oktober 1873 förstördes Salle Le Peletier i en omfattande brand. Branden gjorde det omöjligt att återanvända huset och markerade slutet för en epok i Paris operaliv. Efter branden flyttade Parisoperan temporärt till andra lokaler tills det nya operahuset, Palais Garnier (ritat av Charles Garnier), stod klart och togs i bruk under 1875. Palais Garnier kom därefter att bli den permanenta efterträdaren till Salle Le Peletier och symbolen för det sena 1800-talets operatradition i Paris.

Arvet efter Salle Le Peletier

Salle Le Peletier lämnar efter sig ett arv som ett centrum för grand opéra och storskalig scenkonst under hela den tidiga och mellersta delen av 1800‑talet. Trots att byggnaden inte längre finns kvar lever minnet av de spektakulära uppsättningarna, de berömda premiärerna och den konstnärliga verksamheten kvar i operahistorien och i de verk som först fick sitt genombrott där.

Sök med bokstav