Safir – korundens ädelsten: färger, hårdhet och fyndorter
Upptäck safirens värld: korundens ädelsten, dess färgvariationer, imponerande hårdhet och viktigaste fyndorter som Kashmir, Sri Lanka, Myanmar och Australien.
Safir är en variant av mineralkorund, det vill säga ren aluminiumoxid (Al2O3). Safirer och rubiner, är samma mineral (korund) – skillnaden är färgen: röd korund kallas rubin, alla andra färger kallas safir.
Färg och sorter
Blå safirer är de mest kända, men safirer förekommer i många färger: blå, gula, gröna, rosa, lila, orange och färgblandningar. En särskild och mycket eftertraktad variant är padparadscha (rosorange/persikofärgad). Vissa safirer visar även färgväxling beroende på ljus.
- Blå safir – vanligast i smycken; Kashmir-, Burma- och Ceylon-safirer är särskilt berömda.
- Padparadscha – sällsynt rosa/orange, ofta från Sri Lanka och Madagascar.
- Stjärnsafir – uppvisar asterism (en stjärna) orsakad av tunna nålformiga rutilinneslutningar.
Historia och symbolik
Safirer har en lång kulturhistoria. Traditionen berättar t.ex. att tavlorna med de tio budorden skulle ha varit gjorda av safir, så hårda att en hammare skulle gå sönder på dem. De gamla perserna trodde att jorden vilade på en stor safir och att safiren gav himlen dess blå färg. I många kulturer har man tillskrivit safirer magiska egenskaper; de har använts som symboler för tur, dygd, visdom och helighet. Exempel från modern tid är att både Prinsessan Diana och prinsessan Anne har burit safirförlovningsringar, och de brittiska kronjuvelerna innehåller flera stora blå safirer som symbolen för vänliga och kloka härskare.
Safir är också födelsesten för september och förknippas traditionellt med sanning och trohet.
Fysikaliska egenskaper och användning
Korund (safir) är mycket hårt – det har hårdheten 9 på Mohs skala, bara diamant (10) ligger högre. På grund av detta används safir både i smyckestillverkning och industriellt, till exempel som polermedel och i komponenter där hög reptålighet och optisk klarhet krävs (klockglas, vissa elektroniska fönster, substrat för elektronik).
Fyndorter och geologi
Safirer bildas i både primära och sekundära miljöer. De kan växa i metamorfa bergarter (t.ex. marmorer och gnejs) och i magmatiska miljöer, och de förekommer även i i marken som sekundära (alluviala) ädelstensavlagringar där sten lossnat från moderberget och koncentrerats i grus och sand. Stora klassiska fyndorter är Myanmar (Burma), Thailand, Indien (Kashmir), och Sri Lanka (Ceylon). Kashmir-safirer anses av många som de mest eftertraktade tack vare en sammetsmjuk blå ton. På senare tid har viktiga fynd också skett i Madagascar, Australien, Kenya, Tanzania och USA (Montana).
Syntetisk framställning och behandling
Safirer kan bildas naturligt eller framställas i laboratorium. Det första kommersiella syntetiska korundssättet var Verneuil-processen, ofta kallad "flamfusion", och det var historiskt det första sättet att odla syntetiska safirer. Andra metoder är flux growth (fluksi tillväxt) och hydrotermal odling; dessa kan ge syntetiska kristaller med egenskaper mycket lika naturliga ädelstenar.
Det är vanligt att naturliga safirer genomgår behandlingar för att förbättra färg och klarhet. Värmebehandling är den mest använda metoden: upphettning vid höga temperaturer kan göra färgen jämnare, förbättra blåheten eller avlägsna oönskade inslag. Hos stjärnsafirer kan värmebehandling förändra eller delvis ta bort det vita "silket" (rutilnålarna) och därigenom påverka stjärneffekten.
Stjärnsafir och rutil
Stjärnsafirens synliga stjärna (asterism) skapas av tunna, parallella nålar av rutil som reflekterar ljus. Dessa kallas ibland för "silke". Beroende på behandling kan rutilen lösas upp eller omfördelas, vilket kan dämpa stjärnan eller förändra färgen. Samtidigt kan värmebehandling ofta förbättra klarheten i stenen.
Sammanfattning
Safir är en mångsidig och uppskattad ädelsten med stort värde både som smycke och i tekniska tillämpningar. Som en form av korund (Al2O3) förenar den hög hårdhet med skön färgvariation, lång kulturhistoria och både naturliga och konstgjorda ursprung. De mest kända fyndområdena ligger i Asien, men betydande fynd har på senare år även gjorts i Afrika, Australien och andra delar av världen.
Frågor och svar
F: Vad är safir?
S: Safir är en typ av mineralkorund, en aluminiumoxid (Al2O3).
F: Hur skiljer sig safir från rubiner?
S: Safirer är samma sak som rubiner, förutom att de inte är röda.
F: Var kan man hitta safirer?
S: Safir kan hittas i marken eller i stora kristaller. Blå safirer är den mest kända sorten, men de kan ha många olika färger, som bärnsten och orange. Safirer finns främst i Asien, men nyligen har fynd gjorts i Australien, Kenya och Tanzania.
F: Vad är speciellt med safirens historia?
S: Safirer har en lång historia. Traditionen säger att tavlorna med de tio budorden var gjorda av safir som var så starka att en hammare inte kunde bryta sönder dem utan i stället skulle gå sönder om den träffade dem. De gamla perserna trodde att jorden satt på en stor safir och att den stora safiren gjorde himlen blå. Många människor i antiken trodde att rubiner fick människor att lugna ner sig och bota sina blåmärken. Safirer har använts av kungar och drottningar under lång tid som en symbol för tur, dygd, visdom och helighet.
F: Vad är stjärnsafir?
S: Det finns en särskild typ av safir som kallas stjärnsafir och som har vitaktiga bitar av rutil eller silke som vissa kallar det. Stjärnsafirer kan upphettas för att ta bort sin blå färg och sedan upphettas ännu mer för att få tillbaka sin blå färg samtidigt som man tar bort det vita silket.
F: Hur hård är safir på Mohs hårdhetsskala?
S: Eftersom safir är ett av de näst hårdaste mineralerna på Mohs hårdhetsskala används den ibland som poleringsverktyg.
F: Hur framställer vi laboratorieodlad safir?
S: Labbodlade safirer framställs med hjälp av två strategier - "flamfusion" och "flusstillväxt". Uppvärmning av gul, ljusgul eller färglös sapohiir från 1500-1900oc kan förvandlas till mörkgul, guld, guldbrun, orange eller rödbrun sapohiir.
Sök