Axeln (skulderled) – anatomi, funktion och vanliga skador

Lär dig axelns/skulderledens anatomi, funktion och vanliga skador — orsaker, symtom och behandlingar för smärta, instabilitet och rehab.

Författare: Leandro Alegsa

Den mänskliga axeln består av tre ben: nyckelbenet (clavicle), skulderbladet (scapula) och överarmsbenet (humerus) samt muskler, ligament och senor.

Ledarna (ytorna) mellan axelns ben utgör axellederna. Skulderleden är den del av kroppen där överarmsbenet fäster vid skulderbladet, vars huvud sitter i glenoidfossan. Axeln som helhet är den kompletta gruppen av strukturer i området kring leden.

Det finns två typer av brosk i leden. Den första typen är det vita brosket på benens ändar (det så kallade ledbrosket) som gör att benen kan glida och röra sig på varandra. När denna typ av brosk börjar slitas ut (en process som kallas artrit) blir leden smärtsam och stel.

Labrum är en andra typ av brosk i axeln som skiljer sig tydligt från ledbrosket. Detta brosk är mer fibröst eller styvt än brosket i kulans ändar. Dessutom finns detta brosk också bara runt foten där det är fäst.

Axeln måste vara tillräckligt rörlig för att kunna användas med armarna och händerna, men också tillräckligt stabil för att kunna användas vid lyft, tryck och dragning. Kompromissen mellan rörlighet och stabilitet leder till många axelproblem som andra leder, t.ex. höften, inte har.

Anatomi och viktiga strukturer

Utöver benen och brosket består axelns komplex av flera viktiga mjukdelar som bestämmer stabilitet och rörelse:

  • Muskler: Den välkända rotatorkuffen (m. supraspinatus, m. infraspinatus, m. teres minor och m. subscapularis) fäster överarmen mot skulderbladet och hjälper till att stabilisera leden. Stora muskler som deltoideus och pectoralis major ger kraft vid lyft och pressrörelser.
  • Senor: Förbinder muskler med ben. Rotatorkuffens senor är särskilt utsatta för slitage och skador.
  • Ligament och ledkapsel: Håller ledytorna på plats och bidrar till stabilitet. Ledkapseln kan bli förtjockad och stel vid vissa tillstånd (t.ex. frozen shoulder).
  • Bursae: Små vätskefyllda fickor som minskar friktion mellan senor och ben/ligament. Subacromial bursa är ofta involverad vid impingement och bursit.
  • Nerver och kärl: Axeln innerveras bland annat av axillärnerven och suprascapularnerven. Blodförsörjningen kommer från grenar av axillär- och suprascapularartärerna.

Rörelse och funktion

Axeln möjliggör en stor rörelseomfång för armen. De viktigaste rörelserna är:

  • Abduktion (föra armen rakt ut från kroppen)
  • Adduktion (föra armen mot kroppen)
  • Flexion och extension (framsida/baksida rörelse)
  • Inåt- och utåtrotation
  • Cirkumduktion (kombination av ovanstående)

Den stora rörligheten uppnås genom att ledpannan (glenoid) är liten i förhållande till överarmsbenets ledhuvud. Det ställer krav på muskulär och ligamentär kontroll för att ge stabilitet.

Vanliga axelskador och tillstånd

Följande problem är vanliga och kan ge smärta, nedsatt funktion eller både och:

  • Rotatorcuffruptur eller tendinopati: Delvis eller fullständig skada på rotatorkuffens senor. Vanligt vid överbelastning eller åldersrelaterat slitage. Ger smärta, särskilt vid lyft över axelhöjd och nedsatt styrka.
  • Impingement/subakromiellt smärtsyndrom: När senor eller bursa kläms mellan acromion och överarmsbenet vid lyft. Ger lokal smärta och nedsatt rörelseomfång.
  • Labrumskador (t.ex. SLAP-lesion): Skador på den fibrösa kanten kring glenoid. Ofta samband med våldsamma vridrörelser eller upprepade kast.
  • Axelledsluxation (ur led) och AC-ledsspricka: Trauma kan orsaka att leden går ur led eller skada nyckelbenets fäste mot skulderbladet.
  • Adhesiv kapsulit (frozen shoulder): Gradvis stelhet och smärta med kraftig begränsning av rörelse. Orsak ofta okänd, kan följa immobilisering eller sjukdomar som diabetes.
  • Artrit/osteoartrit: Degeneration av ledbrosk som ger stelhet och kronisk smärta.
  • Bursit: Inflammation i bursa, ofta kopplat till impingement eller överbelastning.

Symtom, utredning och diagnos

Vanliga symtom vid axelproblem är smärta (särskilt nattetid), svaghet, låsningar, känsla av instabilitet eller minskat rörelseomfång. Diagnos bygger på:

  • Klinisk undersökning av rörelse, styrka och speciella tester för rotatorkuff och labrum.
  • Bilddiagnostik: röntgen för benstrukturer och artrit, ultraljud för senor, MR för mjukdelsskador som rotatorkuff- och labrumskador.
  • Ibland artroskopi (kikare i leden) används både diagnostiskt och terapeutiskt.

Behandling

Behandling anpassas efter diagnos, patientens ålder, aktivitetskrav och skadans svårighetsgrad:

  • Konservativ behandling: Vila, anpassad fysisk aktivitet, sjukgymnastik med fokus på rörlighet och muskelstyrka, smärtstillande och inflammationsdämpande läkemedel (NSAID), samt kortisoninjektioner vid uttalad bursit eller tendinit.
  • Rehabilitering: Gradvis styrke- och stabilitetsträning, ergonomiska råd och ofta flera veckors rehabilitering för att återfå funktion.
  • Kirurgi: Vid stora rotatorcuffrupturer, instabilitet som inte kan kontrolleras konservativt eller omfattande labrumskador kan artroskopiska eller öppen operation bli aktuell. Vid svår artros kan axelprotes diskuteras.

Förebyggande och egenvård

  • Träna styrka och rörlighet i rotatorkuffen och skulderbladets stabiliserande muskler.
  • Adekvat uppvärmning innan belastande aktiviteter och undvik upprepade rörelser över axelhöjd utan pauser.
  • Ergonomiska anpassningar på arbete och i vardagen (rätt arbetsställning, undvik tungt ensidigt lyft).
  • Sök vård tidigt om smärtan är intensiv, inte förbättras med vila eller ger funktionell påverkan — tidig bedömning kan minska risken för kroniska problem.

Sammanfattningsvis är axeln en komplex och mycket rörlig led som kräver både muskulär kontroll och intakta mjukdelar för att fungera väl. Många vanliga besvär kan behandlas effektivt med konservativa åtgärder och fysioterapi, men vissa tillstånd kräver kirurgisk bedömning. Vid osäkerhet kontakta primärvård eller ortoped för utredning.

Frågor och svar

F: Vilka är de tre ben som utgör den mänskliga axeln?


S: De tre ben som utgör den mänskliga axeln är nyckelbenet (clavicle), skulderbladet (scapula) och överarmsbenet (humerus).

F: Vilken är den led där humerus fäster vid skulderbladet?


S: Den led där humerus fäster vid skulderbladet kallas axelleden.

F: Vilken typ av brosk finns på benens ändar i en axelled?


S: Den typ av brosk som finns på benändarna i axelleden är ledbrosk, som möjliggör smidig rörelse mellan benen.

F: Hur påverkar artrit axelleden?


S: Artrit orsakar slitage på ledbrosket, vilket leder till smärta och stelhet i axelleden.

F: Vilken typ av brosk skiljer sig från ledbrosk som endast finns runt uttagsfästen?


S: Den typ av brosk som skiljer sig från ledbrosket och som endast finns runt fotsulor är labrum, som är mer fibröst eller styvt än ledbrosket.


F: Varför måste axlarna vara både rörliga och stabila?


S: Axlarna måste vara både rörliga och stabila för att möjliggöra många olika rörelser, t.ex. lyfta, skjuta, dra och andra rörelser med armar och händer.

F: Varför har axlarna fler problem än andra leder, t.ex. höfter?



S: Axlarna har fler problem än andra leder, t.ex. höfter, eftersom det måste finnas en kompromiss mellan rörlighet och stabilitet, vilket leder till många potentiella problem med axlarna.


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3