Superman (även felaktigt känt som Superman 64) är ett videospel från 1999 för Nintendo 64, där spelaren styr Superman, en fiktiv superhjälte. Stålmannen måste rädda sina vänner från Lex Luthor, sin ärkefiende. Större delen av spelet spenderas med att flyga genom ringar. Spelet har fått mycket negativa recensioner från kritiker och har uppgetts vara "ett av de sämsta spelen genom tiderna" på grund av "lama" vapen i de nivåer som inte är ringar, överkomplicerade kontroller och dålig grafik.

 

Spelet utvecklades och gavs ut av det franska företaget Titus Interactive (Titus Software). Det är en licensprodukt baserad på DC Comics-karaktären Superman och släpptes exklusivt till Nintendo 64. Trots att huvudidén—att låta spelaren flyga fritt som Superman—lät lovande, kritiserades utförandet kraftigt redan vid lansering.

Spelupplägg

I huvudsak består Superman av nivåer där spelaren ska flyga genom serie av ringar inom en virtuell version av Metropolis, skapad av Lex Luthor som en fälla. Utöver ringuppdragen förekommer nivåer med strid, enkla pussel och räddningsuppdrag. Spelaren kan använda några av Supermans klassiska krafter, såsom flygning, övermänsklig styrka och värmesyn/laser, men dessa inslag uppfattades av många recensenter som tunt implementerade eller obalanserade.

Kritiken pekade särskilt på följande problem: tunga och svårstyrda kontroller, dålig kollisionsdetektion som gjorde precision och inlärning frustrerande, omfattande "fog" (dimma) som användes för att dölja kort renderingsavstånd, samt repetitivt och monotont uppdragsfokus (återkommande ringflygningar).

Mottagande

Vid lansering möttes spelet av mycket negativ kritik från spelpress och recensenter. Det fick låga betyg i flera stora medier och har sedan dess ofta förekommit i listor över de sämsta videospelen genom tiderna. Kommentarerna handlade om tekniska brister, tråkigt spelinnehåll och att spelet inte utnyttjade Supermans potential som karaktär i interaktiv form.

Eftermäle

Trots sin dåliga mottagning har Superman fått ett slags kultstatus som ett referensexempel på misslyckade licensspel och hur tidsbrist, dålig design och tekniska begränsningar kan förstöra en annars populär franchise. Spelet diskuteras fortfarande i retrospektivartiklar, videorecensioner och listor, och nämns ofta när man talar om misslyckade superhjälte- eller licensspel. Samtidigt har diskussionerna kring spelet bidragit till lärdomar om vikten av spelbarhet, kamera- och kontrollarbete vid utveckling av 3D-äventyrsspel.