Simblåsa
Simblåsan (gasblåsan, luftblåsan) är ett inre gasfyllt organ. Den hjälper många beniga fiskar (men inte broskfiskar) att kontrollera sin flytförmåga.
Fiskar med en simblåsa kan hålla sig på sitt nuvarande vattendjup utan att behöva slösa energi på att simma. Simblåsans dorsala position innebär att massans centrum ligger under volymcentret, vilket gör att den fungerar som ett stabiliserande medel. Dessutom är simblåsan en resonanskammare, för att producera eller ta emot ljud.
Simblåsor är evolutionärt nära besläktade (dvs. homologa) med lungor. Enligt den traditionella uppfattningen var de första lungorna (enkla säckar som var kopplade till tarmen) så att fisken kunde suga upp luft i syrefattiga förhållanden. De utvecklades till lungorna hos dagens landlevande ryggradsdjur och vissa fiskar (lungfisk, gar, bichir) och även till simblåsorna hos de strålfeniga fiskarna.
Simblåsan hos en rudd
Inre placering av simblåsan hos en blekfiskenS : främre, S': bakre del av luftblåsanœ : matstrupe; l: luftpassage i luftblåsan.
Frågor och svar
F: Vad är en simblåsa?
S: En simblåsa är ett inre gasfyllt organ i benfiskar som hjälper dem att kontrollera sin flytförmåga.
F: Hur hjälper en simblåsa benfiskar?
S: Fiskar med en simblåsa kan hålla sig på sitt nuvarande vattendjup utan att behöva slösa energi på att simma.
F: Vad är simblåsans dorsala position?
S: Simblåsans dorsala position innebär att masscentrum ligger under volymcentrum, så den fungerar som ett stabiliserande medel.
F: Vilken funktion har simblåsan som resonanskammare?
S: Simblåsan är en resonanskammare som producerar eller tar emot ljud.
F: Vad är det evolutionära förhållandet mellan simblåsor och lungor?
S: Simblåsan är evolutionärt nära besläktad (dvs. homolog) med lungorna.
F: Vad gjorde det möjligt för fiskar att svälja luft under syrefattiga förhållanden?
S: De första lungorna (enkla säckar som var anslutna till tarmen) gjorde att fisken kunde svälja luft under syrefattiga förhållanden.
F: Vad utvecklades lungorna till?
S: Lungorna utvecklades till lungorna hos dagens landlevande ryggradsdjur och vissa fiskar (lungfisk, gar, bichir) och även till simblåsorna hos de strålfenade fiskarna.
