The Black Cauldron (Den svarta kitteln) – Disneys mörka fantasyfilm (1985)

Upptäck Disneys mörka fantasyklassiker Den svarta kitteln (1985) — animerad kultfilm om hjältars kamp mot ondskan och den fruktade Horned King.

The Black Cauldron är en amerikansk animerad mörk fantasyfilm från 1985, löst baserad på Lloyd Alexanders walesinspirerade romansvit The Chronicles of Prydain. Filmen hade premiär 1985 och är Disneys 25:e animerade långfilm. Den är regisserad av Ted Berman och Richard Rich, som tidigare regisserat The Fox and the Hound.

Handling

Berättelsen följer bypojken Taran som drömmer om äventyrliga handlingar och hjältemod. När den ondskefulle Horned King försöker få kontroll över den magiska svarta kitteln — ett föremål som kan skapa en armé av odöda — tvingas Taran slå följe med flera allierade: prinsessan Eilonwy, den excentriske barden Fflewddur Fflam och den lömskt charmiga varelsen Gurgi. Tillsammans ger de sig ut på en farofylld resa fylld av magi, svek och prövningar för att förhindra att kitteln faller i fel händer.

Produktion och stil

Filmens ton är ovanligt mörk för en Disney-produktion, med hotfulla scener och en mer dyster atmosfär än många tidigare filmer från studion. Under produktionen experimenterade teamet med ny teknik och visuella effekter, bland annat tidiga datoranimerade moment för att förstärka vissa scener. Musiken till filmen skrevs av den etablerade filmkompositören Elmer Bernstein, vilket bidrog till den storslagna och ibland suggestiva stämningen.

Mottagande och ekonomi

Samtida recensioner var blandade till negativa; kritiker och publik reagerade på filmens mörkare ton och att handlingen förenklats i förhållande till böckerna. Filmen uppskattades inte vid sin premiär och blev kommersiellt sett en besvikelse: produktionskostnaden låg på ungefär 25 miljoner dollar medan biljettintäkterna på den nordamerikanska marknaden uppgick till omkring 21 miljoner dollar. Den räknas ofta som en av de större ekonomiska motgångarna för Walt Disney Animation Studios. Filmen var också den första Disney-animerade långfilmen som fick en MPAA-gradering som inte var helt barntillåten, vilket speglade den skrämmande ton som oroade vissa föräldrar vid tiden.

Skillnader från böckerna

Filmatiseringen avvek på flera sätt från Lloyd Alexanders romaner: handlingen kondenserades och många sidospår, karaktärsdrag och moraliska nyanser i böckerna togs bort eller förenklades för att passa en långfilmsstruktur. Det ledde till att vissa läsare och fans av böckerna kände att filmens version blev tunnare i sina teman och karaktärsutveckling.

Eftermäle

Trots sin initiala flopp har The Black Cauldron med tiden fått en viss kultstatus och omvärderats av en del filmintresserade för sin ambition, sin mörka estetik och sitt avvikande uttryck inom Disneys katalog. Filmen diskuteras ofta i historiesammanhang som ett exempel på en period av experiment och förändring inom studion, och den används som referenspunkt när man talar om hur Disney vid olika tillfällen försökt bredda sitt berättande bortom den klassiskt ljusa tonen.

Sök med bokstav