Blair Witch Project – fakta, handling och myten bakom filmen (1999)

I oktober 1994 började filmstudenterna Heather Donahue, Michael C. Williams och Joshua Leonard att göra en dokumentärfilm om den berömda Blair Witch. De reser till Burkittsville, Maryland, som staden brukade heta Blair. De intervjuar människor som bor i närområdet om legenden om Blair Witch. Lokalbefolkningen berättar för dem om Rustin Parr, en eremit som kidnappade sju barn på 1940-talet och förde dem till sitt hus i skogen, där han torterade och dödade dem. Parr förde in barnen i par i hemmets källare och tvingade det första barnet att vända sig mot hörnet och lyssna på sin kamrats skrik när han mördade det andra barnet. Parr mördade sedan det första barnet. Parr överlämnade sig själv till polisen och åberopade senare sinnessjukdom och sade att anden från Elly Kedward, en häxa som hängdes på 1700-talet, hade terroriserat honom under en längre tid och lovade att lämna honom ifred om han mördade barnen. De tre studenterna intervjuar också Mary Brown, en lokal excentrisk person som berättar för dem att hon hade mött Blair Witch som barn.

Den andra dagen börjar eleverna utforska skogen i norra Burkittsville för att leta efter bevis på Blair Witch. På vägen dit varnar en fiskare dem för att det spökar i skogen och minns att han en gång hade sett en märklig dimma stiga upp ur vattnet. Eleverna vandrar till Coffin Rock, där fem män hittades rituellt mördade på 1800-talet, och slår sedan läger för natten. Nästa dag går de djupare in i skogen, trots att de är osäkra på sin exakta position på kartan. Till slut hittar de vad som verkar vara en gammal kyrkogård med sju små stenar. De slår läger i närheten och återvänder sedan till kyrkogården efter mörkrets inbrott. De hör senare knastrande ljud i mörkret som verkar komma från alla håll och antar att ljuden kommer från djur eller lokalbefolkningen som följer efter dem.

Samma dag försöker de återvända till sin bil, men hittar inte vägen. De försöker tills det är natt och tvingas slå läger. Den natten hör de återigen knastrande ljud, men de kan inte se något. Nästa morgon upptäcker de att tre stenar har byggts runt deras tält under natten. När de fortsätter att försöka hitta vägen ut ur skogen inser Heather att hennes karta saknas, och Mike avslöjar senare att han av frustration sparkade ner den i en bäck dagen innan. Josh och Heather blir arga på Mike. De inser sedan att de nu är hopplöst vilse och bestämmer sig för att helt enkelt "gå söderut". Snart upptäcker de en mängd humanoida streckgubbar som hänger i träd. Den kvällen hör de fler märkliga ljud, bland annat ljud från barn och bisarra "morphing"-ljud. När en okänd kraft skakar om tältet flyr de i panik och gömmer sig i skogen tills det blir morgon. När de återvänder till tältet upptäcker de att deras ägodelar har genomsökts, och Joshs utrustning är täckt av slem, vilket får dem att undra varför endast hans ägodelar drabbades. När dagen går framåt passerar de en stock över en bäck som var identisk med den de hade passerat tidigare, trots att de har färdats rakt söderut hela dagen, och slår återigen läger, helt demoraliserade över att ha slösat bort hela dagen på att till synes ha gått i cirklar, med Josh utanför på vaktpost.

Josh försvinner nästa morgon. Efter ett tag att leta efter honom bryter Mike och Heather till slut lägret och går långsamt vidare. Den kvällen hör de Josh skrika i mörkret, men kan inte hitta honom. Nästa morgon hittar Heather en bunt med pinnar och tyg utanför deras tält. Vid en senare inspektion visar det sig att det innehåller bloddränkta rester av Joshs skjorta samt tänder och hår, men hon nämner inte detta för Mike.

På kvällen spelar Heather in sig själv när hon ber om ursäkt till medproducenterna av hennes projekt och till sin familj, och börjar gråta när hon äntligen erkänner sitt öde. Senare hör de återigen Josh ropa på hjälp, men den här gången följer de efter dem och upptäcker ett övergivet hus i skogen. På husets framsida hänger samma mänskliga streckgubbe som de såg i skogen. Mike springer uppför trappan och följer rösten medan Heather försöker följa efter. Mike hävdar sedan att han hör Josh i källaren. Han följer ljudet och efter vad som verkar vara en kamp tystnar han och faller ner på golvet. Heather springer ner i källaren och skriker efter Mike, men hon hör inte Mike. Hon går sedan in i källaren och letar efter båda männen, och hennes kamera fångar en skymt av Mike med ansiktet mot väggen. Heather skriker då hon och kameran faller till golvet. Det är bara tystnad när filmen slutar.

Blair Witch Project utvecklades av filmskaparna. Manuset skrevs 1988. Det började med en 68-sidig skiss, där dialogen skulle improviseras. Enligt filmens regissörer annonserade de i tidningen Back Stage efter skådespelare med stark improvisationsförmåga. Det var en mycket informell improvisationsaudition för att begränsa det totala antalet på 2 000 skådespelare. I samtalen med investerare i filmen presenterade de en åtta minuter lång dokumentärfilm tillsammans med tidningar och nyhetsmaterial. Denna dokumentärfilm, som ursprungligen hette The Blair Witch Project: The Story of Black Hills Disappearances, producerades av Haxan Films. I filmen är Blair Witch enligt legenden spöket av Elly Kedward, en kvinna som förvisades från Blair Township (senare dagens Burkittsville) för häxeri år 1785. Regissörerna tog med den delen av legenden, tillsammans med anspelningar på Salems häxprocesser och The Crucible, för att spela på temat orättvisa mot dem som kallades för häxor. De påverkades av The Shining, Alien och The Omen. Jaws var också ett inflytande, förmodligen på grund av att häxan var dold för tittaren under hela filmen, vilket gav upphov till spänning från det okända.

Filmen spelades in under endast åtta dagar i oktober 1998. Större delen av filmen spelades in i den lilla Seneca Creek State Park i Montgomery County, Maryland, även om några scener spelades in i den verkliga staden Burkittsville. Några av de stadsbor som intervjuas i filmen var inte skådespelare, och några var planterade skådespelare, okända för huvudrollsinnehavarna. Donahue hade aldrig använt en kamera tidigare och tillbringade två dagar i en "snabbkurs". Donahue sade att hon modellerade sin karaktär efter en regissör som hon en gång arbetade med, och citerade karaktärens självsäkerhet när allt gick som planerat, och förvirring i krissituationer. De tre skådespelarna filmade hela filmen med endast två kameror. De spelade in med hjälp av Heathers videokamera och en 16 mm-kamera som kan spela in video i svartvitt. Den uppenbara användningen av handhållen kamera och den grovkorniga bilden stöder tydligt filmens dokumentära känsla. Den märkliga inspelningsmetoden grundar sig också på skådespelarna som inte kände till filmens historia i detalj. De tre skådespelarna släpades in i skogen och torterades nästan med det kalla vädret, matbristen och de kusliga ljuden.

Under inspelningen fick skådespelarna ledtrådar om var de skulle befinna sig genom meddelanden i mjölkkartonger som hittades med globala positioneringssatellitsystem. De fick individuella instruktioner som de skulle använda för att improvisera dagens handling. Tänder hämtades från en tandläkare i Maryland för att användas som mänskliga kvarlevor i filmen. Influerade av producent Gregg Hales minnen från sin militära utbildning, där "fientliga soldater" jagade en praktikant genom vild terräng i tre dagar, förflyttade regissörerna karaktärerna långt under dagen, trakasserade dem på natten och berövade dem mat.

Nästan 19 timmar av användbart inspelat material måste klippas ner till 90 minuter. Redigeringen tog mer än åtta månader. Ursprungligen hoppades man på att filmen skulle komma att visas på kabel-tv, och filmskaparna räknade inte med att den skulle få någon bred spridning. Den inledande investeringen för de tre filmskaparna från University of Central Florida uppgick till cirka 35 000 US-dollar. Artisan köpte filmen för 1,1 miljoner US-dollar men spenderade 25 miljoner US-dollar på att marknadsföra den. Skådespelarna undertecknade ett "litet" avtal om att få en del av vinsten från filmens lansering.

En lista över produktionsbudgetar har cirkulerat under åren, med så låga belopp som 20 000 dollar. Sánchez avslöjade i en intervju att när de första inspelningarna avslutades hade man spenderat mellan 20 000 och 25 000 dollar. Andra siffror anger en slutlig budget på mellan 500 000 och 750 000 dollar.

The Blair Witch Project spelade in 248 639 099 dollar världen över, jämfört med den slutliga budgeten som varierade mellan 20 000 och 750 000 dollar. Filmen fick kritiskt positiva recensioner. Rotten Tomatoes säger att av 133 recensioner för filmen var 85 % av dessa recensioner positiva.

Roger Ebert från Chicago Sun Times gav filmen fyra av fyra stjärnor. Han kallade den "en utomordentligt effektiv skräckfilm". Den listades på Filmcritic.com som det 50:e bästa filmslutet genom tiderna. Kritikerna berömde Donahues ursäkt till kameran i slutet av filmen och sa att den skulle orsaka "mardrömmar i många år framöver". Roger Ebert visade hur mycket denna sekvens skiljer sig från Robert Scotts sista dagboksanteckningar när han frös ihjäl i Antarktis. Donahue sade att det fanns en avsevärd motreaktion mot henne eftersom hon spelade huvudrollen i filmen. Hennes påståenden ledde till att hon fick hotfulla möten och svårigheter att få arbete.

The Blair Witch Project anses vara den första film som släpptes i stor skala och som främst marknadsfördes på Internet. På filmens officiella webbplats fanns falska polisrapporter och intervjuer i nyhetsstil. På grund av detta trodde publiken och kritikerna till en början att det var en riktig dokumentärfilm om de "försvunna" tonåringarna. Dessa kompletterade filmens övertygande found footage-stil och utlöste häftiga debatter på internet om huruvida filmen var en verklig dokumentär eller ett verk av fiktion.

The Blair Witch Project fick Global Film Critics Award för bästa manus och vann Independent Spirit John Cassavetes Award. År 2008 utnämnde Entertainment Weekly The Blair Witch Project till en av "de 100 bästa filmerna från 1983 till 2008" och placerade den på plats 99. År 2006 listade Chicago Film Critics Association den som en av de "100 skrämmandeste filmerna" och rankade den på plats 12.

Trots de positiva recensionerna nominerades filmen till Razzie Award 1999 för sämsta film. Heather Donahue vann en Razzie Award för sämsta skådespelerska. Filmen blev också kontroversiell på grund av dess skakiga bilder, särskilt den sista sekvensen där kameraoperatören springer nerför en trappa med kameran. En del tittare hade fått rörelsesjuka och till och med kräkts till följd av detta.

En uppföljare, Book of Shadows: Blair Witch 2 släpptes hösten 2000, men fick ett dåligt mottagande av de flesta kritiker. En tredje del av filmen tillkännagavs samma år men blev inte av. Den 2 september 2009 tillkännagavs det att medregissörerna Eduardo Sanchez och Daniel Myrick hade planerat den tredje filmen.

The Blair Witch Project släpptes på DVD den 26 oktober 1999, med VHS- och laserdisc-versioner som släpptes ungefär samtidigt. Till skillnad från biografens widescreen-version presenteras DVD:n i ett bildförhållande på 1,33:1. DVD:n har ett antal specialfunktioner, bland annat "The Curse of the Blair Witch" och "The Blair Witch Legacy", nyupptäckt material, kommentarer från regissör och producent, produktionsanteckningar, biografier över skådespelare och besättning samt trailers. En Blu-ray-version från Lionsgate släpptes den 5 oktober 2010, även den i formatet 1,33:1.