Fakta i fallet med M. Valdemar
"The Facts in the Case of M. Valdemar" är en novell av Edgar Allan Poe. Den publicerades första gången 1845. Berättelsen handlar om en döende, hypnotiserad man vars kropp sönderfaller när transen är hävd. Poe inspirerades till berättelsen efter att ha läst en beskrivning av en operation som utfördes på en mesmeriserad patient. Berättelsen har en hel del blodiga detaljer, vilket ledde till spekulationer om att Poe hade studerat medicinska texter. "Valdemar" har anpassats till film och radiodramatik.
Illustration av Harry Clarke, 1919
Plot
Berättaren hypnotiserar en sjuk vän, M. Valdemar. Valdemar rapporterar först att han är döende och sedan att han är död. Berättaren lämnar honom i ett mesmeriskt tillstånd i sju månader. Under denna tid är Valdemar utan puls, hjärtslag eller andning. Hans hud är kall och blek. Slutligen försöker berättaren väcka honom. Valdemars svullna svarta tunga tigger om att få sova vidare eller att bli helt väckt. Han ropar "död! död!" upprepade gånger. Berättaren tar Valdemar ur trance och hans kropp sönderfaller omedelbart till en "nästan flytande massa av äcklig-avskyvärd förruttnelse".
Publiceringshistorik
Poe inspirerades till Valdemar efter att ha läst ett brev om en operation av en hypnotiserad patient. Berättelsen publicerades i december 1845 i två olika tidskrifter i New York. I den ena användes titeln "The Facts in M. Valdemar's Case". I England publicerades berättelsen först som "Mesmerism in Articulo Mortis" och senare som "The Last Days of M. Valdemar".
Stil
Poe använder sig av detaljerade beskrivningar och en hög grad av blodbad i "Valdemar". Han kan ha studerat medicinska texter. Valdemars ögon läcker vid ett tillfälle ett "rikligt utflöde av en gulaktig ister", till exempel. Sagans bildspråk sammanfattas i de sista raderna: "...hela hans ram på en gång - inom loppet av en enda minut, eller till och med mindre, krympte, smulades och ruttnade bort under mina händer. På sängen, inför hela sällskapet, låg en nästan flytande massa av avskyvärd-av avskyvärd förruttnelse." Det äckliga bildspråket inspirerade troligen senare skönlitteratur, bland annat av H. P. Lovecraft. Dessa sista rader utgör ett av de mest kraftfullt effektiva ögonblicken i Poes verk, där chock, avsky och obehag införlivas i ett enda ögonblick. Detta slut visar att försöken att tillägna sig makt över döden kommer att få ohyggliga resultat och därför i slutändan misslyckas.
Anpassningar
Filmatiseringar inkluderar ett avsnitt i Roger Cormans Tales of Terror (1962) och George A. Romeros Two Evil Eyes (1990). "Edgar Allan Poes Valdemar" (2000) var en dramatisk bearbetning för National Public Radio.
