Turkiska alfabetet – komplett guide: 29 bokstäver, vokaler & uttal
Lär dig det turkiska alfabetet: alla 29 bokstäver, uttal, vokaler & praktiska tips för att läsa och skriva korrekt. Komplett guide för nybörjare och vidarekomna.
Det turkiska alfabetet används för att skriva, tala och läsa på turkiska. Alfabetet är en modifiering av det latinska alfabetet. Det turkiska alfabetet i Turkiet har 29 bokstäver. De engelska bokstäverna "Q", "W" och "X" finns inte i det turkiska alfabetet. Sju turkiska bokstäver (Ç, Ğ, I, İ, Ö, Ş, och Ü) finns i det turkiska alfabetet.
Bokstäverna — ordning och översikt
Det turkiska alfabetet består av 29 bokstäver. Här är alfabetets ordning (versaler och gemener):
- A a
- B b
- C c
- Ç ç
- D d
- E e
- F f
- G g
- Ğ ğ
- H h
- I ı
- İ i
- J j
- K k
- L l
- M m
- N n
- O o
- Ö ö
- P p
- R r
- S s
- Ş ş
- T t
- U u
- Ü ü
- V v
- Y y
- Z z
Vokaler
Det finns 8 vokaler i turkiska: A, E, I, İ, O, Ö, U, Ü. Vokalerna påverkar uttal, stavning och grammatik (särskilt vokalharmoni).
- A a – öppet /a/, som i svenska "far".
- E e – öppet /e/, som i svenska "men" (ungefär).
- I ı – ett mörkt, bakre och omarkerat i-ljud ([ɯ]); saknar nära motsvarighet i svenskan.
- İ i – ett ljust i-ljud ([i]), som i svenska "film". Notera skillnaden mellan dotted İ och dotless I (se nedan).
- O o – rundat /o/, ungefär som i svenska "bok".
- Ö ö – rundat främre vokal /ø/, som svenska "söt".
- U u – rundat bakre vokal /u/, som i svenska "full" (ungefär).
- Ü ü – rundat främre vokal /y/, som i svenska "müsli" eller tyska "über".
Konsonanter
Det finns 21 konsonanter i turkiska: B, C, Ç, D, F, G, Ğ, H, J, K, L, M, N, P, R, S, Ş, T, V, Y, Z. Några viktiga uttalsnoteringar:
- C c uttalas som engelskt "j" i "jam".
- Ç ç uttalas som "ch" i "church".
- Ş ş uttalas som "sh" i "ship".
- J j uttalas som franskt/ryskt "zh" i "vision" (mjuk z-ljud).
- G g är vanligtvis ett vanligt g-ljud som i "gå".
- Ğ ğ (yumuşak ge, ”mjukt g”) uttalas inte som ett vanligt g; det förlänger ofta föregående vokal eller bildar en glidning. I modern turkiska har det sällan egen konsonantljud.
- R r är en lätt tappning eller rullning beroende på dialekt.
- Y y är semivokal [j], som engelskt "y" i "yes".
Specifika regler och vanliga fallgropar
- Dotted och dotless I: Turkiska har två olika I-bokstäver:
- İ (med prick) är versal för i och blir gemen i: İ → i.
- I (utan prick) är versal för ı och blir gemen i: I → ı.
- Ğ (yumuşak ge): Hörs ofta som en vokalförlängning eller svag glidning snarare än ett tydligt "g". Exempel: "dağ" (berg) uttalas ungefär [daː].
- Vokalharmoni: Turkiska använder vokalharmoni som påverkar suffixens vokaler — suffix väljer vokal som harmoniserar med rotordets vokal (bakre/främre och rundad/orundad). Detta är centralt för böjning och ordbildning.
- Bokstäver som saknas: Q, W och X finns inte i standardturkiska men förekommer i lånord, namn och i andra språk (t.ex. kurdiska). I lånord anpassas ofta stavningen till turkiska ljud.
Exempelord för uttal
- A: araba (bil)
- E: elma (äpple)
- I: kır (land/skogsmark) – ı uttalas mörkt
- İ: isim (namn)
- O/Ö: odun (ved) / göz (öga)
- U/Ü: uzun (lång) / gül (ros)
- Ç: çay (te)
- Ş: şapka (hatt)
- C: cam (glas) uttalas "jam"
- Ğ: ağaç (träd) där ğ förlänger föregående vokal något
Stora och små bokstäver — praktiska tips
- Använd turkisk språkinställning i program (locale) för att korrekt omvandla i/İ och ı/I mellan versaler och gemener.
- När du söker alfabetiskt eller sorterar ord i turkiska ska du följa den turkiska bokstavsordningen (exempelvis kommer Ç efter C, Ö efter O, etc.).
Hur man skriver turkiska tecken på tangentbord
- Byt till ett turkiskt tangentbordslayout i operativsystemet (det finns både Q- och F-layout för turkiska).
- Använd teckenuppsättningar eller specialtecken-fönster i program om du inte vill byta layout.
- Vid programmering och webbutveckling: använd Unicode (UTF-8) för att säkerställa att alla turkiska tecken visas korrekt.
Sammanfattning
Det turkiska alfabetet är en anpassning av det latinska alfabetet med 29 bokstäver, åtta vokaler och 21 konsonanter. Särskilda inslag är bland annat prickade och oprickade I, den mjuka ğ som förlänger vokaler, samt diakritiska bokstäver som Ç, Ş, Ö och Ü. Att förstå vokalharmoni och rätt stavning (särskilt versaler/gemener i I/İ) är viktigt för korrekt skrivning och uttal.
Sök