Latinska alfabetet

Bokstäver i alfabetet

Ursprungligt latinskt alfabet

Det latinska alfabetet som användes av romarna:

Symbol

A

B

C

D

E

F

G

H

I

K

L

M

N

O

P

Q

R

S

T

V

X

Z

Bokstavens latinska namn:

ā

bē

kē

dē

ē

ef

gē

hā

ī

kā

el

em

på

ō

pē

qū

er

es

tē

ū

ex

zēta

Latinskt namn (IPA):

[aː]

[beː]

[keː]

[deː]

[eː]

[ɛf]

[geː]

[haː]

[iː]

[kaː]

[ɛl]

[ɛm]

[ɛn]

[oː]

[peː]

[kuː]

[ɛr]

[ɛs]

[teː]

[uː]

[ɛks]

['zeːta]

Nytt alfabet

Den moderna versionen av alfabetet används för att skriva många språk. Indoeuropeiska språk, särskilt de västeuropeiska, skrivs oftast med det latinska alfabetet. Till dessa språk hör de germanska språken (där engelska, tyska, svenska och andra ingår) och de romanska språken (där franska, spanska, italienska, portugisiska och andra ingår). Det finns naturligtvis indoeuropeiska språk som inte använder det latinska alfabetet, som grekiska och ryska, samt ickeindoeuropeiska språk som använder det, som vietnamesiska.

Nästan alla språk som använder det romerska alfabetet har diakritiska tecken, dvs. symboler som finns ovanför eller under bokstäverna. De används för t.ex. toner och uttal. Engelska är det enda större europeiska språket som inte har några av dessa tecken, åtminstone inte för modersmålsord. Ord som är hämtade från andra språk använder ibland diakritiska tecken för att tydliggöra det korrekta uttalet.

I grundalfabetet används följande bokstäver:

Stora bokstäver

A

B

C

D

E

F

G

H

I

J

K

L

M

N

O

P

Q

R

S

T

U

V

W

X

Y

Z

Små bokstäver

a

b

c

d

e

f

g

h

i

j

k

l

m

n

o

p

q

r

s

t

u

v

w

x

y

z

Andra versioner

Den romerska skriften har färre bokstäver än ljuden i vissa av de språk som använder den. Vissa språk kompenserar bristen på bokstäver genom att använda diakritiska tecken, till exempel ă, â, á, é, í, î, ó, ẹ, ị, ọ, ụ, ã, ả, ẻ, ỉ, ỏ, ủ, ñ, č, ď, ě, í, ň, ř, š, ș, ť, ț, ú, ů, ž och đ. I praktiken ökar detta antalet bokstäver i deras alfabet. Språk som använder några av dessa tecken är franska, tjeckiska, polska, magyar (ungerska), rumänska, spanska, tagalog, vietnamesiska, esperanto och igbo.

Många språk ändrade sina skriftsystem till den latinska skriften. I vissa länder tvingade européerna den infödda befolkningen att använda det. Det vietnamesiska språket skrevs med kinesiska tecken, och det finns ett kinesiskbaserat vietnamesiskt skriftsystem som kallas chunom. Problemet med kinesisk skrift är det stora antalet tecken som man måste lära sig innan en person verkligen kan läsa och skriva. Den vietnamesiska regeringen övergick till det latinska alfabetet i början av 1900-talet för att kunna öka landets läs- och skrivkunnighet. Vietnameserna fortsatte att använda det latinska alfabetet även efter självständigheten eftersom det var mycket snabbare att lära sig än kinesiska tecken (chu nom).

Efter första världskriget, när det osmanska riket föll, började Kemal Atatürk i Turkiet att använda det latinska alfabetet i de turkiska länderna. När Sovjetunionen upplöstes började några av dess mindre språk använda det latinska alfabetet. Det används nu i Turkmenistan, Uzbekistan och Azerbajdzjan. Kazakstan meddelade 2018 att det latinska alfabetet skulle bli det kazakiska språkets huvudsakliga skriftsystem.

Att ändra ett språks skrivsätt till latinska bokstäver kallas romanisering. Många människor som inte talar språket läser en romaniserad version för att veta ungefär hur orden kommer att låta, även om det inte är det normala sättet att skriva språket. Vissa språk, som kinesiska och japanska, använder det latinska alfabetet i sina språk så att de lättare kan skrivas på en dator. På det kinesiska fastlandet är pinyin den officiella romaniseringen för mandarin-kinesiska, och det används för att skriva kinesiska tecken på datorn genom att skriva dem fonetiskt. Även om många japanska datorer har kana-tangentbord för att skriva japanska på datorn kan japanska också skrivas med det latinska alfabetet. Programvara som kallas IME (input method editor) omvandlar de latinska bokstäverna, som kallas romaji på japanska, till japanska kana och kanji.

Tecken på portugisiska, där ç