Two wrongs make a right – betydelse och logiskt felslut
'Two wrongs make a right' – förklaring av betydelse, vanliga exempel på det logiska felslutet och praktiska tips för att känna igen och bemöta argumentationsfel.
Fraserna "Two wrongs make a right" och "two wrongs don't make a right" är engelska uttryck som fångar två motsatta moraliska uppfattningar om hämnd och rättfärdigande av felaktiga handlingar.
"Two wrongs don't make a right" är ett vanligt ordspråk som brukar användas för att förmana någon att avstå från att svara på en felaktig handling med en annan felaktig handling. Budskapet är att en orätt inte blir rätt genom att man själv begår en orätt som svar.
"Two wrongs make a right" uttrycker däremot en logik där man försöker rättfärdiga sitt eget felaktiga beteende med att någon annan tidigare begått fel. På engelska kan detta ofta klassificeras som en form av relevansfalska, och på latin hör det ihop med argumentationsfelet ”tu quoque” (”du också”), det vill säga att man avleder kritik genom att anklaga motparten för samma eller liknande fel.
Exempel
- Person A: "Du körde för fort igår." Person B: "Ja, men du körde också för fort förra veckan." (Tu quoque–argument som inte bemöter sakfrågan.)
- Person A: "Du stal från företaget." Person B: "Jag stal bara för att chefen också förskingrade pengar." (Försök att rättfärdiga stöld med andras beteende.)
- Rättslig kontext: Att någon misshandlat dig ger inte automatisk rätt att misshandla tillbaka – lagens bestämmelser om nödvärn och proportion gäller och är särskilt utformade för att reglera sådana situationer.
Varför är det ett logiskt felslut?
Argumentet är felaktigt eftersom det försöker använda en tidigare orätt som bevis för att en annan orätt blir legitim. Huvudproblemet är att två negativa handlingar inte per automatiskt blir positiva eller moraliskt acceptabla bara därför att båda är felaktiga. Att påpeka att motparten också gjort fel förändrar inte vad som är rätt eller fel i den aktuella frågan.
När är invändningen giltig?
Det finns situationer där jämförelser eller återkoppling kan vara relevanta, till exempel vid bedömning av mönster, ansvar eller systematiska problem: om många inom en organisation missbrukar förmåner kan det vara relevant i en utredning. Men att enbart peka på andras fel för att undkomma ansvar är inte ett giltigt moraliskt eller logiskt försvar.
Hur bemöter man argumentet?
- Peka ut att motargumentet är ett tu quoque–fel och be om sakliga skäl för handlingen.
- Separera frågorna: diskutera den aktuella handlingen i sig istället för att byta fokus till motpartens beteende.
- Föreslå konstruktiva alternativ, till exempel rättelse, kompensation eller dialog istället för hämnd.
Sammanfattningsvis påminner ordspråket "two wrongs don't make a right" om en grundläggande etisk princip: att felaktigt beteende inte blir moraliskt acceptabelt bara för att någon annan begått samma eller ett annat fel. Att förstå skillnaden mellan legitim kritik av andras agerande och försök att avleda ansvar genom återgäldning hjälper till att föra klarare och mer ansvarsfulla diskussioner.
"Två fel gör ett rätt"
"Två fel gör ett rätt" kan betraktas som en relevansmissuppfattning när man antar att om ett fel begås så kommer ett annat fel att upphäva det.
Denna fras anser att de två handlingarna är felaktiga och används därför inte av en gärningsman som inte anser att hans handling är felaktig.
Denna fras innebär att det är berättigat att bryta mot lagen (eller mot felet) så länge den andra parten också gör det.
Två fel gör inte ett rätt
Två fel ger inte rätt är ett ordspråk som innebär att en felaktig handling inte är ett lämpligt sätt att korrigera eller upphäva en tidigare felaktig handling, med hänsyn till en norm.
Dessutom hävdar kommissionen att den första åtgärden också är felaktig.
Förhållande
När båda handlingarna anses vara felaktiga kan de två fraserna stå i motsats till varandra.
Kritik
Den vanliga användningen av termen har kritiserats av forskaren Gregory S. Kavka i Journal of Business Ethics. Kavka hänvisar till Thomas Hobbes filosofiska begrepp om vedergällning. Han hävdar att om något som antas vara en moralisk standard eller en gemensam social regel bryts tillräckligt mycket i samhället, kan en individ eller grupp i samhället också bryta mot denna standard eller regel, eftersom detta hindrar dem från att bli orättvist missgynnade. Dessutom kan brott mot sociala regler under vissa omständigheter vara försvarbara om de görs som ett direkt svar på andra brott. Kavka hävdar till exempel att det är fel att beröva någon sin egendom, men att det är rätt att ta tillbaka egendom från en brottsling som tar andras egendom från början. Han säger också att man bör vara försiktig så att man inte använder denna tvetydighet som en ursäkt för att hänsynslöst bryta mot etiska regler.
Den konservativa journalisten Victor Lasky skrev i sin bok It Didn't Start It Didn't Start With Watergate att även om "två fel inte ger rätt", så skapar en rad omoraliska handlingar som inte åtalas ett rättsligt prejudikat. Därför bör människor som gör samma fel i framtiden rationellt sett förvänta sig att de också kommer att komma undan. Lasky jämför situationen mellan John F. Kennedys avlyssning av Martin Luther King Jr. (som inte ledde till någonting) och Richard Nixons handlingar i Watergate (som Nixon trodde också skulle leda till ingenting).
Historia
Uttrycket "two wrongs infer one right" förekommer i en dikt från 1734 som publicerades i The London Magazine.
Relaterade sidor
- Norm (filosofi)
- Öga för öga
- En sak för en sak
- Bestraffning
- Straffrättslig rättvisa
Sök