Fraserna "Two wrongs make a right" och "two wrongs don't make a right" är engelska uttryck som fångar två motsatta moraliska uppfattningar om hämnd och rättfärdigande av felaktiga handlingar.

"Two wrongs don't make a right" är ett vanligt ordspråk som brukar användas för att förmana någon att avstå från att svara på en felaktig handling med en annan felaktig handling. Budskapet är att en orätt inte blir rätt genom att man själv begår en orätt som svar.

"Two wrongs make a right" uttrycker däremot en logik där man försöker rättfärdiga sitt eget felaktiga beteende med att någon annan tidigare begått fel. På engelska kan detta ofta klassificeras som en form av relevansfalska, och på latin hör det ihop med argumentationsfelet ”tu quoque” (”du också”), det vill säga att man avleder kritik genom att anklaga motparten för samma eller liknande fel.

Exempel

  • Person A: "Du körde för fort igår." Person B: "Ja, men du körde också för fort förra veckan." (Tu quoque–argument som inte bemöter sakfrågan.)
  • Person A: "Du stal från företaget." Person B: "Jag stal bara för att chefen också förskingrade pengar." (Försök att rättfärdiga stöld med andras beteende.)
  • Rättslig kontext: Att någon misshandlat dig ger inte automatisk rätt att misshandla tillbaka – lagens bestämmelser om nödvärn och proportion gäller och är särskilt utformade för att reglera sådana situationer.

Varför är det ett logiskt felslut?

Argumentet är felaktigt eftersom det försöker använda en tidigare orätt som bevis för att en annan orätt blir legitim. Huvudproblemet är att två negativa handlingar inte per automatiskt blir positiva eller moraliskt acceptabla bara därför att båda är felaktiga. Att påpeka att motparten också gjort fel förändrar inte vad som är rätt eller fel i den aktuella frågan.

När är invändningen giltig?

Det finns situationer där jämförelser eller återkoppling kan vara relevanta, till exempel vid bedömning av mönster, ansvar eller systematiska problem: om många inom en organisation missbrukar förmåner kan det vara relevant i en utredning. Men att enbart peka på andras fel för att undkomma ansvar är inte ett giltigt moraliskt eller logiskt försvar.

Hur bemöter man argumentet?

  • Peka ut att motargumentet är ett tu quoque–fel och be om sakliga skäl för handlingen.
  • Separera frågorna: diskutera den aktuella handlingen i sig istället för att byta fokus till motpartens beteende.
  • Föreslå konstruktiva alternativ, till exempel rättelse, kompensation eller dialog istället för hämnd.

Sammanfattningsvis påminner ordspråket "two wrongs don't make a right" om en grundläggande etisk princip: att felaktigt beteende inte blir moraliskt acceptabelt bara för att någon annan begått samma eller ett annat fel. Att förstå skillnaden mellan legitim kritik av andras agerande och försök att avleda ansvar genom återgäldning hjälper till att föra klarare och mer ansvarsfulla diskussioner.