Prejudikat

Typer av prejudikat

Bindande prejudikat

Prejudikat som måste tillämpas eller följas kallas bindande prejudikat (alternativt obligatoriskt prejudikat, obligatorisk eller bindande auktoritet etc.). Enligt doktrinen om stare decisis måste en lägre domstol respektera lagutlåtanden som gjorts av en högre domstol som ligger inom överklagandevägen för de fall som domstolen behandlar. I USA:s delstatsdomstolar och federala domstolar är jurisdiktionen ofta geografiskt fördelad mellan lokala rättegångsdomstolar, varav flera faller under en regional appellationsdomstols område, och alla regionala domstolar faller under en högsta domstol. Per definition är beslut av lägre domstolar inte bindande för varandra eller för högre domstolar i systemet, och beslut av appellationsdomstolar är inte heller bindande för varandra eller för lokala domstolar som lyder under en annan appellationsdomstol. Vidare måste domstolarna följa sina egna lagförklaringar som tidigare gjorts i andra fall och respektera domar som andra domstolar har fattat i tvister mellan parterna inför dem och som gäller samma mönster av fakta eller händelser, såvida de inte har starka skäl att ändra dessa domar.

En professor i juridik har beskrivit obligatoriska prejudikat på följande sätt:

När en domstol har fastställt vilken jurisdiktion som gäller är den "bunden" att följa ett prejudikat från den jurisdiktionen endast om det är direkt relevant. I den starkaste bemärkelsen betyder "direkt relevant" att: (1) den fråga som lösts i prejudikatet är densamma som den fråga som ska lösas i det pågående målet, (2) lösningen av denna fråga var nödvändig för att avgöra prejudikatet, (3) de väsentliga omständigheterna i prejudikatet finns också i det pågående målet, och (4) inga ytterligare omständigheter förekommer i det pågående målet som skulle kunna betraktas som väsentliga.

Under extraordinära omständigheter kan en högre domstol upphäva eller överpröva ett obligatoriskt prejudikat, men kommer ofta att försöka särskilja prejudikatet innan den upphäver det, och därmed begränsa prejudikatens räckvidd i alla fall.

Prejudikat är inte "bindande" för en domare eller "obligatoriskt" på samma sätt som lagar är bindande för medborgarna. En domare kan inte fängslas eller bötfällas för att han eller hon inte håller med om det. Han svär inte på prejudikat, utan åtminstone för federala domare på "Förenta staternas konstitution och lagar". Canons of Judicial Ethics nämner inte lydnad mot prejudikat, utan mot "den federala konstitutionen och konstitutionen i den stat vars lagar de förvaltar". I Code of Judicial Conduct sägs ingenting om prejudikat. I de flesta fall är prejudikat den mest rimliga tolkningen av konstitutionen och våra lagar, och i dessa fall följs eden till konstitutionen mest troget genom att följa prejudikat. Men när en domare anser att tolkningen av konstitutionen i ett majoritetsutlåtande inte är övertygande, jämfört med tolkningen i den avvikande åsikten, kan det vara ett brott mot domarens ed att följa prejudikat. I en dom där domare Roy Moore såg en sådan distinktion erkände han dess auktoritet som prejudikat, men sade "[Den] tolkning av konstitutionen [av Högsta domstolens majoritet] är deras tolkning. Men ingenting kan strida mot en svuren tjänstemans ed till konstitutionen." Kaos är naturligtvis följden av ett slarvigt åsidosättande av prejudikat. Medborgare som försöker följa lagen behöver en känsla för vad lagen är.

Icke-bindande/övertalande prejudikat

Prejudikat som inte är obligatoriskt men som är användbart eller relevant kallas övertygande prejudikat (eller övertygande auktoritet eller rådgivande prejudikat). Övertalande prejudikat omfattar fall som avgjorts av lägre domstolar, av jämbördiga eller högre domstolar från andra geografiska jurisdiktioner, fall som avgjorts i andra parallella system (t.ex. militärdomstolar, förvaltningsdomstolar, domstolar för ursprungsbefolkningar/stammar, delstatsdomstolar kontra federala domstolar i Förenta staterna), och i vissa undantagsfall, fall från andra nationer, fördrag, världsomfattande rättsliga organ osv.

I ett första intryck av ett fall förlitar sig domstolarna ofta på övertygande prejudikat från domstolar i andra jurisdiktioner som tidigare har behandlat liknande frågor. Övertalande prejudikat kan bli bindande genom att en högre domstol antar det övertalande prejudikatet.

Anpassad

Den första typen av prejudikat är en långvarig sedvänja som traditionellt har erkänts av domstolar och domare. Seden kan vara så djupt förankrad i samhället i stort att den får lagkraft. Det behöver aldrig ha funnits något specifikt fall som avgjorts i samma eller liknande frågor för att en domstol ska kunna ta hänsyn till sedvanliga eller traditionella prejudikat i sina överläggningar.

Rättspraxis

Den andra typen av prejudikat är rättspraxis. I common law-system ges denna typ av prejudikat mer eller mindre tyngd i domstolens överläggningar beroende på ett antal faktorer. Det viktigaste är om prejudikatet är "on point", det vill säga om det handlar om en omständighet som är identisk eller mycket lik den omständighet som föreligger i det aktuella fallet. För det andra: När och var beslutades prejudikatet? Ett nyligen fattat beslut i samma jurisdiktion som det aktuella fallet kommer att tillmätas stor vikt. Nästa i fallande ordning är nyligen fattade prejudikat i jurisdiktioner vars lagstiftning är densamma som den lokala lagstiftningen. Lägst vikt kommer att läggas vid prejudikat som härrör från olika omständigheter, äldre fall som sedan dess har blivit motsagda, eller fall i jurisdiktioner med olika lagstiftning.

Kritisk analys av prejudikat

Formuleringar för domstolen

Förenta staternas appellationsdomstol för den tredje kretsen har sagt följande:

I ett prejudikat knyts en specifik rättslig konsekvens till en detaljerad uppsättning fakta i ett avgjort mål, som sedan anses utgöra en regel för avgörandet av ett efterföljande mål med identiska eller liknande materiella fakta och som uppstår i samma domstol eller en lägre domstol i den rättsliga hierarkin.

Förenta staternas appellationsdomstol för den nionde kretsen har sagt följande:

Stare decisis är domstolens policy att stå fast vid prejudikat; termen är bara en förkortning av stare decisis et non quieta movere - "att stå fast vid och hålla fast vid beslut och inte störa det som är fastslaget". Tänk på ordet "decisis". Ordet betyder bokstavligen och juridiskt sett beslut. Enligt doktrinen om stare decisis är ett fall viktigt endast för vad det beslutar - för "vad", inte för "varför" och inte för "hur". När det gäller prejudikat är stare decisis viktig endast för beslutet, för den detaljerade rättsliga konsekvensen som följer av en detaljerad uppsättning fakta.

Prejudikat som betraktas mot bakgrund av tidens gång kan tjäna till att fastställa trender och därmed visa på nästa logiska steg i utvecklingen av tolkningar av lagen. Om invandringen till exempel har blivit alltmer begränsad enligt lagen, kan nästa rättsliga beslut i frågan leda till att den begränsas ännu mer.

Forskare har nyligen försökt tillämpa nätverksteori på prejudikat för att fastställa vilka prejudikat som är viktigast eller mest auktoritativa och hur domstolens tolkningar och prioriteringar har förändrats över tid.

Super stare decisis

Super-stare decisis är en term som används för viktiga prejudikat som är resistenta eller immuna mot att bli omkullkastade, utan hänsyn till om det var korrekt beslutat från början. Det kan ses som en ytterlighet i ett intervall av prejudikatmakt, eller alternativt för att uttrycka en övertygelse, eller en kritik av denna övertygelse, om att vissa beslut inte bör upphävas.

1976 myntade Richard Posner och William Landes begreppet "superprejudikat" i en artikel om att testa teorier om prejudikat genom att räkna citeringar. Posner och Landes använde termen för att beskriva den inflytelserika effekten av ett citerat beslut. Termen "superprecedent" förknippades senare med en annan fråga: svårigheten att upphäva ett beslut. År 1992 kritiserade Rutgers-professorn Earl Maltz Högsta domstolens beslut i Planned Parenthood v. Casey för att det stödde idén att om en sida kan ta kontroll över domstolen i en fråga av stor nationell betydelse (som i Roe v. Wade), kan den sidan skydda sin ståndpunkt från att bli upphävd "genom ett slags super-stare decisis".

Frågan kom upp på nytt när chefsdomare John G. Roberts och domare Samuel Alito frågades ut under deras bekräftelseförhör inför senatens justitieutskott. Före utfrågningarna skrev utskottets ordförande, senator Arlen Specter från Pennsylvania, en debattartikel i New York Times där han hänvisade till Roe som en "superprecedens". Han nämnde begreppet (och gjorde till synes humoristiska hänvisningar till "super-duper precedent") under utfrågningarna, men varken Roberts eller Alito stödde termen eller begreppet.

Kritik av prejudikat

I en kontroversiell bok från 1997 beskyllde advokaten Michael Trotter de amerikanska juristernas överdrivna tillit till bindande och övertygande auktoriteter, snarare än till sakens förtjänster, för att vara en av de viktigaste orsakerna till att de juridiska kostnaderna ökade under 1900-talet. Han hävdade att domstolarna borde förbjuda att citera övertygande prejudikat utanför sin jurisdiktion, med två undantag:

(1) fall där den utländska jurisdiktionens lag är föremål för målet, eller

(2) fall där en rättssökande har för avsikt att be den högsta domstolen i jurisdiktionen att upphäva bindande prejudikat och därför behöver citera övertygande prejudikat för att visa på en trend i andra jurisdiktioner.