Richard Nixon | den 37:e presidenten i USA

Tidigt liv, tro och kaliforniskt arv

Nixon föddes den 9 januari 1913 i familjens hem i Yorba Linda, Kalifornien, som son till Hannah och Francis Nixon. Han är den enda presidenten som är född i Kalifornien. Han fick sitt namn efter kung Richard Lejonhjärta och växte upp som kväkare. Hans bror Edward, var en affärsman. Herbert Hoover var den enda andra presidenten i Förenta staterna som tillhörde kväkartroende (av en slump var Hoover också en av endast tre presidenter, varav en var Nixon, som kom från Kalifornien). Nixon växte upp i Whittier i Kalifornien. Hans far var av skotsk-irländsk härkomst och hans mor var av tysk, engelsk och irländsk härkomst. Han gick på Whittier High School, Whittier College och Duke University. Han tjänstgjorde i flottan under andra världskriget. Senare gifte han sig med Thelma Nixon (senare Patricia Nixon) och fick två döttrar, Tricia och Julie.

Harvard-stipendium med mera

Nixon fick ett stipendium till Harvard, men vägrade hjälpa sin familj på gården. Nixon blev också kallad till FBI. Han var mycket nöjd, men i sista minuten fick han avslag på grund av budgetnedskärningar.

Tidig politisk karriär

Karriär i kongressen

Kongressledamot i Kalifornien (1947-1950)

Nixon valdes in i representanthuset 1946. När han satt i parlamentet var han medlem av House Un-American Activities Commission, en grupp kongressledamöter som försökte avslöja personer i USA som kunde ha varit kommunister.

USA:s senat (1950-1953)

Han valdes senare till senator 1950 efter att ha fört en kontroversiell kampanj mot Helen Gahagan Douglas.

Vice ordförande (1953-1961)

I presidentvalet 1952 valde Dwight D. Eisenhower Nixon till vicepresident. Folk anklagade honom för att ha tagit emot olagliga penningbidrag till sin kampanj och vissa ville att Eisenhower skulle välja en annan vicepresident, men Eisenhower behöll ändå Nixon. Efter anklagelserna höll Nixon ett tal där han sa att oavsett vad folk anklagar honom för att ha fått olagligt under kampanjen kommer han ändå att behålla en kampanjgåva: hans hund vid namn Checkers.

Det republikanska partiet beslutade att behålla Nixon som vicepresidentkandidat och när Eisenhower vann valet blev Nixon USA:s vicepresident från 1953 till 1961. Under sin vicepresidenttid var han mycket upptagen och reste över hela världen till platser som Sydamerika. Medan han var vicepresident reste han till Sovjetunionen och hade en debatt med den sovjetiska ledaren Nikita Chrusjtjov. De argumenterade båda för att deras land var bättre.

1960 års presidentval

I presidentvalet 1960 ställde han upp mot demokraten John F. Kennedy. Kennedy förväntades först vinna (eftersom han vann den första tv-debatten mot Nixon), men när valdagen kom allt närmare kom Nixon ikapp. Till slut vann Kennedy, men det var ett mycket jämnt val.

1962 val till guvernör i Kalifornien

1962 förlorade Nixon valet till guvernör i Kalifornien mot Pat Brown. Efter att ha förlorat sade Nixon: "Ni har ingen Nixon att sparka runt med längre, för det här är min sista presskonferens, mina herrar", vilket fick många experter att säga att Nixons politiska karriär var över.

Presidentvalet 1968

1968 besegrade Richard Nixon Hubert Humphrey i presidentvalet och blev USA:s president 1969. Även om Humphrey förlorade folkvalet knappt, förlorade han elektorsvalet i en jordskredsseger, då han bara fick femton stater.

Ordförandeskap, 1969-74

Nixon tog över Vietnamkriget från Lyndon Johnson och fortsatte det med strategin att långsamt dra tillbaka de amerikanska trupperna så att de sydvietnamesiska trupperna kunde ta över striderna på egen hand. Nixon bombade i hemlighet många fientliga mål i Kambodja och Nordvietnam samtidigt som han tog hem de amerikanska trupperna, för att göra det lättare för Sydvietnam att vinna. När hans spridning av bombningarna till Kambodja och Laos blev känd 1970 orsakade det större protester än någonsin i Amerika, bland annat vid Kent State och till och med i Washington DC, där mer än 12 000 personer arresterades i maj 1971 när protesterna var som störst. Delvis på grund av det stora motståndet påskyndade Nixon trupptillbakadragandet och upphörde med värnplikten.

Nixon var mycket framgångsrik inom diplomatin (förhandlingar med främmande länder). Han inledde en politik som kallades "avspänning" och som minskade spänningarna mellan USA och Sovjetunionen. De två länderna skulle komma överens och underteckna fördrag som skulle begränsa produktionen av kärnvapen mellan de båda sidorna. Nixon reste till det kommunistiska Kina och etablerade en mycket god relation med dem. Innan dess fanns det nästan inga förbindelser mellan USA och Kina. Det öppnade dörren för årtionden av handel i framtiden, vilket är anledningen till att många föremål i USA tillverkades i Kina. Hans diplomati med Kina ses som en av hans största bedrifter. Senare, under president Carter, bröt USA förbindelserna med Republiken Kina och erkände kommunistiska Kina, inte Taiwan, som Kinas lagliga regering.

På hemmaplan införde Nixon många reformer i lag. Han skapade miljöskyddsbyrån, stödde lagar mot droger, lagar mot brottslighet och lagar mot diskriminering. När inflationen (vilket innebär att penningvärdet sjunker och priserna stiger) var hög beordrade han att priserna skulle frysas i 90 dagar. Även om han var känd som en konservativ republikan innan han blev president, stödde han under sin tid som president en del av de liberala idéer som demokraterna stödde. År 1974 höll Nixon ett tal där han redogjorde för en plan för allmän hälsovård.

Nixon omvaldes med en jordskredsseger 1972 och de flesta amerikaner godkände honom, men kort därefter skulle Nixons rykte förstöras och de flesta amerikaner skulle ogilla honom. På grund av en skandal kallad "Watergate", där Nixon försökte skydda (eller möjligen beordrade) män att göra inbrott i Demokraternas nationella högkvarter, skulle kongressen ställa honom inför rätta i en process som kallas impeachment (att avsätta honom från makten). Nixon försökte dölja skandalen, men till slut beordrade Högsta domstolen honom att skicka sina bandade samtal (där han bland annat talade om att dölja Watergate) till dem. Alexander Haig trodde att Nixon skulle dömas och sparkas ut från sitt ämbete. För att förhindra detta avgick (slutade) Nixon från presidentämbetet 1974.

Efter ordförandeskapet

Nixons andra vicepresident Gerald Ford benådade Nixon för alla brott som han begått under Watergate. Ford ville avsluta krisen så snabbt som möjligt eftersom nationen stod inför viktigare problem. Många människor klandrade Ford för att han lät Nixon gå fri och röstade mot honom när han ställde upp i valet 1976.

Nixons offentliga image återhämtade sig aldrig helt, men han fick ändå ett visst godkännande från republikanerna när han ofta försvarade sitt arv. Han förblev en konsult för senare presidenter och för andra personer inom regeringen och medierna, särskilt för den brittiske journalisten David Frost. Hans memoarer anses vara viktig läsning. Hans arbete med att förhandla med Kina i början av 1970-talet prisades för att ha förbättrat relationerna mellan hans land och Kina. Nixon dog av en stroke 1994, tio månader efter att hans fru Pat dött. Eftersom han inte längre kunde försvara sitt arv sjönk hans allmänna godkännande, och de flesta erkänner idag hans felsteg i samband med Watergate. Huset där han föddes är nu en del av Richard M. Nixon Presidential Library and Museum. Han begravdes i biblioteket.

Relaterade sidor

• Richard Nixons död och statsbegravning