Ur: Forntida sumerisk stadsstat i Mesopotamien (grundad cirka 3800 f.Kr.)

Ur var en av världens första städer i Mesopotamien. Det var en sumerisk stadsstat som grundades omkring 3 800 f.Kr. Det finns skriftliga uppteckningar från det 26:e århundradet. Ur var en gång en kuststad nära Eufratflodens mynning vid Persiska viken. Den ligger nu långt inåt landet, söder om Eufrat på dess högra strand, 16 kilometer från Nasiriyah i Irak.

 

Historia och arkeologi

Staden växte fram under den sumeriska perioden och nådde sin största betydelse under tredje och andra årtusendet f.Kr. Ur omnämns i samtida lertavlor och kungalistor. En höjdpunkt i stadens historia var Tredje dynastin i Ur (vanligtvis daterad till cirka 2112–2004 f.Kr.), då Ur fungerade som politiskt och religiöst centrum i södra Mesopotamien.

På 1900-talet genomfördes omfattande utgrävningar, framför allt av Sir Leonard Woolley mellan 1922 och 1934. Dessa undersökningar avslöjade bland annat de berömda kungliga gravarna i Ur (Royal Cemetery) från omkring 2600 f.Kr., med rika gravgåvor, smycken, instrument och föremål av guld, silver och lapis lazuli. Fynden har gett viktig inblick i sumerisk konst, hantverk och gravskicket.

Stadsbild och viktiga byggnader

Ur präglades av tempel, palats och bostadsområden organiserade kring kanaler och bevattningssystem. Den mest kända byggnaden är Zigguraten i Ur, en trappstegsformad tempelbyggnad som ursprungligen uppfördes som helgedom åt mån-guden Nanna (även kallad Sin). Zigguraten fick sin huvudsakliga form under kung Ur-Nammus tid (cirka 21:a århundradet f.Kr.) och har restaurerats flera gånger genom historien.

Ekonomi och handel

Urs ekonomi byggde på intensiv bevattningsjordbruk, där säd (särskilt korn), dadlar och boskap var viktiga. Staden var också ett centrum för hantverk och handel. Genom Mesopotamiens kanalsystem och via Persiska viken upprätthöll Ur handel med kringliggande regioner: fynd visar kontakter med områden som Indus (Meluhha), Dilmun (Bahrain) och Magan (möjligen Oman). Varor som koppar, skaldjur, ädelstenar och textilier transporterades långa sträckor.

Språk, skrift och religion

I Ur talades sumeriska och senare akkadiska språk användes i administrationen. Skrivsystemet var kilskrift (cuneiform) på lertavlor, vilket gav oss handlingar, ekonomiska register, lagtexter och litteratur. Staden hade en rik religiös kultur med tempelkomplex och prästerskap. Mån-guden Nanna/Sin var Ur:s skyddsgud, och zigguraten tjänade både som religiöst centrum och symbol för stadens makt.

Förfall, bevarande och arvet efter Ur

Över tid försvagades Ur:s betydelse av politiska förändringar, skiftande handelsvägar och miljöproblem som markförsalthaltning och förändrad flodföring. Staden minskade i storlek och befolkning men lämnade ett rikt arkeologiskt arv. Många föremål från Ur finns nu i museer utanför Irak, bland annat i British Museum och museer i USA.

Den arkeologiska platsen ligger idag nära Nasiriyah i södra Irak. Skydd och bevarande av platsen har varit svåra på grund av konflikter, naturförändringar och ibland bristande resurser, men zigguraten och andra lämningar ger fortfarande viktig kunskap om en av världens tidigaste stadsstater.

Betydelse

  • Historiskt: Ur visar hur tidiga städers politiska, religiösa och ekonomiska strukturer kunde organiseras.
  • Kulturellt: Staden bidrog till sumerisk konst, litteratur och administration som influerade senare civilisationer i Mesopotamien.
  • Arkeologiskt: Fynden från Ur är centrala för vår förståelse av förhistoriska och tidighistoriska samhällen i Främre Orienten.

Sammanfattningsvis är Ur en av de mest betydelsefulla arkeologiska och historiska platserna för studiet av de tidigaste stadsstaterna i Mesopotamien, med ett arv som fortfarande studeras och värderas i dag.

Delvis rekonstruerad Ziggurat i Ur  Zoom
Delvis rekonstruerad Ziggurat i Ur  

Datormodell av Ziggurat  Zoom
Datormodell av Ziggurat  

Ziggurat

I den sumeriska staden Ur stod Ziggurat som en skyskrapa över staden. Den var cirka 20 meter hög. Senare blev zigguraten mer än en plats för gudar. Det fanns verkstäder för hantverkare. För prästerna var de tempel för att utöva gudstjänst. Det fanns stora stjärnor för att ta sig upp och ner. Den enda nivå som finns kvar idag är botten. De berättar mycket om de människor som byggde dem. Sumererna hade inga verktyg och maskiner som vi har. De var noggranna tegelbyggare. Tegelmakare formade lerstenar där var perfekta. Efter torkning tog de dem till platsen och satte dem på plats med bitumen. Bitumen är ett tjockt klibbigt svart material. Det är som asfalt, det som de använder för att asfaltera vägar. De flätar vass för att de ska bli starkare och hakar upp dem som stålkablar.

 

Sociala klasser

Ur hade tre samhällsklasser. De rikaste, som regeringstjänstemän, präster och soldater, befann sig i toppen. Den andra nivån var för köpmän, lärare, arbetare, bönder och hantverkare. Den nedre var för slavar som tillfångatogs i strid. Begravningar i Ur ger en inblick i människors sociala ställning. Kungar och drottningar begravdes med skatter. Rika människor begravdes med mindre. Eftersom konstbevattning gav Ur rikliga grödor behövde inte alla arbeta på gårdarna. Människor lärde sig andra färdigheter. Sir Leonard Woolley hittade en tavla som förtecknade Urs speciella arbetare. Mejselarbetarna gjorde skulpturer, ädelstenshuggare tillverkade ädelstenar och fullerarna stampade på vävd ull för att göra den mjuk. Metallarbetarna tillverkade vapen. Städer har olika grupper. En del av de rikare människorna är mäktigare.

 

AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3