Ventilator
En respirator är en maskin som på konstgjord väg flyttar luft in och ut ur en patients lungor för att hjälpa honom eller henne att andas om patienten inte kan andas på egen hand eller på rätt sätt. Vissa respiratorer kan också användas för att ge patienterna bedövning och kan vara en del av en bedövningsmaskin.
Hur fungerar de?
Det finns olika typer av respiratorer som kan fungera på olika sätt, men de hjälper alla till att pumpa in och ut luft ur lungorna med hjälp av tryck.
Manuella återupplivningsapparater
Vissa typer av respiratorer kräver att någon annan får dem att fungera för hand och hjälper patienten att andas under en kortare tid: de kallas manuella återupplivningsapparater.
Masker med påse och ventil (BMV) har en syrgasmask som täcker patientens näsa och mun, en envägsventil som är fäst mellan masken och påsen och som filtrerar den rörliga luften och förhindrar att luften andas tillbaka in i påsen, och en uppblåsbar påse som håller luften inne och som trycks ihop med handen. En operatör trycker på påsen vilket tvingar in luft i patientens lungor, och när handen släpper påsen andas patienten ut i den yttre miljön och påsen fylls på med luft utifrån. Påsen kläms och släpps med handen upprepade gånger för att patienten ska fortsätta att andas.
Amnesipåsar är en annan typ av manuell återupplivningsutrustning där påsen inte fylls på med luft när patienten andas. Istället fylls påsen med luft eller gas i förväg och påsen pressas antingen för hand eller så kan patienten andas in luften eller gasen i badet om han eller hon kan andas själv.
Mekaniska ventilatorer
Mekaniska ventilatorer fungerar av sig själva utan manuell hantering och styrs vanligtvis av datorer och kan drivas antingen med elektricitet som ansluts till ett vägguttag eller batteri eller med pneumatik utan användning av elektricitet. Luften kan flyttas in och ut ur patienten genom att fästa en syrgasmask på patienten eller genom att ventilatorn ansluts till en andningsslang som förs in i näsborrarna, struphuvudet eller luftstrupen. De används för att hjälpa patienten att andas under en längre tid.
Positivtrycksventilatorer fungerar genom att blåsa in luft utifrån eller från en syretank eller lufttank genom en pneumatisk behållare som håller luften och komprimerar den, eller genom en turbin som vänder sig om och tvingar in luften genom en mask eller andningsrör och in i patienten. När luften tvingas in i lungorna kan patienten senare andas ut genom en "patientkrets" med en envägsventil.
Å andra sidan är en ventilator med negativt tryck, även känd som en "järnlunga" eller en tankandningsmaskin, en kammare som är innesluten runt patientens bröstkorg och som sänker trycket i kammaren runt bröstkorgen till en punkt där trycket i kammaren är lägre än trycket utanför så att patienten kan andas in, och sedan ökar trycket i kammaren till en punkt där trycket i kammaren är högre än trycket utanför så att patienten kan andas ut. Denna process sker med jämna mellanrum. Undertrycksventilatorer anses nu vara föråldrade och istället används övertrycksventilatorer i stället.
En militärmedicinare använder en mask med vätskeventil på en skadad soldat.
Ett diagram över hur en övertrycksventilator fungerar.
En poliosjuk man i en ventilator med negativt tryck 1960.
