Luftstrupen (trakea) – struktur, funktion och vanliga sjukdomar

Lär dig om luftstrupens (trakea) struktur, funktion och vanliga sjukdomar – symptom, orsaker och behandlingar för trakeit och andra andningsproblem.

Luftstrupen är det beniga rör som förbinder näsan och munnen med lungorna och är en viktig del av ryggradsdjurens andningssystem. Hos däggdjur börjar luftstrupen i den nedre delen av struphuvudet och fortsätter till lungorna, där den förgrenar sig i höger och vänster bronkier. Inflammation i luftstrupen kan leda till andra tillstånd, t.ex. trakeit, som är en inflammation i luftstrupens slemhinnor.

Struktur

Luftstrupen (trakea) är ett rörformigt organ som hos vuxna är ungefär 10–13 cm långt och har en diameter på cirka 1,5–2,5 cm. Den består av:

• Hyalina broskringar (C-formade ringar) framåt och åt sidorna som håller luftstrupen öppen.
• Membranös bakvägg (trakealmuskel och bindväv) mot matstrupen som tillåter viss flexibilitet vid sväljning.
• Slemhinna med pseudostratifierat cilierat cylinderepitel och bägarceller som producerar slem.
• Underliggande körtlar och lymfatisk vävnad i submucosan som bidrar till försvar och fuktning av inandningsluften.

Hos olika ryggradsdjur varierar trakeans uppbyggnad — hos vissa arter är ringen helt broskig, hos andra mer flexibla. Anatomiskt ligger trakea framför matstrupen och skyddas av halsens strukturer; sköldkörtelns isthmus kan korsa framdelen av trakea.

Funktion

• Ledning av luft: transporterar inandnings- och utandningsluft mellan struphuvudet och bronkierna.
• Filtrering och fuktning: slem och flimmerhår (cilier) fångar upp partiklar och flyttar dem uppåt mot svalget (mukociliär transport).
• Värmeutbyte: luften värms och fuktas innan den når de känsliga alveolerna.
• Skydd: bidrar till reflexer som hosta för att rensa luftvägarna vid irritation eller främmande kropp.

Vanliga sjukdomar och tillstånd

• Trakeit (inflammation) – kan vara viral eller bakteriell. Symtom inkluderar hosta, heshet och ibland feber.
• Pseudokrupp (spädbarn och små barn) – virusorsakad från larynx ned i trakea, ger inspiratorisk stridor och skällande hosta.
• Trakealstenos – förträngning av luftstrupen, kan bero på ärrbildning efter intubation, trauma, infektion eller medfödda anomalier.
• Trakeomalaci – försvagning av brosket som leder till kollaps av luftstrupen vid utandning eller ansträngning, särskilt hos små barn.
• Fremmande kropp – aspiration av mat eller små föremål som kan sätta sig fast i trakea och orsaka akut luftvägsstopp.
• Neoplastiska förändringar – tumörer i trakea är relativt sällsynta men förekommer (både godartade och elakartade).
• Trauma eller yttre skada som kan orsaka läckage eller obstruktion.

Symtom

• Hosta (torr eller slemmig)
• Heshet eller röstförändring
• Andningssvårigheter (dyspné) och pipande andning
• Stridor (högfrekvent läte vid inandning eller utandning)
• Sputumproduktion och ibland feber vid infektion
• Akuta tecken vid främmande kropp: plötslig kvävningskänsla, cyanotiskt tillstånd

Diagnos

• Klinisk undersökning (lyssna efter andningsljud, stridor, inspektion av hals och röst).
• Endoskopi/bronkoskopi för direkt inspektion av trakeans insida och möjlighet att ta prover eller avlägsna främmande kroppar.
• Röntgen och datortomografi (CT) för att bedöma stenoser, tumörer eller utanförliggande orsaker.
• Flöde-volymkurvor (spirometri) som kan visa mönster vid central luftvägsobstruktion (t.ex. fast eller variabel hinder).
• Odlingar och PCR från slem vid misstänkt infektion för att identifiera patogen.

Behandling

Behandlingen beror på orsak och svårighetsgrad:

• Infektiös trakeit: vila, fuktig luft, slemlösande åtgärder; antibiotika om bakterieorsakad; kortison ibland vid kraftig svullnad.
• Pseudokrupp: vid lindriga fall fuktig kall luft och inhalation av sval luft kan hjälpa; vid svår andningspåverkan kan nebuliserad adrenalin och kortison ges.
• Trakealstenos: dilatation med ballong, intern stentning eller kirurgisk resektion och primär anastomos beroende på läge och längd.
• Trakeomalaci: konservativ behandling vid milda symtom; svårare fall kan kräva kirurgiska åtgärder, t.ex. extern stabilisering eller stentinläggning.
• Främmande kropp: snabb borttagning med bronkoskopi, ibland akut intubation eller trakeotomi om luftvägen är hotad.
• Kirurgiska ingrepp: trakeostomi kan behövas vid långvarig ventilationsstöd eller akut luftvägsavlastning; trakealresektion vid tumör eller lång stenotisk sträcka.

Förebyggande och egenvård

• Undvik rökning och passiv rökexponering — minskar risken för kronisk inflammation och infektion.
• Vaccination mot influensa och andra luftvägspatogener när rekommenderat.
• Behandla gastroesofageal reflux (reflux) som kan irritera trakea och övre luftvägar.
• Vid arbete i dammiga eller yrkesmässigt utsatta miljöer använd lämpliga skydd (masker, ventilation).

När söka vård

Sök akut vård vid tecken på svår andningssvårighet, snabb försämring, svår stridor, blodig upphostning eller tecken på kvävning. För återkommande hosta, heshet eller misstänkt stenoser bör man söka primärvård eller öron-näsa-hals-specialist för utredning.

Notera: Informationen här är generell. Vid specifika medicinska frågor, diagnos eller behandling, kontakta vårdpersonal.

Luftstrupe hos ryggradslösa djur

Trakea hos ryggradslösa djur är det öppna andningssystemet hos landlevande leddjur. Det består av spiracles, trakeae och tracheoles som för metaboliska gaser till och från vävnader. Fördelningen av spirakler varierar, men i allmänhet har varje kroppsdel endast ett par spirakler, som var och en ansluter till ett förmak och har ett relativt stort trakealrör bakom sig.

De minsta rören, trakeoler, tränger in i cellerna och sprider vatten, syre och koldioxid. Gasen kan flyttas aktivt eller genom passiv diffusion. Till skillnad från ryggradsdjur har insekter i allmänhet inte syre i sin hemolymphe. Detta är en av de faktorer som kan begränsa deras storlek.

Ett trakealt rör kan innehålla rågliknande omgivande ringar av taenidier i olika geometrier, t.ex. slingor eller spiraler. I huvudet, bröstkorgen eller buken kan trakeerna också vara kopplade till luftsäckar. Många insekter, t.ex. gräshoppor och bin, som aktivt pumpar luftsäckarna i buken, kan kontrollera luftflödet genom kroppen. Hos vissa vattenlevande insekter utbyter trakeerna gas genom kroppsväggen direkt, i form av en gäl, eller fungerar som vanligt, via ett plastron. Trots att trakeerna hos leddjur är inre, avges de under ruggning (ecdysis).

 
Trakealsystemet hos en dissekerad kackerlacka. De största luftrören löper över hela kackerlackans kropp och är horisontella i den här bilden. Skala, 2 mm.  


Trakealsystemet förgrenar sig i allt mindre rör, som här förser kackerlackans grödor. Skala, 2 mm.  

Sök med bokstav