Översikt

Walther Flemming (21 april 1843–4 augusti 1905) var en tysk biolog och histolog som räknas bland grundarna av modern cytologi och cytogenetik. Genom systematiska mikroskopiska studier och färgningstekniker beskrev han kärnans substans och den ordnade process som leder till celldelning. Hans arbete gav viktiga insikter i hur cellkärnans material är organiserat och hur det överförs till dotterceller.

Vad han upptäckte

Flemming identifierade en mörkfärgbar substans i cellkärnan som han kallade kromatin. Med hjälp av tidens färgämnen — bland annat anilinfärger och andra basfärgämnen som binder till kärnmaterial — följde han hur detta material kondense- rade i trådliknande strukturer under celldelningen. Dessa trådar beskrevs senare som kromosomer, en term som kom i bruk efter hans initiala observationer.

Studier av mitos och metod

Flemming var särskilt intresserad av den ordnade processen där kärnans material delas och fördelas mellan två nya kärnor. Han myntade begreppet mitos (av grekiska ordet för tråd) för att beskriva de synliga stadierna i denna process. Genom att undersöka både färgade preparat och levande celler — ofta från salamandrars fenor och gälar — kunde han dokumentera sekvenser av händelser som rör kromatinets kondensation, rörelser och återutspädning efter delning. Flemming noterade dock inte i sina preparat de separata systerkromatiderna i den form som senare cytologer gjorde tydliga.

Publicering och begrepp

Hans viktigaste sammanställning publicerades 1882 i verket Zellsubstanz, Kern und Zelltheilung (Cellsubstans, kärna och celldelning). I den skisserade han också principen att kärnor uppstår från tidigare kärnor, för vilken han formulerade uttrycket omnis nucleus e nucleo, i direkt anslutning till Rudolf Virchows idé om att alla celler kommer från celler (omnis cellula e cellula).

Betydelse och historisk kontext

Flemmings arbete publicerades innan Gregor Mendels arvslagar återupptäcktes runt sekelskiftet 1900. Därför saknade Flemming möjlighet att koppla sina mikroskopiska iakttagelser om kromatin och mitos till ärftlighetens mekanismer. Det var först när Mendels principer togs upp igen och kombinerades med senare cytologiska studier som sambandet mellan kromosomer och ärftliga egenskaper klarnade. Samtidigt erkänns Flemmings noggranna dokumentation som ett grundläggande bidrag till cellbiologins utveckling och till uppkomsten av cytogenetiken.

Noter och vidare läsning