Gregor Johann Mendel (Heinzendorf, Österrike, 20 juli 1822 – Brünn, Österrike-Ungern, 6 januari 1884) var en österrikisk munk och botaniker. Efter studier i Brünn och i Wien arbetade han större delen av sitt liv vid augustinerklostret i Brünn (nu Brno) där han kombinerade kyrkliga plikter med forskning och försök i sitt växthus.

Vetenskapliga bidrag och experiment

Han grundade genetiken genom sitt arbete med korsning av ärtväxter. Mellan 1856 och 1863 utförde Mendel systematiska korsningsförsök med ärtplantor (Pisum sativum). Han valde arter och egenskaper så att resultat skulle bli tydliga, och han hade ovanligt stor noggrannhet i sina observationer och stora provserier.

Mendel studerade huvudsakligen sju synliga egenskaper hos ärtan, exempelvis:

  • frökorns form (runda eller skrynkliga)
  • frökorns färg (gula eller gröna)
  • blomfärg (lila eller vit)
  • baljfärg och -form
  • växthöjd (lång eller kort)

Genom korsningar och noggrann räkning av avkommornas egenskaper drog han slutsatser om hur ärftliga faktorer — senare kallade gener — fördelas mellan generationer. Han upptäckte dominanta och recessiva karaktärer genom de korsningar han utförde på plantorna i sitt växthus. Det han lärde sig är idag känt som Mendels arv.

Mendels lagar i korthet

Mendel formulerade två fundamentala principer för ärftlighet:

  • Segregationslagen (Mendels första lag): de två arvsanlag (alleler) för en egenskap skiljs åt vid könscellsbildningen, så att varje könscell får endast en av dem.
  • Oberoende assorteringslag (Mendels andra lag): anlagen för olika egenskaper fördelas oberoende av varandra till könscellerna (gäller när generna sitter på olika kromosomer eller är tillräckligt långt ifrån varandra).

Han visade också typiska kvantitativa mönster som 3:1-förhållandet i F2-generationen vid enkelgens-korsningar och 9:3:3:1-förhållandet vid dihybridkorsningar. Mendel utförde även reciproka korsningar och kunde därigenom visa att de egenskaper han studerade inte var beroende av moder- eller faderslinje i de testerna.

Mottagande, återupptäckt och eftermäle

Hans resultat publicerades 1866 i artikeln "Versuche über Pflanzenhybriden", men de fick liten uppmärksamhet och nådde inte den samtidens biologer i någon större omfattning. Orsaker till detta var bland annat rådande teorier (t.ex. blandningsteorin), att arbetet publicerades i en lokal förenings skrift, samt att sambandet mellan Mendels teoretiska anlag och den senare upptäckta kromosmekanismen ännu inte var känt.

År 1900 återupptäcktes Mendels resultat oberoende av varandra av Carl Correns och Hugo de Vries (och i viss mån Erich von Tschermaks, vars roll dock senare ifrågasatts). Denna återupptäckt sammanföll med nya rön om cellkärnans och kromosomernas roll i ärftlighet och banade väg för den moderna genetiken.

Vidare utveckling och begränsningar

Mendels lagar gav en enkel och kraftfull modell för hur enskilda egenskaper ärvas, men senare forskning visade också begränsningar och nyanser: gener kan vara kopplade på samma kromosom (länkning), alleler kan uppvisa ofullständig dominans eller kodominans, en egenskap kan påverkas av många gener (polygen nedärvning), eller miljön kan påverka fenotypen. Rolf Fisher och andra har också diskuterat Mendels ursprungliga datastatistik, men Mendels experimentella metodik och slutsatser har i stort bekräftats och utvecklats av senare genetiker.

Betydelse

Mendel räknas som genetiken grundare. Hans arbete lade grunden för begrepp som gen, allel, dominant och recessiv, segregation och oberoende sortering — begrepp som fortfarande används inom biologi, medicin och jordbruk. Hans insikter möjliggjorde senare upptäckter, bland annat sambandet mellan gener och kromosomer under meiosen, och har haft stor betydelse för växtförädling, evolutionsteori och molekylärgenetik.

Trots att hans forskning initialt gick obemärkt förbi, uppskattas Mendels noggrannhet och experimentella design fortfarande som föredömliga inom vetenskapen.