Översikt

Den jordbävning som traditionellt kallas Jordbävningen i Aleppo inträffade den 11 oktober 1138 nära staden Aleppo i norra Syrien. Händelsen framträder i medeltida krönikor som en av de mest förödande i regionen under 1100‑talet. Modern sammanställning av sekelgjorda källor har lett till mycket skilda uppskattningar av omfattningen och antalet döda.

Datum, plats och dödstal

Det exakta skadedjupet och magnituden är inte känt. En uppgift som ofta citeras är att uppemot 230 000 människor omkom, en siffra som bland annat nämns i kataloger och rankningar från institutioner som USGS. Denna summa bygger dock på historiska redogörelser som i vissa fall sammanför flera jordbävningar och inte alltid särskiljer separata händelser.

Historiska källor

Primära medeltida källor är fragmentariska. Den berömde egyptiske historikern Ibn Taghribirdi, verksam på 1400‑talet, är en av dem som återgivit mycket stora dödstal i sina krönikor. Modern forskning påpekar att senare krönikörer ibland aggregerat rapporter från olika år och platser, bland annat skalv på Jazira‑slätten i november 1137 och ett annat betydande skalv den 30 september 1139 i Ganja i Azerbajdzjan, vilket komplicerar tolkningen.

Geologisk och historisk kontext

Aleppoområdet ligger i ett seismiskt aktivt gränsområde mellan större tektoniska enheter i Mellanöstern. Under medeltiden bestod bebyggelsen ofta av tätstadsstrukturer och byggnadsteknik som var sårbar för skalv, vilket förstärkte konsekvenserna vid stora jordbävningar. Handelsvägar och politiska förhållanden gjorde också att följderna spreds över större områden.

Betydelse och osäkerheter

Jordbävningen 1138 har blivit ett undervisande exempel på svårigheterna att använda medeltida källor för att bestämma exakta dödstal och detaljerad händelseförlopp. Den illustrerar hur historiker och seismologer försöker kombinera skrifter, arkeologi och geologi för att rekonstruera förloppet, samtidigt som man måste vara försiktig med att acceptera sena uppgifter som absoluta fakta.

Källor och vidare läsning

  • Primära krönikor från regionen och senare samlingar från medeltiden.
  • Moderna sammanställningar och kataloger över historiska jordbävningar, t.ex. referenser i databaser som USGS.
  • Regionstudier om Aleppos historia samt jämförande studier av skalv i norra Syrien och angränsande områden.