Azerbajdzjan

Azerbajdzjan var historiskt sett en del av Iran och namnet Azerbajdzjan kommer från Atropates. Han var en persisk satrap under det achemenidiska riket.

Efter den arabiska erövringen på 700-talet har landet alltid stått under muslimskt inflytande, då folket blev muslimskt, tills det ryska imperiet kom in i Kaukasusregionen.

Från 1920 till 1991 var Azerbajdzjan ett kommunistiskt land och som Azerbajdzjanskt SSR medlem av Sovjetunionen. Azerbajdzjan blev självständigt från Sovjetunionen när den kollapsade 1991.

Sedan början av 1800-talet bosatte sig många ryssar i Azerbajdzjan, men efter Sovjetunionens slut och Azerbajdzjans självständighet har de flesta ryssar och andra minoriteter lämnat landet och fortsätter att lämna landet.

Det finns 106 däggdjursarter, 97 fiskarter, 363 fågelarter, 10 amfibiearter och 52 reptilarter som har registrerats och klassificerats i Azerbajdzjan. Azerbajdzjans nationaldjur är Karabachhästen. Det är en tävlings- och ridhäst med ursprung i Azerbajdzjan. Det är en av de äldsta raserna, med anor från antiken. I dag är hästen dock en utrotningshotad art.

Azerbajdzjans flora består av mer än 4 500 arter av högre växter. På grund av det unika klimatet i Azerbajdzjan är floran mycket artrikare än floran i de andra länderna i södra Kaukasus. Omkring 67 procent av de arter som växer i hela Kaukasus kan finnas i Azerbajdzjan.

Många azerbajdzjaner har någon form av högre utbildning, framför allt inom vetenskapliga och tekniska ämnen. Enligt sovjetiska uppgifter var 100 procent av männen och kvinnorna (i åldrarna nio till fyrtionio år) läs- och skrivkunniga (kunde läsa) 1970. År 2009 var läs- och skrivkunnigheten i Azerbajdzjan 99,5 procent.

Azerbajdzjans kultur har vuxit fram som ett resultat av många influenser. I dag är västerländska influenser, inklusive den globaliserade konsumtionskulturen, starka. De nationella traditionerna är väl bevarade i landet. Några av de viktigaste delarna av den azerbajdzjanska kulturen är: musik, litteratur, folkdanser och konst, matlagning, arkitektur och film.

Musik och folkdanser

Azerbajdzjans musik bygger på folktraditioner som går nästan tusen år tillbaka i tiden. Bland de nationella musikinstrumenten finns 14 stråkinstrument, åtta slagverk och sex blåsinstrument.

Mugham, meykhana och Ashiq är några av Azerbajdzjans många musikaliska traditioner. Mugham är musik med poesi och instrumentala inslag. När sångarna framför Mugham måste de föra in sina känslor i sången och musiken. Mugham-sångaren Alim Qasimov är en av de fem bästa sångarna genom tiderna. Meykhana är en sång utan musik. Den görs vanligtvis av flera personer. De hittar på ord om ett visst ämne. Ashiq förenar poesi, berättande, dans och vokal- och instrumentalmusik. Den är som en symbol för den azerbajdzjanska kulturen.

Azerbajdzjan deltog i Eurovision Song Contest för första gången 2008. De stod som värd för tävlingen 2012, i Baku.

Det finns dussintals azerbajdzjanska folkdanser. De framförs vid formella festivaler. Dansarna bär nationella kläder som chokha. De flesta danser har en mycket snabb rytm.

Arkitektur

Azerbajdzjansk arkitektur förenar typiskt öst och väst. Många antika skatter, som t.ex. jungfrutornet och shirvanshaernas palats i den muromgärdade staden Baku, har överlevt i det moderna Azerbajdzjan. Planer har visats för byggandet av Azerbajdzjan Tower. Det kommer enligt uppgift att ersätta Burj Khalifa som världens högsta byggnad. Den planerade höjden är 1 050 meter (3 440 fot).

Filmer

Filmindustrin i Azerbajdzjan har anor från 1898. Azerbajdzjan var faktiskt ett av de första länderna som började göra film. År 1991, efter att Azerbajdzjan fått sin frihet från Sovjetunionen, hölls den första Baku International Film Festival East-West i Baku.

Livsmedel

Den traditionella maten är känd för sina många grönsaker och grönsaksrätter som används säsongsmässigt i rätterna. Färska örter som mynta, koriander, dill, basilika, persilja, dragon, purjolök, gräslök, timjan, mejram, grönlök och vattenkrasse är mycket populära. De serveras ofta till huvudrätter på bordet. Nationella rätter visar på landskapets mångfald. De är baserade på fisk från Kaspiska havet, lokalt kött (främst får- och nötkött) och de många säsongsbetonade grönsakerna och grönsakerna. Plov med saffransris är Azerbajdzjans flaggskeppsmat och svart te är den nationella drycken.

Litteratur

Den tidigaste kända personen i den azerbajdzjanska litteraturen var Hasanoghlu eller Pur Hasan Asfaraini. Han gjorde en divan med persiska och turkiska ghazals. Den klassiska litteraturen på azerbajdzjanska bildades på 1300-talet. Bland poeterna under denna period fanns Gazi Burhanaddin och Haqiqi. Den berömda boken Dede Korkut har två manuskript som kopierades på 1500-talet. Det är en samling av 12 berättelser som visar den muntliga traditionen hos Oghuz-nomaderna.

Under 1600- och 1700-talen togs Fizulis unika typer och ashikiska poesi upp av poeter och författare som Qovsi från Tabriz och Shah Abbas Sani.

Den första tidningen på azerbajdzjanska, Akinchi, publicerades 1875.

Sport

Idrotten i Azerbajdzjan är mycket gammal. Ännu i dag utövas både traditionella och moderna sporter. Freestyle wrestling har traditionellt sett sagts vara Azerbajdzjans nationalsport. De mest populära sporterna i Azerbajdzjan är fotboll och schack. Det nationella fotbollslaget klarar sig inte bra i internationella tävlingar. Den 19 mars 2010 vann Azerbajdzjan budet om att stå värd för 2012 års FIFA U-17-VM för damer.

Futsal är en annan populär sport i Azerbajdzjan. Azerbajdzjans nationella futsallag kom på fjärde plats i UEFA Futsal Championship 2010.

Backgammon spelar en viktig roll i den azerbajdzjanska kulturen. Spelet är mycket populärt i Azerbajdzjan och spelas flitigt av den lokala allmänheten.

Av 9 165 000 personer (juli 2011) var nästan 52 % stadsbor. De återstående 48 % var på landsbygden. 51 % av befolkningen var kvinnor.

Omkring 3 miljoner azerbajdzjaner, varav många är gästarbetare, bor i Ryssland.

Den största dödsorsaken 2005 var sjukdomar i andningsorganen.

Azerbajdzjan är indelat i 10 ekonomiska regioner, 66 rayons och 77 städer. Elva städer står under republikens direkta överhöghet. Azerbajdzjan omfattar den autonoma republiken Nakhchivan. Azerbajdzjans president utser guvernörerna för dessa enheter. Nakhchivans regering väljs och godkänns av Nakhchivans autonoma republiks parlament.

"

Anmärkning: De städer som står under republikens direkta överhöghet är kursiverade.

Azerbajdzjans ekonomi bygger på industri, jordbruk och tjänster, inklusive turism. Energisektorn, som bygger på de stora reserverna av råolja och naturgas, är den viktigaste källan till ekonomisk tillväxt i Azerbajdzjan i dag, även om hälften av Azerbajdzjans befolkning får sin inkomst direkt eller indirekt genom tjänster och en tredjedel får sin inkomst genom jordbruk. Energiboomen har lett till massiva utländska direktinvesteringar och tillväxttakten i Azerbajdzjans ekonomi är en av världens högsta.

Efter att Azerbajdzjan blev självständigt 1991 i samband med Sovjetunionens slut, genomförde landet en lång och svår övergång från en planekonomi till en marknadsekonomi. Regeringen har i stort sett slutfört privatiseringen av jordbruksmark och små, medelstora och stora statsägda företag. Azerbajdzjan fortsätter att genomföra ekonomiska reformer, och gamla ekonomiska band och strukturer har sakta ersatts. I och med självständigheten blev Azerbajdzjan medlem i Internationella valutafonden, Världsbanken, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, Islamiska utvecklingsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken. Azerbajdzjans valuta är den azerbajdzjanska manaten (AZN) som är uppdelad i 100 qəpik. Den blev den nationella valutan 1992 och ersatte den gamla sovjetiska rubeln. Azerbajdzjans centralbank inrättades 1992. Centralbanken fungerar som Azerbajdzjans centralbank och ansvarar för att trycka och distribuera den nationella valutan, den azerbajdzjanska manaten, och för att kontrollera alla affärsbanker.

• Azerbajdzjans demokratiska republik (1918-1920)
• Azerbajdzjans socialistiska sovjetrepublik (1920-1991)
• Azerbajdzjan vid de olympiska spelen
• Vattenförekomster i Azerbajdzjan
• 2020 konflikten i Nagorno-Karabach