NHL-säsongen 1938-39 var den 22:a säsongen i National Hockey League (NHL). Sju lag spelade 48 matcher vardera. Boston Bruins blev Stanley Cup-vinnare då de slog Toronto Maple Leafs med fyra matcher mot en i finalserien.
Säsongen i korthet
Säsongen bestod av 48 grundseriematcher för varje lag, en oförändrad spelform jämfört med föregående år. Totalt deltog sju lag i ligan under 1938–39 och konkurrensen präglades av tät och fysiskt krävande hockey, med få lag som dominerade fullständigt över de andra.
Lag som deltog
- Boston Bruins
- Toronto Maple Leafs
- New York Rangers
- Detroit Red Wings
- Chicago Black Hawks
- Montreal Canadiens
- New York Americans
Slutspelet och Stanley Cup
Efter grundserien följde slutspelet där de högst placerade lagen gjorde upp om Stanley Cup. Boston Bruins nådde final och besegrade Toronto Maple Leafs i finalserien med 4–1 i matcher. Bruins framgång byggde på starkt lagspel, bra målvaktsspel och effektivt anfallsspel i avgörande matcher.
Införandet av isningsregeln
NHL införde isningsregeln den 13 mars 1939. Isningsregeln (så kallad "icing") infördes för att minska taktiska sänkningar av spelets tempo där lag slog pucken långa sträckor för att undvika anfallsspel och lätta upp press. Regeln gjorde det otillåtet att medvetet slå pucken från sin egen planhalva helt över motståndarens mållinje utan att pucken spelar av något lagkamrat, vilket ledde till snabbare återupptagande av spel och ökade inslag av offensiv hockey.
Betydelse och efterspel
Införandet av isningsregeln var en av de mer bestående regelförändringarna från denna säsong. Regeln bidrog till att forma spelets taktiska utveckling och är fortfarande en central del av dagens ishockeyregler, även om tolkning och detaljer har utvecklats över tid. Säsongen 1938–39 bekräftade också Boston Bruins position som ett av ligans starkaste lag vid denna tid.