Orcus (90482): Kuiperbältesobjekt och dvärgplanet i Neptunus-resonans

Orcus (90482) — Kuiperbältesobjekt och dvärgplanet i Neptunus-resonans. Upptäckt 2004, banresonans motsatt Pluto; fakta, bilder och aktuell bananalys.

90482 Orcus, ursprungligen känd under den tillfälliga beteckningen 2004 DW, är ett Kuiperbältesobjekt (KBO). Det är också en dvärgplanet. Den hittades av Michael Brown, Chad Trujillo och David Rabinowitz den 17 februari 2004. Den har också setts på bilder från den 8 november 1951. Liksom Pluto befinner den sig i omloppsresonans med Neptunus, men den håller sig på motsatt sida av solen jämfört med Pluto.

Upptäckt och observationshistoria

Orcus upptäcktes under systematiska sökningar efter fjärran objekt i solsystemet av Michael Brown och hans kollegor. Objektet fann man 2004 men det finns även så kallade precovery-bilder från 1951, vilket hjälpte till att förbättra dess bana. Tack vare relativt ljusstarka observationer och senare rymdteleskopdata har fina uppskattningar av dess bana och grundläggande egenskaper kunnat fastställas.

Bana och resonans med Neptunus

Orcus är ett så kallat plutino — ett objekt i 2:3 resonans med Neptunus. Det betyder att Orcus fullbordar två varv kring solen på samma tid som Neptunus fullbordar tre. Denna resonans stabiliserar dess bana över långa tidsperioder. Beskrivningen "på motsatt sida av solen jämfört med Pluto" syftar på att Orcus ofta befinner sig ungefär 180° i longitud från Pluto, vilket minskar risken för nära möten mellan dem även om de delar resonansförhållandet.

Fysikaliska egenskaper

• Storlek: Diametern uppskattas grovt till någonstans i storleksordningen flera hundra till omkring tusen kilometer beroende på antagen albedo och mätmetod — många analyser anger ungefär 800–1000 km som ungefärligt värde. Detta placerar Orcus bland de större objekten i Kuiperbältet och gör att den ofta räknas som en sannolik dvärgplanet.
• Albedo och yta: Ytan uppvisar tecken på is, framför allt vattenis, och har en relativt ljus reflektion (albedo) jämfört med många andra KBO:s. Färgmässigt är Orcus måttligt röd, mindre röd än vissa transneptunska objekt.
• Sammansättning: Spektrala mätningar visar absorptionsegenskaper som tolkas som vattenis och möjliga spår av andra frysta ämnen. Detaljer om den exakta sammansättningen är fortfarande föremål för forskning.

Månen Vanth

Orcus har en följeslagare, månen Vanth, som upptäcktes kort efter huvudobjektet. Vanth är avsevärt mindre än Orcus och påverkar möjligheten att bestämma systemets massa och densitet genom att studera deras gemensamma bana. Uppskattningar av Vanths storlek varierar, men den är klart mindre än Orcus och kan ge ledtrådar om hur detta system bildades (till exempel genom en kollisionshändelse eller fångst).

Benämning och status

Namnet "Orcus" kommer från den romerska mytologins gud för underjorden, vilket följer traditionen att namnge stora transneptunska objekt efter mytologiska figurer. Objektets nummer är 90482. Eftersom Orcus är relativt stort och till synes hydrostatiskt avgränsat, räknas det ofta som en dvärgplanet i många kataloger och listor över kandidater, även om IAU:s officiella definition och erkännande för en fullständig lista över dvärgplaneter är begränsat.

Varför Orcus är intressant

Orcus är intressant av flera skäl: dess likhet med Pluto i bana (men med motsatt longitud), dess relativt stora storlek bland KBO:s, förekomsten av en måne och dess ytkaraktär som antyder is och geologisk historia. Studier av Orcus och liknande objekt hjälper forskare att förstå solsystemets yttre delar, hur småplaneter bildas och utvecklas, samt hur resonanser med jättplaneterna påverkar banstabilitet över miljarder år.

Framtida observationer, särskilt med avancerade teleskop och eventuella rymdsonder i framtiden, kan ge mer precisa mått på Orcus massan, densitet, inre struktur och ytsammansättning, samt klarlägga dess exakta status som dvärgplanet.

Sök med bokstav