Dvärgplaneter är en kategori av solsystemets mindre världar som formellt fastställdes av Internationella astronomiska unionen (IAU) vid ett möte 2006. Enkelt uttryckt är en dvärgplanet ett objekt som kretsar kring solen, har tillräcklig massa för att genom egen gravitation anta en nästan rund form (det som ofta kallas hydrostatisk jämvikt) och som inte har rensat sin omloppsbana från andra kroppar. Begreppet innefattar inte föremål som är månar till andra planeter, och den nya kategorin infördes samtidigt som IAU också fastställde den moderna definitionen av begreppet planet. För detaljer om kraven på rundhet och massa används ofta formuleringar refererade i facklitteraturen (se definitioner).

Kriterier och särdrag

De centrala kriterierna för att ett objekt ska räknas som dvärgplanet kan sammanfattas i tre punkter: det kretsar kring solen, har tillräcklig massa för att anta en form som domineras av gravitation (därmed nära sfärisk), och har inte rensat omgivningen i sin bana. En fjärde, implicit punkt är att det inte får vara en satellit. Till skillnad från jordplaneter och gasjättar har dvärgplaneter ofta mindre massa och kan befinna sig i flera olika regioner av solsystemet (jord-) och (gasjätte-) planeternas banor undantagna. Deras fysiska egenskaper varierar: vissa har tunna atmosfärer eller ytförhållanden med fruset material, andra visar tecken på geologisk aktivitet eller komplexa system med månar.

Exempel och indelning

Bland de mest kända föremålen i denna kategori finns några officiellt erkända och flera kandidater som fortfarande diskuteras i forskarsamhället. De fem objekt som allmänt anges som IAU-erkända dvärgplaneter är Ceres i asteroidbältet, samt de stora trans‑Neptunska kropparna Pluto, Haumea, Makemake och Eris. Utöver dessa finns flera kandidatobjekt som ofta nämns i översikter, till exempel Orcus och Sedna, vilka kan tillhöra Kuiperbältet eller den mer avlägsna spridda populationen. Plutos bana är excentrisk och för den anledning delvis utanför Neptunus omloppsbana under en del av sin bana (excentricitet och resonans) medan andra dvärgplaneter i högre grad är typiska för den trans‑Neptunska regionen (kuiperbältet / trans‑Neptunusområden).

Utforskning och observationer

Utforskningen av dvärgplaneter har gett betydande nya insikter om solsystemets bildning och mångfald. NASA:s verksamhet har varit viktig: NASA genomförde uppdraget Dawn som gick i omloppsbana runt både Vesta och senare Ceres, och uppdraget New Horizons flög förbi Pluto och dess månsystem. Dawn besökte även Vesta, vilket bidrog till bättre förståelse av de olika materialtyper som förekommer i det inre solsystemets småkroppar. Flyby‑ och omloppsdata har visat att Ceres kan ha vattenmättade material och att Pluto har ett komplext ytsystem med atmosfär och månar.

Historik, debatt och betydelse

Beslutet 2006 att införa kategorin dvärgplanet utlöste omfattande debatt bland både astronomer och allmänheten. Kritiker har pekat på att termen kan vara vilseledande ("dvärg" jämfört med "planet") och att indelningsbegreppet inte fångar alla relevanta fysikaliska skillnader. Trots detta har kategorin hjälpt forskare att tydligare beskriva objekt med mellanliggande egenskaper mellan planeter och mindre solsystemkroppar. Antalet säkert identifierade dvärgplaneter är begränsat, men observationer och upptäckter fortsätter och visar att det sannolikt finns många fler kandidater i Kuiperbältet och bortom.

Att förstå dvärgplaneter är viktigt för att rekonstruera solsystemets tidiga dynamik, grader av differentiering hos små kroppar och distributionen av flyktiga ämnen. Fortsatta observationer, såväl från jordbaserade teleskop som från rymdsonder, förväntas ge klarare bild av hur dessa världar bildades och vad de kan berätta om ursprunget till planeter och mindre kroppar.

Referenser och vidare läsning kan hittas i populärvetenskapliga översikter och vetenskapliga artiklar; flera av de källor och uppdrag som nämns ovan kan följas via de länkmarkeringar som anges i texten (IAU, NASA, uppdragen Dawn och New Horizons).