Aristophanes

Aristofanes (född omkring 450/445 f.Kr. - död omkring 385 f.Kr.) var en grekisk författare som skrev 40 pjäser. Endast 11 av hans pjäser har dock bevarats i sin helhet. Han är känd för att ha skrivit komedier. De var bitande satirer som riktade sig mot kända män på hans tid och mot vanliga människors alltför mänskliga svagheter.

Hans mest kända pjäs Lysistrata handlar om en grupp kvinnor som protesterar mot ett krig genom att inte ha samlag med sina män förrän kriget är slut.

Den antika grekiska teatern presenterades för första gången i tävlingar vid festivalen Dionysia, som var tillägnad guden Dionysos. Det intressanta är att Aristofanes inte alltid vann första pris. De pjäser som vann före hans har gått förlorade, så vi kan inte göra några jämförelser.

Aristofanes

En licens för förtal

George Grote sade om Aristofanes:

"Aldrig mer kommer troligen den otyglade komedins fulla kraft att visas upp på ett sådant sätt... den oförsonliga licens som angriper gudarna, institutionerna, politikerna, filosoferna, poeterna, privatpersonerna... och till och med kvinnorna i Aten".

"[Atenarna] tolererade med godmodig eftergivenhet att de demokratiska institutioner som de var uppriktigt fästade vid, blev förlöjligade... Demokratin var tillräckligt stark för att tolerera ovänliga tungor antingen på allvar eller på skämt.^p450/452

Överlevande spel

Akarnierna (425 f.Kr.) Aristofanes visar att han inte ger efter för politiska hotelser. Pjäsen är känd för sin absurda humor och en fantasifull vädjan om ett slut på det peloponnesiska kriget.
Riddarna (424 f.Kr.) Pjäsen är en satir över det sociala och politiska livet i Aten och en skymf mot den krigsvänliga populisten Kleon. Kleon hade åtalat Aristofanes för att ha förtalat staden i en tidigare pjäs, Babylonierna (426 f.Kr.: den har inte överlevt). Aristofanes hade utlovat hämnd i Akarnierna, och det var i Riddarna som hans hämnd tog form.
Molnen (original 423 f.Kr., en oavslutad reviderad version från 419-416 f.Kr. finns bevarad) Den driver med Sokrates och det intellektuella modet i det klassiska Aten. Den första kända "idékomedin".
I "Getingarna" (422 f.Kr.) förlöjligar Aristofanes domstolarna, som gav Kleon sin maktbas:. Har också ett tema om en ung man mot en gammal man som återkommer i flera pjäser.
Fred (första versionen, 421 f.Kr.) bara några dagar före slutet av det tio år gamla peloponnesiska kriget. Pjäsen är anmärkningsvärd för sin hyllning av en återgång till livet på landsbygden. Men slutet är inte lyckligt för alla. Som i alla Aristofanes' pjäser är skämten många, handlingen är vilt absurd och satiren är grym. Kleon, Athens krigsvänliga populistiska ledare, är återigen en måltavla, trots att han hade dött i strid bara några månader tidigare.
Fåglarna (414 f.Kr.) En fantasi som är anmärkningsvärd för att den efterliknar fåglar och för sina sånger.
Lysistrata (411 f.Kr.) Den mest kända av hans pjäser, ofta i moderna versioner. Pjäsen är känd för att vara en tidig exposé av sexuella relationer i ett mansdominerat samhälle.
Thesmophoriazusae (The Festival Women, första versionen, ca 410 f.Kr.) En parodi på det atenska samhället med fokus på kvinnans roll i ett mansdominerat samhälle, poeters som Euripides och Agathon fåfänga och vanliga atenares skamlösa vulgaritet.
Grodorna (405 f.Kr.) En pjäs på temat "gamla sätt är bra, nya sätt är dåliga". Grodorna berättar historien om guden Dionysos som reser till Hades med sin slav Xanthias, som är smartare och modigare än han själv, för att hämta dramatikern Euripides tillbaka från de döda.
Ecclesiazousae (The Assemblywomen, ca 392 f.Kr.) har ett liknande tema som Lysistrata. En stor del av komedin kommer från kvinnor som engagerar sig i politiken. Pjäsen är mycket mer genomsyrad av genusfrågor än Lysistrata.
Plutus (Rikedom, andra versionen, 388 f.Kr.) Plutus är en äldre atenisk medborgare, Chremylos, och hans slav. Chremylos presenterar sig själv och sin familj som dygdiga men fattiga och har gått för att söka råd hos ett orakel. Rådet han får är att följa den första mannen han möter och ta med honom hem. Den mannen visar sig vara guden Plutos - som mot förmodan är en blind tiggare. Efter många diskussioner övertalas Plutus att gå in i Chremylus hus, där han återfår synen. Handlingen kan tolkas som att rikedomar nu endast kommer att gå till dem som förtjänar dem på något sätt.

Relaterade sidor

Det antika Greklands teater

Frågor och svar

F: Vem var Aristofanes?

S: Aristofanes var en grekisk författare som skrev 40 pjäser och föddes omkring 450/445 f.Kr. och dog omkring 385 f.Kr.

F: Hur många av Aristofanes pjäser finns bevarade i sin helhet?

S: Endast 11 av Aristofanes pjäser finns bevarade i sin helhet.

F: Vad är Aristofanes känd för?

S: Aristofanes är känd för att skriva komedier.

F: Vad handlade Aristofanes komedier om?

A: Aristofanes komedier var bitande satirer som riktade sig mot sin tids berömda män och vanliga människors alltför mänskliga svagheter.

F: Vilken är Aristofanes mest kända pjäs?

S: Aristofanes mest kända pjäs är Lysistrate, som handlar om en grupp kvinnor som protesterar mot ett krig genom att inte ha sexuellt umgänge med sina män förrän kriget är slut.

F: Vad var Dionysia-festivalen och var hölls den?

S: Dionysosfestivalen var en festival tillägnad guden Dionysos, och den antika grekiska teatern presenterades för första gången i tävlingar vid denna festival.

F: Vann Aristofanes alltid första pris i tävlingarna på Dionysosfestivalen?

S: Nej, Aristofanes vann inte alltid första pris i tävlingarna vid Dionysosfestivalen. Pjäser som vann före honom har gått förlorade, så vi kan inte göra några jämförelser.