För den brasilianska fotbollsspelaren, se Sócrates
Sokrates (469 f.Kr. - 399 f.Kr.) var en av de största grekiska filosoferna. Han föreslog ingen specifik kunskap eller politik. Han visade hur argument, debatt och diskussion kunde hjälpa människor att förstå svåra frågor. De flesta av de frågor han behandlade var endast politiska på ytan. Under ytan var de moraliska frågor om hur livet bör levas. Sokrates hade ett sådant inflytande att filosoferna före honom kallas de presokratiska filosoferna.
Sokrates skaffade sig fiender, varav tre väckte åtal mot honom. Sokrates ställdes inför rätta i 399 f.Kr., befanns skyldig och avrättades genom att dricka hemlock (ett växtbaserat gift). Berättelsen om hans rättegång och död är ämnet för en av Platons skrifter som kallas Apologia.
Det mesta vi vet om Sokrates kommer från Platon, som var hans elev. Sokrates levde i den grekiska staden Aten. Hans undervisningsmetod var att föra en dialog med enskilda elever. De skulle föreslå någon ståndpunkt och Sokrates skulle ifrågasätta dem och fråga vad de menade. Han skulle låtsas "Jag vet ingenting, jag försöker bara förstå vad det är du säger", eller ord med samma innebörd. Detta kallas numera den sokratiska undervisningsmetoden.
Sokrates kallas ibland för den västerländska filosofins fader. Detta beror på att han i sina diskussioner avslöjade några av de mest grundläggande frågorna inom filosofin, frågor som fortfarande diskuteras i dag. Några av de personer som han undervisade kom att bli viktiga och framgångsrika, som Platon och Alcibiades.
Biografi
Sokrates föddes omkring 469 f.Kr. i Aten. Enligt antika källor hette hans far Sophroniscus och hans mor Phaenarete. Han arbetade troligen tidigt som sten- eller skulpturarbetare, men är främst känd för sin roll som filosof och lärare. Under sitt liv tjänstgjorde han som soldat i Aten och deltog i flera slag under det peloponnesiska kriget, där han bland annat omnämns som hoppfull och tålmodig i strid.
Han var gift med Xanthippe enligt de flesta uppgifter, och sägs ha haft tre söner. Sokrates levde hela sitt liv i Aten och rörde sig i olika kretsar — från vanliga medborgare till unga aristokrater och politiskt aktiva personer.
Den sokratiska metoden
Sokrates är särskilt känd för sin undervisnings- och undersökningsmetod. Den här metoden innefattar flera kännetecken:
- Dialog och frågor: Genom att ställa precisa frågor hjälper Sokrates den andra parten att formulera sina åsikter tydligare.
- Elenchus (motbevisandet): Genom systematiska frågor visar han ofta att de svar som ges leder till motsägelser eller ofullständiga definitioner.
- Sokratisk ironi: Han spelar ofta rollen av någon som inte vet något för att få samtalspartnern att öppna sig — det som idag kallas sokratisk ironi.
- Maieutik (jordemoderliknande teknik): Målet är att "födsel" av klarare insikt snarare än att pådyvla färdiga läror.
Resultatet blir ofta apori — en insikt om att man inte vet så mycket som man trodde — vilket i Socrates fall var en viktig startpunkt för vidare filosofisk undersökning.
Filosofiska idéer
Sokrates skrev inget själv, men de idéer som tillskrivs honom rör i första hand etik och människans liv. Några centrala teman är:
- Vikten av självkunskap: Att "känna sig själv" och granska sitt liv är avgörande för ett gott liv.
- Etik före naturfilosofi: Sokrates riktade fokus från kosmologiska frågor (som många presokratiska filosofer) till hur människor bör leva.
- Dygd som kunskap: Ett ofta återgivet påstående är att dygd (arete) är ett slags kunskap och att sann kunskap leder till rätt handling. Därav följer också tanken att ingen medvetet väljer det onda — den som gör fel gör det av okunskap.
- Sjukdomen i själen: Sokrates talade om vår inre moraliska hushållning — "själens vård" — som viktigare än materiell rikedom eller heder.
Rättegången och döden
År 399 f.Kr. åtalades Sokrates i Aten. Anklagelserna var i huvudsak att han "fördärvade ungdomen" och att han inte trodde på stadens gudar utan införde nya gudomligheter. Rättegången och Sokrates försvar framställs mest berömt i Apologia av Platon. Efter att ha dömts till döden valde Sokrates att inte fly eller acceptera förslagen om böter och landsflykt; han stannade i fängelset och åtoin enligt domen en kopp hemlock. Diskussionen om huruvida han frivilligt underkastade sig domen, och vad det innebär för relationen mellan individ och stat, har blivit central i västerländsk politisk filosofi (bl.a. i dialogerna Crito och Phaedo).
Källor och tolkningar
Eftersom Sokrates inte efterlämnade egna texter är bilden av honom beroende av andrahandskällor. De viktigaste är:
- Platon: Platon framställer Sokrates som huvudperson i många dialoger. Dessa texter är filosofiskt rika men det pågår en lång vetenskaplig diskussion om hur mycket av innehållet som är Platons egna idéer respektive historisk Sokrates.
- Xenophon: En annan samtida som skrev om Sokrates i mer jordnära termer (t.ex. Memorabilia).
- Aristofanes: Komediförfattaren som i pjäsen Moln (Clouds) ger en satirisk och ofta fientlig bild av Sokrates som en naturfilosof och sofist.
Därför talar man ibland om "Sokratesproblemet": svårigheten att skilja den historiska personen Sokrates från den litterära gestaltning som framförallt Platon byggt upp.
Eftermäle och inflytande
Sokrates inflytande på västerländsk filosofi är mycket stort. Genom Platons och Xenophons verk har hans metod och frågor format etik, politik och pedagogik i väst. Den sokratiska frågetekniken lever vidare i undervisning (sokratisk dialog), i rättsliga sammanhang och i kritiskt tänkande. Sokrates hedras ofta som en av de första som gjorde moraliska frågor till filosofiens kärna.
Viktiga verk om Sokrates: Platons dialoger (Apologia, Crito, Phaedo, Symposium, Republiken m.fl.), Xenophons Memorabilia och Aristofanes Moln är fortsatt centrala källor för den som vill studera Sokrates liv och tänkande.

