Sokrates: Liv, filosofi och den sokratiska metoden (469–399 f.Kr.)

Sokrates skrev aldrig något. Allt vi vet om Sokrates kommer från vad andra människor har skrivit om honom. Vår viktigaste källa till vad vi vet om Sokrates är hans elev Platons skrifter. En del av Platons dialoger, till exempel Crito och Phaedo, är löst baserade på fakta. De är inte skriftliga dokument utan konstnärliga återskapande av Sokrates i handling.

Xenofon, en annan av Sokrates elever, skrev också om Sokrates. Aristofanes, en person som skrev lysande satiriska komedier, skrev om Sokrates i pjäsen Molnen. Sokrates var ett lätt mål för satiren. Han gick barfota och med en svansföring. Ibland stod han i trance i timmar. ^p8 I Molnen är Sokrates en galen person som försöker lura folk på pengar. Platon skrev att Sokrates undervisade gratis.

Vi vet inte om Platons beskrivning av Sokrates är korrekt eller inte. Detta kallas det "sokratiska problemet". Även om mycket av det Platon skrev om Sokrates accepteras av historiker, anser vissa att Platon (som såg Sokrates som en hjälte) framställde Sokrates som en större man än han egentligen var. Vissa tror att Platon använde Sokrates karaktär som ett verktyg för att uttrycka sina egna åsikter snarare än att skriva korrekt om Sokrates. Det är detta som gör Sokrates till en så mystisk historisk person. Platons dialoger är konstverk, fint skrivna. Den allmänna uppfattningen är att de är baserade på verkligheten, men utan tvekan justerade för att skrivas.

Biografiska uppgifter

Sokrates far var skulptör och hans mor var barnmorska och hjälpte kvinnor att föda barn. Han kan ha varit stenhuggare som sin far, och Platon skrev att han tjänstgjorde i den atenska armén som hoplit (tungt infanteri). Vi vet att han påverkades av en äldre filosof, Archelaos, och att han pratade med alla som hade intressanta idéer i Aten, men utöver det vet man ingenting.

Sokrates var omkring 50 år när han gifte sig med en mycket yngre kvinna, Xanthippe. De fick tre barn tillsammans. Sokrates klagade på sin fru, men ingen visste om han talade sanning.

Det sägs att en av Sokrates vänner gick för att fråga oraklet i Delfi om det fanns någon klokare än Sokrates i Aten. Oraklet svarade att det inte fanns någon klokare person. Oraklet var känt för att säga saker som var tvetydiga eller oklara. Det sa inte att Sokrates var den klokaste, utan bara att det inte fanns någon person som var klokare.

Efter att ha varit förbryllad över detta beslöt Sokrates slutligen att hans visdom låg i att han visste att han var okunnig. Hans försök att visa medborgarna att vissa av deras idéer var nonsens kan förklara hans impopularitet. I Platons verk säger Sokrates att han inte vet någonting, men att han kan dra fram andras idéer på samma sätt som hans mor hjälpte andra kvinnor att föda barn.

Anklagelserna

År 399 f.Kr., när Sokrates var en gammal man, väckte tre medborgare - Meletus, Anytus och Lycon - åtal mot Sokrates. En rättegång hölls. I det antika Aten var förfarandet helt annorlunda än i dag. Det fanns en jury bestående av 500 män som valdes bland medborgarna. Både anklagarna och den anklagade måste hålla personliga tal till juryn. Skuld eller oskuld fastställdes genom en majoritetsomröstning. Det fanns inget förutbestämt straff om domen var "skyldig". Både den anklagande och den anklagade skulle hålla tal och föreslå vad straffet skulle vara. Återigen hölls en omröstning. ^s17

Det fanns två anklagelser mot honom. Det allmänna temat var att Sokrates var ett hot mot samhället. Den första anklagelsen gällde kätteri, otro på gudarna. Det var förmodligen avsett att skapa fördomar bland jurymedlemmarna. I själva verket iakttog Sokrates alla korrekta förfaranden i sin tids religion. Anklagelsen hade använts med framgång mot en annan filosof, Anaxagoras. ^s17

Den andra anklagelsen var att han fördärvade ungdomarna med sina läror. Vad menades med detta? Uppenbarligen handlade det inte om hans personliga förhållande till sina elever. Det handlade om det sätt på vilket han ansågs påverka deras politiska åsikter. Hans krets hade omfattat ett antal högeraristokrater vars idéer nu förkastades av de flesta medborgare. Den lysande Alcibiades, en gång en stor ledare i Aten, sågs nu som en förrädare. ^s17

Rättegången

Krito, en vän till Sokrates, betalade olagligt fångvaktarna för att låta Sokrates fly. Sokrates bestämde sig dock för att inte rymma. När Sokrates ställdes inför rätta höll han ett långt tal för att försvara sig mot Atens regerings påståenden.

Vi har Platons version av hur Sokrates försvarade sig i Apologia. Den börjar:

"Jag vet inte vilken effekt mina anklagare har haft på er, mina herrar, men för egen del blev jag medryckt av dem, deras argument var så övertygande. Å andra sidan var knappt ett ord av det de sa sant." ^s19

Domen

När Sokrates ombads föreslå sitt straff sa Sokrates att regeringen borde ge honom gratis middagar resten av hans liv för allt det goda han gjort för samhället. Domstolen höll en omröstning mellan att ge Sokrates böter att betala eller att döda honom. Domen blev att Sokrates skulle avrättas.

Sokrates död

Sokrates fruktade inte döden. Han försökte inte undvika döden genom att be om ursäkt för sina handlingar eftersom han ansåg att det var moraliskt rätt att stå fast vid sina principer. Sokrates beordrades att dricka en bägare med hemlock (en giftig vätska från en växt). Han drack den och dog kort därefter.

Platon om Sokrates rättegång och död

Det finns flera dialoger av Platon som direkt handlar om rättegången mot Sokrates och tiden fram till hans död. De är, i den ordning som händelserna inträffar:

1. Apologia, eller Apologin. Den handlar framför allt om Sokrates försvar vid rättegången mot honom. Den anses vara korrekt i sak och kanske i detalj.
2. Krito. Den handlar om månaden mellan hans rättegång och hans död. I synnerhet förklarar Sokrates för sin vän Krito varför han inte tänker fly eller låta sina vänner muta fängelsedirektören.
3. Phaedo. Detta är ett senare verk. Det är skrivet som om det vore skrivet av ett ögonvittne från Sokrates sista dag i hans liv. I verket rapporterar Phaedo av Elias till en grupp vänner om vad Sokrates sade på sin sista dag. Detta kallas en "rapporterad dialog" eller en dialog inuti en annan. Phaedo är längre än de två andra verken.

Sokrates hjälpte människor att se vad som var fel med deras idéer. Ibland gillade de detta, ibland var de inte glada eller tacksamma. Han sa att han, Sokrates, inte var klok, men att han "visste att han inte visste någonting". Eftersom andra människor tror att de vet något, men ingen egentligen vet något, hävdade Sokrates att han visste mer än någon annan. Han sade att människor som gör dåliga saker gör det för att de inte vet bättre.

Folk tror att Sokrates var en god människa eftersom han inte gjorde någon skada, förutom att han ställde frågor om allting. Under hans liv tyckte dock många att han var en dålig människa, eftersom han ställde dessa frågor och eftersom han gjorde unga människor olyckliga över sina liv.

Någon skrev en gång att Sokrates sa att "ett liv som inte undersöks är inte värt att leva". Detta innebär att man måste fundera över sitt eget liv och dess syfte. Vissa människor tror att de flesta människor är lyckligare om de inte tänker för mycket på sitt liv.

Sokrates lärde också ut att många människor kan titta på något utan att verkligen se det. Han ställde frågor om livets mening och godhet. Dessa frågor är fortfarande mycket viktiga. Mycket av filosofin (kärleken till visdom) handlar om dessa saker.

Sokrates ses av vissa människor som en martyr, eftersom han frivilligt dog för att stödja idén att kunskap och visdom är mycket viktiga för våra liv.

Sokrates är känd som en av historiens viktigaste filosofer. Han beskrivs ofta som den västerländska filosofins fader. Han startade inte den västerländska filosofin, men han hade ett stort inflytande på den. Före Sokrates handlade filosofin främst om matematik och att besvara frågor om vår naturliga värld. Sokrates utvidgade detta och lade till frågor om etik, politik och epistemologi till filosofin.