Avlat
Enligt romersk-katolsk teologi innebär ett avlatsbrev att syndaren befrias från det temporala straffet (straff här på jorden) för synder som redan har förlåtits.
Avdraget ges av kyrkan efter att syndaren har bekänt och fått absolution. Avlaten ersatte den tidiga kyrkans stränga straffavgifter.
Man sade att grunden för avlatsbrev var att kyrkan hade en "skattkammare av förtjänster". Denna kom från tidigare kristna som hade varit ännu bättre än vad som krävdes för att få frälsning. Deras goda gärningar förvarades i ett slags bank som påven kunde ta ut från. Han kunde ge eller sälja förtjänsten till andra vars synder hindrade dem från att bli frälsta.
Under korstågen lovade påven "full avlats" till dem som anmälde sig frivilligt till kampen mot muslimerna. Detta innebar att om de blev soldater i påvens armé och dog skulle de komma till himlen även om de hade gjort onda saker.
År 1500 hade avlatsbrev utvecklats till ett tryckt brev där det stod att en person som betalat pengar hade fått full förlåtelse för alla sina synder. Till och med människor som hade dött och led i skärselden kunde omedelbart befrias om en levande person betalade för avlaten. Pengarna användes för att bygga en kyrka i Rom, och en del av dem gick till lokala furstar eller världsliga ledare.
Detta extrema missbruk av avlatsbrev fick Martin Luther att protestera mot dem. Luther menade att det är bättre att ge pengar till de fattiga och ångra sina synder i stället för att betala pengar till kyrkan. Detta var utgångspunkten för den protestantiskareformationen (1517). Strax därefter, vid konciliet i Trent, försökte den katolska kyrkan bemöta de problem som ledde till reformationen och försäljningen av avlatsbrev stoppades.
I modern tid har den katolska kyrkan ibland använt sig av avlatsbrev, men endast som en belöning för vissa fromma handlingar och inte som en fullständig förlåtelse för synder.
Ett romersk-katolskt avlatsbrev, daterat den 19 december 1521. Tryckpressen gjorde det möjligt att massproducera formulärdokument som erbjöd avlatsbrev.
Frågor och svar
Fråga: Vad är ett avlatsbrev i romersk-katolsk teologi?
A: Ett avlatsbrev i romersk-katolsk teologi är ett sätt att ta bort det temporala straffet (straff här på jorden) för synder som redan har förlåtits från syndaren. Det ges av kyrkan efter att syndaren har bekänt och fått absolution.
F: Hur ersatte avlatsbrev de stränga böterna i den tidiga kyrkan?
S: Avlatsbrev ersatte den tidiga kyrkans stränga botgöring genom att ha en "skattkammare av förtjänster" som sades komma från tidigare kristna som hade gjort ännu mer än vad som krävdes för att få frälsning. Denna skattkammare kunde användas av påven, som kunde ge eller sälja dessa förtjänster till andra vars synder hindrade dem från att bli frälsta.
F: Vad betydde full avlats under korstågen?
S: Under korstågen innebar full avlats att om någon frivilligt anmälde sig till strid i påvens armé och dog, skulle han eller hon komma till himlen även om han eller hon hade gjort onda saker.
F: Hur missbrukades avlatsbrev år 1500?
S: År 1500 hade avlatsbrev utvecklats till ett tryckt brev där det stod att en person som betalat pengar hade fått full förlåtelse för alla sina synder. Till och med människor som hade dött och led i skärselden kunde omedelbart befrias om en levande person betalade för avlaten. Pengarna användes för att bygga en kyrka i Rom, och en del av dem gick till lokala furstar eller världsliga ledare.
F: Varför protesterade Martin Luther mot dem?
S: Martin Luther protesterade mot dem eftersom han ansåg att det var bättre att ge pengar till de fattiga och ångra sina synder i stället för att betala pengar till kyrkan. Detta utlöste den protestantiska reformationen (1517).
F: Vilka åtgärder vidtog den katolska kyrkan efter reformationen?
S: Efter reformationen försökte den katolska kyrkan vid konciliet i Trent att lösa de problem som ledde till att den upphörde med försäljningen av avlatsbrev.
F: Hur skiljer sig dagens användning av avlatsbegreppet från tidigare?
S: I modern tid har den katolska kyrkan ibland använt sig av avlatsbegreppet, men endast som belöning för vissa fromma handlingar och inte som fullständig förlåtelse för synder som tidigare.
