Eric Victor Burdon (*11 maj 1941 i Newcastle, Storbritannien) är en engelsk rocksångare. Han är känd för sitt mycket högljudda skrikande och sitt uppträdande. Hans röst kombinerar ett bluesigt, rått uttryck med dramatisk intensitet, vilket gjorde honom till en av 1960-talets mest igenkännliga sångare under den så kallade British Invasion. Burdon har haft en lång och mångsidig karriär som spänner över rock, blues, soul och experimentell musik, och han fortsätter att turnera och spela in regelbundet.

Tidiga år och The Animals

Han började sin karriär i början av 1960-talet med det R&B/bluesbaserade punkrockbandet The Animals. De hade hits som "House of the Rising Sun", "See See Rider", "Don't Let Me Be Misunderstood", "Inside Looking Out", "We Gotta Get Out Of This Place", "Don't Bring Me Down" och "It's My Life". "House of the Rising Sun" blev en internationell framgång och etablerade gruppen som en viktig del av 1960-talets rockscen. The Animals erkänns för att ha fört den amerikanska bluestraditionen in i brittisk rock och influerat senare generationer av musiker; bandet blev senare invalda i Rock and Roll Hall of Fame.

Eric Burdon & The Animals och samarbete med War

Han bildade senare Eric Burdon & The Animals 1967. Under denna period rörde sig musiken mot psykedelisk rock och Burdon skrev och framförde låtar som kommenterade samtidens sociala och politiska frågor. Han fortsatte att ha framgång på listorna med låtar som "San Franciscan Nights", "When I Was Young", "Good Times", "Sky Pilot", "Monterey" och "Ring of Fire". Dessa inspelningar visar hans bredare intresse för experimentella arrangemang och längre, mer berättande låtstrukturer.

I slutet av 1969 bildade han det radikala funk/soul/jazz-bandet "Eric Burdon & War". De hade hits med "Spill the Wine", "Tobacco Road", "Paint it Black" och "They Can't Take Away Our Music". "Spill the Wine" blev särskilt framgångsrik i USA och bidrog till Burdons fortsatta popularitet på andra sidan Atlanten. Han lämnade dem under deras Europaturné i början av 1971 för att starta en solokarriär, som har sett honom i genrerna heavy metal, glamrock, new age, poprock, reggae, hiphop och många fler. Denna genreöverskridande inställning har gjort Burdon svår att fästa i en enda kategori och visat hans vilja att experimentera musikaliskt.

Senare karriär, samarbeten och utgivningar

Efter några framgångsrika världsturnéer och skådespelarroller i filmer fortsatte han att spela in tillsammans med Brian Auger i ett psykedeliskt fusionrockband på 1990-talet. Han har även samarbetat med många andra musiker och medverkat på olika projekt som visat hans stora musikaliska bredd.

Efter att ha bildat flera grupper som "Eric Burdon Band" och "The New Animals" släppte han sitt första soloalbum på många år, My Secret Life (2004), som hade många musikaliska inriktningar, som hårdrock, jazz, progressiv och folkmusik. Albumet mottogs väl av kritiker för sin variation och Burdons personliga texter. Följande år gav han ut Athens Traffic Live och Soul of a Man, vilka dokumenterar både hans sceniska styrka och hans återgång till bluesrötterna.

Under 2000- och 2010-talen fortsatte Burdon att släppa skivor och turnera internationellt, bland annat med album som visar att han fortfarande är aktiv som låtskrivare och livesångare. Hans långa karriär präglas av ständiga nyskapelser, samarbeten och en vilja att ta musikaliska risker.

Arv och betydelse

Eric Burdon räknas som en av de mest inflytelserika röstgestalterna inom rock och rhythm & blues. Hans intensiva scennärvaro och förmåga att förena bluesens kraft med rockens energi har inspirerat många vokalister och band. Genom sina olika band och samarbeten påverkade han både 1960-talets popkultur och senare musikaliska utvecklingar inom funk, psykedelisk rock och världsmusik.

Trots flera stilbyten och årtionden i branschen har Burdon behållit en trogen publik och fortsatt relevans, vilket gör honom till en bestående figur i rockhistorien.