Eric Allin Cornell (född 19 december 1961) är en amerikansk experimentell fysiker känd för sina banbrytande insatser inom ultrakalla atomer. Tillsammans med Carl E. Wieman lyckades han 1995 framställa det första Bose–Einstein-kondensatet i en utspädd gas, ett nytt kvantmekaniskt tillstånd där många bosoner samlas i samma grundtillstånd. För denna upptäckt delade Cornell, Wieman och Wolfgang Ketterle Nobelpriset i fysik 2001.
Vad är ett Bose–Einstein-kondensat?
Ett Bose–Einstein-kondensat (BEC) uppstår när en samling bosoner kyls ner till temperaturer nära absoluta nollpunkten så att deras vågfunktioner överlappar och partiklarna beter sig som en enda makroskopisk kvantmekanisk enhet. Fenomenet förutsågs teoretiskt på 1920-talet av Satyendra Nath Bose och Albert Einstein, men realiserades experimentellt först på 1990‑talet.
Metoder och experiment
- Laseravkylning och magnetisk fångst användes för att reducera atomernas rörelseenergi.
- Evaporativ cooling (avdunstningskylning) tog bort de varmaste atomerna och gav ytterligare kylning.
- Cornell och kollegor arbetade med alkaliatomer (bland annat rubidium) i mycket låga densiteter.
Genom dessa tekniker kunde forskargruppen skapa en synlig kondensatfraktion och studera dess koherenta egenskaper. Resultaten öppnade dörren för experimentell kvantgassfysik, inklusive studier av superfluiditet, kvantinterferens och quantum simulation.
Betydelse och följder
Upptäckten av BEC har haft både grundforskningens och teknologins intressen. Den utgör en plattform för noggranna mätningar, atominterferometri och forskning om kvantfenomen på makroskopisk skala. Cornell har varit verksam vid JILA och National Institute of Standards and Technology (NIST) vid University of Colorado Boulder, där hans arbete inspirerat många efterföljande studier.
Utöver Nobelpriset är Cornell känd som en pedagogisk och vetenskaplig profil som bidragit till att göra kvantfysikens komplexa begrepp mer åtkomliga. För ytterligare bakgrund och resurser, se mer information.