Erik Satie (född Honfleur (Frankrike) 17 maj 1866, död Paris 1 juli 1925) var en fransk kompositör och pianist. Han är i dag välkänd både för sin musik och för sin excentriska personlighet. Satie använde ofta ovanliga, humoristiska eller gåtfulla titlar — till exempel Piece in the form of a pear — och skrev många korta pianostycken som blivit mycket inflytelserika. Hans mest kända kompositioner är de tre pianostycken som han kallade Gymnopédies, publicerade i slutet av 1880-talet. Det första av dessa stycken är särskilt känt: en enkel, sorgmodig melodi över ett mjukt ackompanjemang i långsamt tredelat tempo. Satie experimenterade också med ovanliga ljudkällor — till exempel sirener och skrivmaskiner — och med nya idéer om hur musik kan fungera i samhället.

Musik och stil

Saties musik kännetecknas av klarhet, sparsamhet och en vilja att bryta med romantikens uttrycksöverflöd. Han arbetade gärna med modalitet, enkla melodier och upprepning, vilket långt senare skulle kopplas till minimalism. Han använde också kromatiska element (kromatisk) och intressanta harmoniska färger som skiljer sig från dåtidens dominanta stil. Satie skrev dessutom många ovanliga anvisningar och kommentarer i sina partitur — ibland ironiska eller teatraliska — vilket bidrog till hans särpräglade konstnärskap.

Utbildning, arbetssätt och excentriciteter

Satie fick tidig musikundervisning och vistades en tid vid konservatoriet i Paris, men han avvek tidigt från en klassisk konservativ bana. Senare gick han tillbaka till formell undervisning vid Schola Cantorum i Paris för att lära sig kontrapunkt och klassisk teknik, något som han sedan kombinerade med sina egna originella idéer. Han var känd för sin excentriska livsstil: sparsam klädsel, bisarra vanor och ritualer samt ett omsorgsfullt konstruerat offentligt anseende som en konstnärlig original. Samtidigt var han en produktiv teoretiker och skribent som gärna formulerade satiriska eller provokativa texter.

Verk och samarbeten

Förutom Gymnopédies skrev Satie flera andra viktiga pianoverk, bland dem Gnossiennes, Pièces froides och en mängd korta stycken. Han var också verksam inom teater- och balettmusiken. Ett av hans mest omtalade samarbeten var baletten Parade, där han samarbetade med Jean Cocteau och där kostymer och scenografi gjordes av Pablo Picasso — en produktion kopplad till Sergei Diaghilevs Ballets Russes. Han skapade även experimentella scenverk och samarbetade med avantgardister, dadaister och konstnärer i Paris’ konstvärld.

Idéer och inflytande

Satie hade stort inflytande på musiklivet i Frankrike vid sekelskiftet och under tiden kring första världskriget. Han inspirerade yngre kompositörer och konstnärsgrupper, bland annat de som senare kallades Les Six, och påverkade synsätt på komposition och framförande. Hans idé om musique d'ameublement (så kallad möbelmusik eller ”furnitured music”) — bakgrundsmusik avsedd att integreras i vardagliga miljöer — räknas idag som en föregångare till senare koncept som ambient musik. Även om Satie ibland betraktades som mindre konventionellt teknisk än vissa samtida mästare, var hans betydelse stor genom nytänkande i form, estetik och rollförståelse för musiken.

Eftermäle

Under sin livstid väckte Satie både förvirring och beundran. Efter hans död i Paris 1925 fick hans verk ny uppmärksamhet och fick ett starkare erkännande under 1900-talet. Idag är han allmänt respekterad för sin originalitet och för att ha banat väg för flera moderna strömningar inom musiken — från impressionism och minimalism till experimentell scenkonst.

Notera: Saties verk framförs fortfarande ofta, speciellt Gymnopédies, som ofta används i filmer, dokumentärer och reklam tack vare sin omedelbara och suggestiva karaktär.