Erik Satie (1866–1925) — fransk kompositör, skapare av Gymnopédies
Erik Satie — fransk kompositör bakom de ikoniska Gymnopédies. Upptäck hans banbrytande minimalism, udda genialitet och stora inflytande på 1900-talets musik.
Erik Satie (född Honfleur (Frankrike) 17 maj 1866, död Paris 1 juli 1925) var en fransk kompositör och pianist. Han är i dag välkänd både för sin musik och för sin excentriska personlighet. Satie använde ofta ovanliga, humoristiska eller gåtfulla titlar — till exempel Piece in the form of a pear — och skrev många korta pianostycken som blivit mycket inflytelserika. Hans mest kända kompositioner är de tre pianostycken som han kallade Gymnopédies, publicerade i slutet av 1880-talet. Det första av dessa stycken är särskilt känt: en enkel, sorgmodig melodi över ett mjukt ackompanjemang i långsamt tredelat tempo. Satie experimenterade också med ovanliga ljudkällor — till exempel sirener och skrivmaskiner — och med nya idéer om hur musik kan fungera i samhället.
Musik och stil
Saties musik kännetecknas av klarhet, sparsamhet och en vilja att bryta med romantikens uttrycksöverflöd. Han arbetade gärna med modalitet, enkla melodier och upprepning, vilket långt senare skulle kopplas till minimalism. Han använde också kromatiska element (kromatisk) och intressanta harmoniska färger som skiljer sig från dåtidens dominanta stil. Satie skrev dessutom många ovanliga anvisningar och kommentarer i sina partitur — ibland ironiska eller teatraliska — vilket bidrog till hans särpräglade konstnärskap.
Utbildning, arbetssätt och excentriciteter
Satie fick tidig musikundervisning och vistades en tid vid konservatoriet i Paris, men han avvek tidigt från en klassisk konservativ bana. Senare gick han tillbaka till formell undervisning vid Schola Cantorum i Paris för att lära sig kontrapunkt och klassisk teknik, något som han sedan kombinerade med sina egna originella idéer. Han var känd för sin excentriska livsstil: sparsam klädsel, bisarra vanor och ritualer samt ett omsorgsfullt konstruerat offentligt anseende som en konstnärlig original. Samtidigt var han en produktiv teoretiker och skribent som gärna formulerade satiriska eller provokativa texter.
Verk och samarbeten
Förutom Gymnopédies skrev Satie flera andra viktiga pianoverk, bland dem Gnossiennes, Pièces froides och en mängd korta stycken. Han var också verksam inom teater- och balettmusiken. Ett av hans mest omtalade samarbeten var baletten Parade, där han samarbetade med Jean Cocteau och där kostymer och scenografi gjordes av Pablo Picasso — en produktion kopplad till Sergei Diaghilevs Ballets Russes. Han skapade även experimentella scenverk och samarbetade med avantgardister, dadaister och konstnärer i Paris’ konstvärld.
Idéer och inflytande
Satie hade stort inflytande på musiklivet i Frankrike vid sekelskiftet och under tiden kring första världskriget. Han inspirerade yngre kompositörer och konstnärsgrupper, bland annat de som senare kallades Les Six, och påverkade synsätt på komposition och framförande. Hans idé om musique d'ameublement (så kallad möbelmusik eller ”furnitured music”) — bakgrundsmusik avsedd att integreras i vardagliga miljöer — räknas idag som en föregångare till senare koncept som ambient musik. Även om Satie ibland betraktades som mindre konventionellt teknisk än vissa samtida mästare, var hans betydelse stor genom nytänkande i form, estetik och rollförståelse för musiken.
Eftermäle
Under sin livstid väckte Satie både förvirring och beundran. Efter hans död i Paris 1925 fick hans verk ny uppmärksamhet och fick ett starkare erkännande under 1900-talet. Idag är han allmänt respekterad för sin originalitet och för att ha banat väg för flera moderna strömningar inom musiken — från impressionism och minimalism till experimentell scenkonst.
Notera: Saties verk framförs fortfarande ofta, speciellt Gymnopédies, som ofta används i filmer, dokumentärer och reklam tack vare sin omedelbara och suggestiva karaktär.
Erik Satie 1920
Saties hus i Honfleur
Hans liv
Tidiga år
Han föddes Alfred Eric Leslie Satie, men som vuxen stavade han alltid sitt namn "Erik". Hans far hade varit verksam inom rederibranschen, men familjen flyttade sedan till Paris. Han var fortfarande ganska ung när hans mor dog och han skickades tillbaka till sin födelseort Honfleur för att uppfostras av sin fars föräldrar. Hans mormor drunknade dock, så han skickades tillbaka till Paris igen där hans far undervisade honom. Hans far hade gift sig igen. Hans nya fru var pianist och skickade unge Eric till pianolektioner vid konservatoriet i Paris.
Satie hatade sina pianolektioner. Hans lärare sa att han var den mest lata eleven på konservatoriet. Han var dålig på att läsa på syntolkning, men han fortsatte med lektionerna eftersom det skulle göra det möjligt för honom att göra ett års militärtjänstgöring i stället för fem. I själva verket gjorde han mindre än ett år i armén eftersom han medvetet gjorde sig sjuk i bronkit. Medan han blev frisk började han komponera. Hans far publicerade några sånger som han hade skrivit. Han kom dock inte överens med sin familj och han lämnade hemmet 1887.
Den unga Satie
Satie lärde snart känna många människor i den berömda kabarén Chat Noir. Han lät håret växa länge och bar en frockcoat och en hög hatt. Han skrev en balett som de flesta tyckte var chockerande. Han blev vän med Debussy som var en av de enda som förstod de allvarliga orsakerna till Saties ovanliga beteende.
År 1890 flyttade han till nya rum på översta våningen i ett hus så att de som han var skyldig pengar inte kunde komma åt honom. Han försökte komponera i en enkel stil och blev intresserad av mystisk religion och gotisk konst. Han ärvde en liten summa pengar som han köpte sig sju sammetsdräkter som alla var exakt likadana: en för varje veckodag. Han startade en kyrka som hette Église Métropolitaine d'Art de Jésus Conducteur (Metropolitan Church of Art of Conductor Jesus), men ingen tillhörde kyrkan förutom han själv.
I slutet av 1898 flyttade han till Arceuil, en förort till Paris. Han tillbringade resten av sitt liv där. Han slutade uppträda offentligt och tjänade pengar på att spela piano på kaféer och pubar. Varje morgon promenerade han de tio kilometerna till Paris och stannade på vägen på kaféer för att dricka eller komponera. Han bar en bowlerhatt, en vingkrage och bar alltid på ett hoprullat paraply. Om det regnade hade han paraplyet under sin kappa för att hålla den torr. Han bar också på en hammare om någon skulle angripa honom. Sent på kvällen gick han hem igen eller tog det sista tåget tillbaka. Hans lägenhet var en fruktansvärd röra.
Uppgång till berömmelse
År 1905, vid 39 års ålder, blev han åter student och studerade musik vid Schola Cantorum. Han ville bli en bättre kompositör. Han lärde sig att skriva fogar. Han gillade fortfarande att använda parodier i sin musik.
År 1911 spelade Maurice Ravel några av Saties pianostycken offentligt. Plötsligt började folk uppmärksamma Satie. De insåg att han hade varit en av de första impressionistiska kompositörerna. Debussy dirigerade hans Gymnopédies i sitt arrangemang för orkester. Musikkritiker började skriva artiklar om Satie. Han höll äntligen på att bli berömd. Han fick några humoristiska pianostycken utgivna. Han tjänade en del pengar på sina kompositioner, så han kunde sluta spela på kabaréer. Han träffade Jean Cocteau som presenterade honom för Diaghilev för vilken han skrev musiken till Parade. En del människor älskade den, andra hatade den, men folk började lägga märke till honom. Han blev ombedd att skriva mer teatermusik. Han hade ett mycket viktigt inflytande på de sex kompositörer som kallades Les Six. Han blev ombedd att skriva ett symfoniskt drama som han kallade Sokrates. Många musiker anser att det är hans bästa verk.
Sista åren
På 1920-talet skrev han många artiklar för tidningar och tidskrifter och blev förknippad med den konströrelse som kallas Dada. Hans baletter Relâche och Mercure chockerade publiken när de uruppfördes. Relâche är ett tidigt exempel på det som senare blev alienationsteatern.
Satie drack mycket alkohol och blev sjuk. Han fick skrumplever och dog 1925. När hans vänner kom in i hans lägenhet efter hans död var det så mycket oordning att de var tvungna att kasta bort två vagnslaster med skräp innan de kunde komma åt hans papper och manuskript.
Hans musik
Satie var engagerad i dans, teater och kabaré under större delen av sitt liv och det är för detta som mycket av hans musik är skriven. Han prövade alltid nya idéer i sin musik. Han kunde skriva i en senromantisk stil med kromatiska harmonier, men han skrev också i mer moderna stilar, ofta med mycket enkla idéer. Han var alltid mer intresserad av vackra melodier än av att skriva komplicerade rytmer. Hans tre Gymnopédies är fortfarande mycket populära. De verkar komma från en gammaldags värld där det råder stor enkelhet. Hans tre Gnossiennes (1890) låter mer orientaliskt, och Satie skrev några mycket märkliga kommentarer i musiken. Hans pianostycke Vexations (1893) är ett kort stycke med märkliga, kromatiska ackord som pianisten sedan ska spela 840 gånger. Uspud var ett tidigt exempel på det som senare kom att bli "det absurdas teater". Texten var helt skriven med små bokstäver: det var första gången som detta någonsin hade gjorts. Han skrev många kabarettlåtar.
Senare, efter att ha studerat vid Schola Cantorum, blev han berömd och skrev då många pianostycken med roliga titlar och märkliga kommentarer (t.ex. "som en näktergal med tandvärk"). Parade har märkliga instrument som till exempel skrivmaskiner. Sokrates var hans mest seriösa verk.
Efter hans död skrev alla de människor som han hade förolämpat om Satie att han var en dålig kompositör. Därför blev han nästan bortglömd fram till 1960-talet då John Cage började intressera sig för hans musik och gjorde den populär igen. Många surrealistiska konstnärer inspirerades ofta av Saties musik och idéer.
Frågor och svar
F: Vem var Erik Alfred Leslie Satie?
S: Erik Alfred Leslie Satie var en fransk kompositör.
F: Vad är han främst ihågkommen för i dag?
S: Han är i dag främst ihågkommen för sin musik och de märkliga sätt han uppträdde på.
F: Vilka är några av hans mest kända musikaliska kompositioner?
S: Hans mest kända musikaliska kompositioner är de tre pianostycken som han kallade Gymnopédies. Det första av dessa stycken är ett mycket känt musikstycke; det är en enkel melodi med ett mjukt ackompanjemang.
F: Vilka ovanliga instrument använde Satie ibland?
Svar: Satie använde ibland ovanliga instrument som sirener och skrivmaskiner.
F: Varför var Satie viktig för musikutvecklingen i Frankrike under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet?
S: Han var viktig på grund av de idéer han hade, och många människor påverkades av honom. Satie använde sätt att komponera som till exempel mycket kromatisk musik och minimalism före många andra människor, vilket blev vanligare senare under århundradet.
F: Hur skulle du beskriva Saties kompositionsstil?
S: Han var ingen briljant kompositör, men han var glad att komponera bra på ett enkelt sätt.
Fråga: Vilka nya idéer i samband med konsten anammade Satie? S: Satie var också intresserad av andra konstarter som litteratur och måleri och han var förknippad med de nya idéer som kallades esprit nouveau (ny anda) och som var på modet i Frankrike vid tiden för första världskriget.
Sök