Fatima Jinnah (31 juli 1893–9 juli 1967) var en pakistansk tandläkare, författare, statskvinna och en av Pakistans mest framträdande kvinnor i landets tidiga historia. Hon var lillasyster till Muhammad Ali Jinnah, som blev Pakistans första generalguvernör, och reste ofta på egen hand för att stödja hans politiska arbete. Hon kallas ofta i folklig tradition för ”Madar-e Millat” (nationens mor) på grund av sin starka närvaro i offentligt liv.
Tidigt liv och yrkesutbildning
Fatima Jinnah växte upp i en tid då få kvinnor hade formell utbildning. Hon utbildade sig till tandläkare och arbetade som sådan under flera år innan hon helhjärtat stödde sin bror i hans politiska kamp. Hennes yrkesbakgrund gav henne ekonomisk självständighet och en social plattform som senare underlättade hennes offentliga verksamhet.
Politisk aktivism och roll i självständighetsrörelsen
Hon var en stark kritiker av det brittiska Raj och blev en uppskattad röst inom All-India Muslim League. Som nära medarbetare till Muhammad Ali Jinnah spelade hon en aktiv roll i den så kallade Pakistanrörelsen, bland annat genom att mobilisera kvinnor och driva opinionsbildning för en självständig muslimsk stat vid tidpunkten för Rajens upplösning.
Efter självständigheten
Efter 1947 var Fatima Jinnah med och grundade en pakistansk kvinnoförening som arbetade med att hjälpa flyktingar och nyanlända att etablera sig i det nya landet. Hon ägnade sig även åt filantropiska uppgifter och socialt arbete, särskilt med fokus på kvinnors rättigheter och socialt stöd för utsatta grupper. Trots sin offentliga profil drog hon sig tillbaka från ständig politisk aktivitet efter sin brors död 1948, men förblev en moralisk auktoritet och rådgivare för många.
Presidentvalet 1965
Efter flera år i skymundan återvände Fatima Jinnah till politiken och kandiderade i presidentvalet 1965 mot den sittande militärdiktatorn Ayub Khan. Hon fick stort folkligt stöd och blev en symbol för demokrati och civilt styre, men valet präglades enligt många observatörer av omfattande oegentligheter och påverkades av ingripanden från den pakistanska armén, vilket bidrog till hennes valnederlag.
Arv och betydelse
Fatima Jinnahs arv handlar i hög grad om hennes stöd för medborgerliga rättigheter, hennes insatser i Pakistanrörelsen och hennes livslånga hängivenhet till nationens utveckling. Hon uppfattas som en pionjär för kvinnor i offentlig tjänst i Pakistan och en förebild för civilt engagemang gentemot militärt styre. Många institutioner och offentliga platser har uppkallats till hennes ära—från universitet och sjukhus till parker och gator—vilket speglar hennes bestående plats i Pakistans nationella minne.
Utöver sina politiska insatser bidrog hon med skrifter, tal och korrespondens som dokumenterar både den personliga relationen till hennes bror och hennes egen syn på rättvisa, jämlikhet och medborgaransvar. Fatima Jinnah avled den 9 juli 1967 och hedras fortfarande som en central gestalt i landets historia och i kampen för kvinnors delaktighet i det offentliga livet.