Pakistan-rörelsen
Pakistanrörelsen (även kallad Tehrik-e-Pakistan, Urdu: تحریکِ پاکستانن) var en politisk rörelse som var aktiv under första hälften av 1900-talet. Vid den tiden tillhörde Brittiska Indien Storbritannien. I Brittiska Indien var de flesta människor hinduer eller muslimer. De människor som gjorde rörelsen var rädda för att de skulle förlora sin frihet när engelsmännen lämnade landet. De ville därför skapa en separat stat. Denna kamp organiserades av partiet All India Muslim League och resulterade i delningen av det brittiska imperiet i Indien. Rörelsen leddes av Quaid-e-Azam Muhammad Ali Jinnah. Andra viktiga ledare var Nawab Muhammad Ismail Khan, Raja Amir Ahmed Khan av Mahmudabad, Sir Sikandar Hayat Khan, Nawabzada Liaquat Ali Khan, Fatimah Jinnah, Amjadi Bano Begum, Sir Abdullah Haroon, Khawaja Nazimuddin, Huseyn Shaheed Suhrawardy, Sardar Shaukat Hayat Khan, Chaudhry Khaliquzzaman, A.K. Fazlul Huq, Aurangzeb Khan, Qazi Muhammad Isa och Abdur Rab Nishtar
Rörelsens historia
Den första personen som hade idén om en separat stat var inte Allama Iqbal, som man allmänt tror. Han framförde teorin först i sitt tal 1930. Det var en rådande idé som hade sitt ursprung i Indiens Förenade provinser. Personer som Sir Syed Ahmed Khan och andra hade funderat på en separat stat där mycket tidigare. Från 1901 och framåt hade många andra muslimska forskare också föreslagit idén om en separat muslimsk stat inom subkontinenten. Choudhary Rahmat Ali föreslog senare namnet Pakistan i sin Pakistandeklaration 1933. Personer som Muhammad Ali Jinnah höll fast vid sin tro på religiös enhet. Religiösa fientligheter mellan hinduer och muslimer gav rörelsen ett starkare stöd.
Vid sitt möte i Lahore 1940 antog Muslimska förbundet Lahore-resolutionen (även känd som Pakistan-resolutionen) som krävde en oberoende stat Pakistan. Strax efter andra världskriget blev Storbritannien övertygat om att de inte skulle kunna behålla sina kolonier i Sydasien, eftersom det brittiska imperiet drabbades mycket hårt av kriget. År 1947 delades Brittiska Indien i två länder, ett Pakistan med muslimsk majoritet och ett Indien med hinduisk majoritet. Senare, 1971, splittrades Bangladesh från Pakistan.
Muslimska förbundets arbetsutskott vid sammanträdet i Lahore
Tidslinje
|
|
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Vad var Pakistanrörelsen?
S: Pakistanrörelsen (även kallad Tehrik-e-Pakistan, Urdu: تحریکِ پاکستان) var en politisk rörelse som var aktiv under första hälften av 1900-talet. Den syftade till att skapa en separat stat för muslimer i Brittiska Indien som var rädda att de skulle förlora sin frihet när engelsmännen lämnade landet.
F: Vem ledde rörelsen?
A: Rörelsen leddes av Quaid-e-Azam Muhammad Ali Jinnah och andra viktiga ledare var Nawab Muhammad Ismail Khan, Raja Amir Ahmed Khan av Mahmudabad och Sir Sikandar Hayat Khan, Nawabzada Liaquat Ali Khan, Fatimah Jinnah, Amjadi Bano Begum, Sir Abdullah Haroon, Khawaja Nazimuddin, Huseyn Shaheed Suhrawardy, Sardar Shaukat Hayat Khan, Chaudhry Khaliquzzaman, A. K. Fazlul Huq , Aurangzeb Khan , Qazi Muhammad Isa och Abdur Rab Nishtar .
Fråga: Varför ville folk skapa en separat stat?
S: Folk ville skapa en separat stat eftersom de var rädda att de skulle förlora sin frihet när engelsmännen lämnade Brittiska Indien, som vid den tiden hade en huvudsakligen hinduisk och muslimsk befolkning.
Fråga: Vilket parti organiserade denna kamp?
S: Kampen organiserades av partiet All India Muslim League.
F: Vad resulterade denna rörelse i?
S: Rörelsen ledde till att det brittiska imperiet i Indien delades.
Fråga: Vilka var några av de andra viktiga ledare som deltog i denna rörelse förutom Quaid-e-Azam Muhammad Ali Jinnah?
A: Några av de andra viktiga ledare som deltog i denna rörelse förutom Quaid-e-Azam Muhammad Ali Jinnah var Nawab Muhammad Ismail Khan , Raja Amir Ahmed Khan of Mahmudabad , Sir Sikandar Hayat Khan , Nawabzada Liaquat Ali Khan , Fatimah Jinnah , Amjadi Bano Begum , Sir Abdullah Haroon , Khawaja Nazimuddin , Huseyn Shaheed Suhrawardy , Sardar Shaukat Hayat Khan , Chaudhry Khaliquzzaman , A. K. Fazlul Huq , Aurangzeb Khan , Qazi Muhammad Isa och Abdur Rab Nishtar .
