Harald Hardråde – Norges kung (Harald III) 1015–1066, död vid Stamford Bridge

Harald Hardråde — Norges kung 1046–1066. Från legosoldat i Byzantium till död vid Stamford Bridge 1066. Läs hans dramatiska liv, erövringar och arv.

Harald Sigurdsson, också känd som Harald av Norge (Haraldr Sigurðarson; ca 1015–25 september 1066), kallades i sagorna ofta Hardrada (fornnordiska: harðráði, modernt norskt: Hardråde, "sträng rådgivare" eller "hård härskare"). Han var en av de mest framträdande nordiska härskarna under 1000‑talet och är välkänd både från samtida kontinentala och bysantinska källor samt från de isländska sagorna.

Tidiga år och exil

När Harald var omkring femton år, år 1030, deltog han tillsammans med sin halvbror Olaf i försöket att återta den norska tronen som hade gått förlorad till den danske kungen Knut den store. I slaget, där Olav stupade, besegrades Harald och han tvingades i exil. Han sökte tillflykt i Kievan Rus', där han tjänstgjorde som frivillig i storfurst Jaroslav den vises armé. Cirka 1034 fortsatte Harald och hans följeslagare till Konstantinopel.

Tjänst i det bysantinska riket

I Konstantinopel gick Harald in i den bysantinska armén och steg i graderna till befälhavare inom det berömda Varangian Guard, en elitförband bestående av främst nordbor och andra utlänningar. Under sin tid i det bysantinska riket deltog han i fälttåg österut och i strider om makten i riket, och han ska ha samlat på sig stora rikedomar. Enligt tradition ska han ha sänt en del av förmögenheten i förvar till Jaroslav i Kievan Rus'. Harald lämnade Byzans omkring 1042 för att med sina erfarenheter och förmögenhet försöka återvända till makten i hemlandet.

Återkomst till Norden och tillträde till tronen

Under Haralds frånvaro hade Magnus den gode, son till den stupade Olav, blivit kung i Norge och även i Danmark. År 1046 förenade sig Harald med Magnus rival i Danmark, Svend, och företog härjningar längs den danska kusten. Ett förlikningsavtal ingicks och Harald och Magnus kom att dela kungadömet och dela rikedomar. När Magnus avled kort därefter blev Harald ensam kung av Norge — han räknas som Harald III och regerade från 1046/1047 till 1066.

Inrikespolitik, ekonomi och styre

Som kung krossade Harald opposition och arbetade för att samla Norge under ett starkt centralstyre. Hans regeringstid präglades sannolikt av större inre stabilitet än tidigare, och han utvecklade en mera organiserad myntekonomi och utökade utrikeshandeln. Harald framstår i källorna som en kraftfull och viljestark regent som betonade kungamaktens auktoritet — det är också bakgrunden till hans tillnamn Hardråde.

Kampen om Danmark

Harald försökte återupprätta vad som ibland kallas Knuts "Nordsjörike" genom att göra anspråk på den danska tronen. Fram till 1064 tillbringade han i praktiken många år med sjöfarande attacker och fälttåg mot Danmark och i strider mot sin tidigare bundsförvant Svend. Trots återkommande framgångar lyckades han dock aldrig permanent underställa sig Danmark.

Invasionen av England 1066 och död vid Stamford Bridge

Efter att ha avstått från sina anspråk på Danmark ingick Harald en pakt med Tostig Godwinson, den avsatta greven av Northumbria och bror till den engelske kungen Harold Godwinson, som uppmanade Harald att kräva den engelska kronan. I september 1066 invaderade Harald norra England med en flotta om cirka 300 långskepp och en här som enligt vissa källor uppgick till omkring 10 000 man. Han plundrade kusten och besegrade de engelska regionala styrkorna i norra England i slaget vid Fulford nära York.

Kort därefter mötte Haralds styrkor kung Harold Godwinsons armé i slaget vid Stamford Bridge. I den hårda striden blev Harald själv dödligt sårad och stupade den 25 september 1066; enligt samtida och nära samtida källor utplånades stora delar av hans invasionsstyrka. Händelsen återges även i den berömda anglosaxiska krönikan.

Haralds död vid Stamford Bridge försvagade nordisk-normandisk påverkan i England och har ofta av historiker tolkats som ett av sluttecknen för vikingatidens era i Norden. På kort sikt bidrog slaget också till att kung Harold snabbt tvingades marchera söderut, där han den 14 oktober 1066 föll i slaget vid Hastings mot Vilhelm av Normandie.

Arv och källor

Vår kunskap om Harald bygger på flera sorters källor: bysantinska dokument, Kievan Rus'-krönikor, den anglosaxiska krönikan samt de isländska sagorna och skaldedikten — i synnerhet Heimskringla av Snorri Sturluson och den samtida skaldediktningen, som ofta hyllade eller kritiserade härskare med poetisk retorik. De olika källorna belyser olika delar av hans liv och ger tillsammans bilden av en complex, erfaren fältherre och politiker.

Historiskt har Harald Hardrådes liv uppmärksammats både för hans långvariga militära karriär i Östeuropa och Byzans, och för hans roll i de dramatiska händelserna i England 1066. Han framstår i historieskrivningen som en av nordens mest färgstarka och ålunda inflytelserika kungar under 1000‑talet.

Frågor och svar

F: Vem var Harald Sigurdsson?

F: Vad gjorde Harald innan han blev kung?

F: Hur fick han rikedomar under sin tid i det bysantinska riket?

F: Vem var Magnus den gode?

Fråga: Vad kom Magnus och Harald överens om när de förenade sina krafter?

Sök med bokstav