Harold II (Harold Godwinson) – Englands sista anglosaxiska kung 1022–1066

Harold II (Harold Godwinson) — Englands sista anglosaxiska kung (1022–1066). Hans död i Hastings 1066 ledde till normandisk erövring och slutet för anglosaxiska England.

Harold Godwinson var kung Harold II av England (ca 1022-14 oktober 1066). Han styrde England efter att kung Edvard Bekännaren hade dött. Han regerade från den 5 januari 1066 tills han dödades i slaget vid Hastings. Hans död markerade den normandiska erövringen av England och slutet för det anglosaxiska England.

Bakgrund och uppgång

Harold föddes omkring 1022 som son till Godwin, jarl av Wessex, och tillhörde en av de mäktigaste adelsfamiljerna i England. Familjen Godwin hade stora jordegendomar och starkt politiskt inflytande under kung Edvards regeringstid. Harold gjorde tidigt karriär som krigare och politiker, och blev så småningom jarl av Wessex — en position som gav honom stort ansvar för rikets försvar och administration.

År 1051 tvingades Harold i exil efter en konflikt med kung Edvard, men han återvände inom några år och konsoliderade sin makt. Han gifte sig med Edith av Wessex, dotter till jarl Godwin och syster till kungens närmaste personer, vilket stärkte hans ställning ytterligare. När Edvard dog i januari 1066 valdes Harold av witanen (kungens råd) till kung, och han kröntes kort därefter.

Året 1066 — krig och nederlag

År 1066 blev ett avgörande år för England. Harold stod inför flera utmanare:

• Harald Hardråde, kung av Norge, invaderade i september tillsammans med Harolds avsatte bror Tostig. Harold mötte dem och vann en avgörande seger vid Stamford Bridge den 25 september 1066.
• Samtidigt hade hertigen av Normandie, Vilhelm, samlat en invasionsflotta och landsteg på den engelska kusten i slutet av september 1066. Vilhelm hävdade att Edvard eller tidigare överenskommelser hade gett honom rätten till den engelska kronan, och han påstod också att Harold hade svurit en ed till honom — en händelse som skildras på Bayeux-tapeten men vars exakta innehåll och giltighet är omdiskuterade bland historiker.

Efter sin seger vid Stamford Bridge tvingades Harold snabbt marschera söderut för att möta vilhelmarnas landstigning. Trötta och förkortade på tid konfronterade Harold och hans här Vilhelm i slaget vid Hastings den 14 oktober 1066. Slaget slutade i ett avgörande normandiskt seger och Harold stupade i striden. Den klassiska bilden att han träffades av en pil i ögat kommer främst från senare medeltida källor; de exakta omständigheterna kring hans död är inte fullständigt klarlagda.

Eftermäle och betydelse

Harolds död och Vilhelms seger ledde till en snabb politisk omvandling i England. Den normandiska erövringen innebar att en ny härskande elit från Frankrike etablerades, engelskt styre omorganiserades enligt kontinentala mönster och den anglosaxiska adeln till stor del förlorade sina ägor och sin makt. Reformen av lantdelen och administrationen som följde — som så småningom dokumenterades i bland annat Domesday Book — förändrade Englands samhälle och rättsordning för lång tid framöver.

Var Harold begravdes är osäkert. En tradition säger att han begravdes i Waltham Abbey, ett kloster som han sägs ha grundat eller understött, men det finns inga entydiga samtida bevis. Oavsett detaljerna om hans död och begravning har Harold II kommit att stå som symbol för slutet på det anglosaxiska kungadömet och början på en ny epok i engelsk historia.

Tidslinje i korthet

• ca 1022 – födelse (uppskattad)
• 1051–1052 – kort exil efter konflikt med kungens krets
• före 1066 – utnämnd jarl av Wessex, gift med Edith av Wessex
• 5 januari 1066 – kung Edvard dör; Harold utropas till kung
• 25 september 1066 – seger vid Stamford Bridge mot Harald Hardråde
• 14 oktober 1066 – dödas i slaget vid Hastings; normandisk seger

Harolds regeringstid var kort men dramatisk. Hans roll i 1066 och de händelser som följde gjorde att han, i historiskt perspektiv, ofta betecknas som Englands sista anglosaxiska kung.

Sök med bokstav