Isabella av Frankrike – drottning, regent och politisk aktör i 1300-talets England

Hon var dotter till Filip IV av Frankrike och Jeanne I av Navarra. Som dotter till två monarker var hon förutbestämd att bli drottning. Även om Frankrike och England hade en gemensam kultur var de politiska relationerna mellan dem spända. För att underlätta denna situation arrangerade påven Bonifatius VIII två äktenskap. Denna dubbelallians var mellan Edvard I av England och Marguerite av Frankrike och även den infantila Edvard II gifte sig med Isabel. År 1299 ägde äktenskapet mellan Edvard I och Marguerite rum. Äktenskapet mellan Edvard II och Isabella skulle vänta tills hon var tillräckligt gammal. De gifte sig 1308 i Boulogne-sur-Mer i Frankrike.

Redan vid 12 års ålder ansågs den unga bruden vara en stor skönhet. Sedan hans far hade dött ett år tidigare var den 24-årige Edward II nu kung. Men han visade mycket litet intresse för Isabella. Hans första handling som kung var att återkalla den landsförvisade Piers Gaveston. En krönikör skrev "Han hade hem sin största kärlek".

Oavsett hur deras relation såg ut betraktade Edvard II Gaveston med stor tillgivenhet. Från början av hans äktenskap med Isabella var deras relation inte bra. Edward hade inget romantiskt intresse för Isabella. Isabella upptäckte snart att hennes make inte gav henne några pengar. Hon skrev till sin far och berättade att hon levde i fattigdom. Kung Philip skrev snabbt tillbaka och krävde att Edward skulle försörja sin hustru och eventuella barn som de skulle få. Edvard fördröjde genom att ge ursäkter. Under tiden upptäckte Isabella att Piers Gaveston hade fått många av de juveler som hennes far hade gett henne som en del av hennes hemgift. Isabella blev rasande. Hennes farbröder varnade Edward för att de inte skulle närvara vid deras kröning om han inte gjorde sig av med Gaveston. Men Edwards baroner hade redan framfört samma hot. Edward lovade att han skulle ta hand om allt när parlamentet sammanträdde i mars. När Gaveston fick ansvaret för kröningen gick det ena efter det andra fel. Vid bankettbordet för att hedra kungen och drottningen satt Gaveston bredvid kungen i stället för Isabella. Han visade till och med sitt vapen bredvid kungens i stället för Isabellas. Baronerna och Isabellas släktingar blev arga över dessa förolämpningar mot deras nya drottning. Men det var inte förrän 1311 som baronerna upprättade en lista med förordningar som kungen var tvungen att följa. Den första var att göra sig av med Piers Gaveston. Men före 1312 kom Gaveston tillbaka till England. Samma år var Isabella gravid med sitt första barn. För att undkomma baronerna flydde Edward och Gaveston norrut och tog Isabella med sig. De lämnade henne oskyddad i York medan Edward och Gaveston flydde på ett fartyg. Men baronerna var inte upprörda över Isabella. Gaveston tillfångatogs och mördades sommaren 1312. Detta gjorde inte slut på Isabellas problem eftersom Edward fann en ny favorit i Hugh le Despenser. I november föddes deras första barn, den framtida Edward III av England. Men Despenser hatade Isabella mer än Gaveston. År 1321 var hon praktiskt taget en fånge. År 1324 hade Edward gett alla hennes landområden till Despenser.

År 1325 övertalade Edvard Isabella att åka till Frankrike. Hennes bror Karl IV av Frankrike var nu kung. Edward ville att hon skulle förhandla för honom om Gascogne. Detta var Isabellas chans till frihet. Hon övertalade till och med sin make att skicka sin son Edward (III) för att följa med henne. Edward insåg snart sitt misstag och krävde att hon och hans son skulle återvända. Isabella ignorerade hans krav och stannade kvar i Frankrike. Den ilska hon måste ha känt över åren av misshandel i England gav henne äntligen en chans att göra uppror mot sin make. Hon hade deras son, Englands framtida kung, med sig och Edward kunde inte göra någonting. Vid denna tidpunkt fick hon sällskap av Roger Mortimer, en engelsk exilant. En annan som kom till hennes hjälp var Edmund of Woodstock, 1st Earl of Kent, Edvard II:s halvbror. Ett antal engelsmän i Frankrike anslöt sig till hennes sak. Många var upprörda över Edvard II och Despensers.

Men Isabella hade ont om pengar. Hon och hennes anhängare begav sig norrut till Hainaut för att hitta mer stöd. I gengäld för deras stöd förhandlade hon fram ett äktenskap för sin son Edward med Philippa av Hainaut. Hon gav också upp alla anspråk hon hade på den franska kronan. Hon hade nu en armé från Hainaut med många engelsmän som stödde henne. Medan hon bodde i Hainaut hade hon och Roger Mortimer blivit älskare.

År 1326 landade Isabella och hennes armé i Suffolk. Varken Edward eller Despensers kunde sätta upp en armé mot henne. Edward II tillfångatogs och förlorade sin tron. Hans son Edvard III blev kung i hans ställe, med sin mor som regent.

När hon 1321 nekades tillträde till Leeds Castle lät hon sin eskort försöka tvinga sig in genom porten, och efter att de misslyckats lät hon 13 av hennes eskort hängas omedelbart. Hon fick fyra barn och minst tre missfall. När hon senare dog begravdes hon i sin bröllopsklänning.