Påven Bonifatius VIII
Påven Bonifatius VIII (latin: Bonifacius Octavus; 1235 - 11 oktober 1303), född Benedetto Caetani, var en italiensk präst i den romersk-katolska kyrkan och den 194:e påven från 1294 till 1303.
Tidigt liv
Benedetto Caetani föddes 1235 i Anagni i Italien. Caetani studerade i Todi och i Spoleto där han tog en juristexamen. Han kom från en mycket adlig familj. Hans familj var i regeringsställning.
År 1265 reste Caetani med kardinal Ottobuono Fieschi till England.
Kardinal
År 1281 upphöjde påven Martin IV Caetani till kardinal. År 1291 utnämnde påven Nikolaus IV honom till kardinal av SS. Silvestro e Martino ai Monti.
Påven
Kardinal Caetani valdes 1294 och valde att kallas Bonifatius VIII.
Påven Bonifatius bekräftade påven Celestine V:s dekret om att varje påve fritt kan avgå.
Bonifatius var inblandad i italienska och europeiska politiska tvister.
Bonifatius VIII utfärdade en regel som innebar att om en härskare (kung) ålade folk böter utan kyrkans eller påvens tillstånd skulle härskaren uteslutas ur kyrkan. Han fattade förhastade beslut utan att tänka efter. Han var känd för att vara hård, elak, grym och lyssnade inte på andras rekommendationer. Till exempel förklarade han en mycket förhastad påvelag om att alla människor, inte bara kristna, måste följa honom om de vill komma till himlen. Han ansåg att som påve skulle alla härskare böja sig för honom och respektera honom.
Efter hans död
Dante nämner Bonifatius i Inferno. Han identifierar påven som "de nya fariséernas furste".
Annan läsning
- Boase, Thomas Sherrer Ross. (1933). Bonifatius VIII. London: Constable. OCLC 1387650
