Kwame Nkrumah — Ghanas självständighetsledare och förespråkare för ett enat Afrika

Han gick i grundskolan i Half Assini där hans far arbetade som guldsmed. En tysk präst vid namn George Fischer påverkade hans utbildning. Han gick på en lärarskola i Accra och blev sedan själv lärare. År 1935 gick han till Lincoln University i USA. Han lärde sig mer om kommunismen. Hans utbildning fortsatte vid University of Pennsylvania, från 1939 till 1943. År 1945 åkte han till London och organiserade en internationell konferens för afrikansk frihet. Vid den tiden ändrade han sitt namn till Kwame.

Nkrumah återvände till guldkusten och grundade Convention People's Party. Han valdes till premiärminister. När Ghana blev självständigt från England var Nkrumah landets första president. Han skapade Ghanas flagga. Han krävde att alla barn skulle gå i skolan. Fler kvinnor gick i skolan och tog jobb. För att få elektricitet lät Nkrumah bygga en vattenkraftsdamm, den så kallade Akosombo-dammen, och ett kärnkraftverk.

Militären och polisen tvingade bort Nkrumah från makten den 24 februari 1966.

Efter att Kwame Nkrumah störtades levde han sitt liv i Conakry i Guinea. I augusti 1971 fick han diagnosen prostatacancer och flög till Rumänien för behandling. Han dog i Bukarest i Rumänien den 27 april 1972 vid 62 års ålder.

• 1930: Lärarcertifikat från Prince of Wales' College i Achimota (tidigare Government Training College, Accra).
• 1931: Lärare vid den katolska skolan i Elmina (Centralregionen) och senare rektor vid den katolska skolan i Axim (Västra regionen).
• 1932: Lärare vid det romersk-katolska seminariet i Amisano (Centralregionen).
• 1935: Inträde vid Lincoln University, Pennsylvania, USA.
• 1939: Utbildades till BA (Lincoln University), USA.
• 1942: Utbildades till BA (teologi) vid Lincoln University, USA.
• 1943: Filosofi och avslutade kursarbete/förberedande examen för en doktorsexamen vid University of Pennsylvania, USA.
• 1939 - 1945: Kombinerade studier med en deltidsföreläsning i negerhistoria. (Under denna period hjälpte han till att grunda African Studies Association och African Students Association of America and Canada).
• 1945: Årets mest framstående professor av "The Lincolnian".
• 1945 (maj): Anlände till London i syfte att studera juridik och skriva en doktorsavhandling, men träffade George Padmore. De två hjälpte i egenskap av politiska sekreterare till att organisera den sjätte panafrikanska kongressen i Manchester, England. Efter kongressen fortsatte Nkrumah sitt arbete för Afrikas avkolonisering och blev vice ordförande för West African Students Union. Han var också ledare för "Cirkeln", den hemliga organisationen som ägnade sig åt Västafrikas enhet och självständighet, i dess kamp för att skapa och upprätthålla en union av afrikanska socialistiska republiker.
• 1947: Skrev sin första bok, "Towards Colonial Freedom".
• 1947: (december): Återvände till Gold Coast och blev generalsekreterare för United Gold Coast Convention (UGCC).
• 1948: Fängslas tillsammans med UGCC:s verkställande medlemmar, senare kallade "de sex stora", efter oroligheter i kolonin.
• 1948: (september): Det kom ut i tidningarna samma dag som han avskedades som generalsekreterare för UGCC.
• 1949 (juni): Bildade Convention Peoples Party (CPP) tillsammans med Committee on Youth Organization (CYO).
• 1949 (december): Förklarade positiv handling för att kräva självständighet.
• 1950 (januari): Arresterad efter upplopp till följd av deklarationen om positiv särbehandling.
• 1951 (februari): Vann valet medan han satt i fängelse med 22 780 röster av de 23 122 rösterna, och tog därmed över Accra Central. Han släpptes senare från fängelset samma månad för att bilda en ny regering.
• 1956: Vann valet som ledde till självständighet.
• 1957: (6 mars): Förklarade Ghanas självständighet
• 1958 (april): Konferens för de nuvarande oberoende afrikanska staterna (Ghana, Egypten, Sudan, Libyen, Tunisien, Etiopien, Marocko och Liberia). I december höll han en allafrikansk folkkonferens i Accra, den första panafrikanska konferensen som hölls på afrikansk mark. Han tog det första steget mot Afrikas enande genom att underteckna ett avtal med Sekou Toure om att ena Ghana och Guinea.
• 1958: Gift med Helena Ritz Fathia, en egyptisk koptisk kvinna som var släkt med Egyptens president Gamal Abdel Nasser och fick tre barn med henne - Gokeh, Sarmiah Yarba och Sekou Ritz.
• 1960: Ghana förklaras som en republik.
• 1961: Nkrumah utvidgade unionen Ghana-Guinea till att omfatta Mali under Modibo Keita.
• 1962 (augusti): Måltavla för ett mordförsök i Kulungugu i Ghanas norra region.
• 1963 (maj): Nkrumah organiserade en konferens för de 32 oberoende afrikanska staterna i Addis Abeba. Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) bildades vid denna konferens i syfte att arbeta för enighet, frihet och välstånd för Afrikas folk.
• 1964: Ghana etablerades som en enpartistat med honom själv som president på livstid.
• 1965: Nkrumah publicerade sin bok "Neocolonialism". I denna bok visade han hur utländska företag och regeringar berikade sig själva på det afrikanska folkets bekostnad. Boken ledde till hårda protester från den amerikanska regeringen som drog tillbaka sitt ekonomiska bistånd på 35 miljoner dollar som tidigare var öronmärkt för Ghana.
• 1966 (24 februari): Stjälades genom en militärkupp under en resa till Hanoi i Nordvietnam. Han åkte till Conakry i Guinea när han fick veta om störtningen. Han bodde i Conakry som Guineas medpresident.
• 1971 (augusti): Flyg till Rumänien för behandling av prostatacancer.
• 1972 (27 april): Död i cancer i Bukarest, Rumänien.
• 1972 (7 juli): Begravd i Ghana.

Osagyefo Dr Kwame Nkrumah har skrivit över 20 böcker och publikationer. Han var en ledande auktoritet inom politisk teori och praktisk panafrikanism.