Nedan finns en lista över språk efter antalet modersmålstalare.

Över hälften av världens befolkning talar de 15 mest använda modersmålen. De listas här. De kommer från den svenska Nationalencyklopedin (2007, 2010).

Skillnaden mellan språk och dialekt är ofta oklar. Vissa versioner som är ömsesidigt begripliga har förenats. Dessa inkluderar indonesiska och malajiska, kroatiska, bosniska och serbiska. Det omfattar inte standardhindi och urdu. Hindustani har här delats upp i de sociolingvistiska enheterna hindi och urdu, men minst 100 miljoner talare av vissa hindi-dialekter räknas inte nedan.

Hur listan är upprättad och viktiga avgränsningar

Modersmålstalare avser personer som använder språket som sitt första språk. Siffror och rangordningar bygger på källor som censuser, språkliga undersökningar och sammanställningar (i detta fall främst Nationalencyklopedin 2007 och 2010). Det är viktigt att förstå ett antal metodologiska och praktiska begränsningar:

  • Definition av språk vs. dialekt: Gränsen är ofta politisk eller sociokulturell snarare än strikt lingvistisk. Vissa varieteteter som är ömsesidigt begripliga kan räknas som ett språk (t.ex. indonesiska/malajiska i vissa källor) eller som separata språk (i andra källor).
  • Språkfamiljer och dialektkontinuum: Språk som "kinesiska" består av flera huvudsakliga varianter (mandarin, wu, kantonesiska m.fl.) som i tal kan vara ömsesidigt obegripliga. Vissa listor grupperar dessa under "kinesiska", andra listar varianterna separat.
  • Politiska och historiska uppdelningar: Exempel: serbiska, kroatiska och bosniska utgör ett språkligt continuum (ibland samlat som serbokroatiska) men räknas ofta som separata språk av nationella skäl. På samma sätt behandlas standardhindi och urdu ofta som separata, även om de i praktiken utgör varianter av Hindustani.
  • Olika källor ger olika siffror: Olika organisationer (Nationalencyklopedin, Ethnologue, UNESCO m.fl.) använder olika metoder och uppdateringar, vilket leder till avvikelser i både rangordning och absoluta tal.
  • Modersmål vs. andraspråk: Ett språk som engelska har mycket fler totala talare om man räknar andraspråk (L2) än om man enbart räknar modersmålstalare.

Exempel på språkliga problem som påverkar listan

  • Kinesiska: Om man slår ihop alla variantgrupper under "kinesiska" hamnar detta som världens största modersmål, men om man delar upp i mandarin, kantonesiska, wu osv. kan placeringen förändras.
  • Arabiska: Arabiska omfattar många dialekter som i tal kan skilja sig stort. Vissa räknar arabiska som ett enda språk, andra delar upp efter huvudvarieteter.
  • Hindustani (hindi/urdu): Som tidigare nämnts har Nationalencyklopedin i detta sammanhang valt att räkna hindi och urdu som separata enheter, även om de är nära besläktade.
  • Serbokroatiska: Kroatiska, bosniska och serbiska är ett annat exempel där politiska gränsdragningar påverkar hur talare räknas.

Språk som ofta återfinns bland de 15 mest talade modersmålen

Den exakta ordningen och vilka språk som hamnar i topp 15 varierar mellan källor. Nedan följer en lista över språk som ofta återfinns bland de 15 mest talade modersmålen (utan exakta siffror från en specifik källa):

  • Kinesiska (huvudsakligen mandarin)
  • Spanska
  • Engelska
  • Hindi
  • Bengali (bangla)
  • Portugisiska
  • Ryska
  • Japanska
  • Punjabi (västlig/lahnda)
  • Marathi
  • Telugiska
  • Arabiska
  • Turkiska
  • Vietnamesiska
  • Koreanska

Observera att samma språk kan förekomma i olika positioner beroende på om man räknar alla kinesiska varieteter ihop eller separat, eller om man inkluderar/framför allt använder nyare folkräkningsdata.

Varför uppdateringar behövs

  • Demografiska förändringar (födelsetal, migration) påverkar talarantal över tid.
  • Nyare forskning och uppdaterade folkräkningar ger bättre underlag än äldre sammanställningar (såsom NE 2007/2010).
  • Språkpolitisk förändring (standardisering, erkännande av språk) kan ändra hur talare kategoriseras i officiella källor.

Slutsats

Listor över världens språk efter antal modersmålstalare ger en användbar översikt, men de måste tolkas med försiktighet. Skillnader i definitioner, metodik och källmaterial ger variationer i både rangordning och absoluta siffror. För detaljstudier rekommenderas att jämföra flera källor (t.ex. Nationalencyklopedin, Ethnologue, FN:s demografiska data) och att vara tydlig med vilka avgränsningar som används.