Slaget vid Iwo Jima ägde rum i februari och mars 1945 under andra världskriget. Några av krigets hårdaste strider utkämpades under detta slag, som genomfördes av amerikanska styrkor under beteckningen Operation Detachment. Målet var att erövra de japanska flygfälten på ön Iwo Jima för att stödja bombningar av det japanska fastlandet och för att ge nödlägeslandningsfält åt B-29-bombare.

Försvar och taktik

Den kejserliga japanska arméns försvar var omfattande och väl genomtänkt. I stället för att möta amerikanerna i strandlinjen valde den japanska befälhavaren generalmajor Tadamichi Kuribayashi ett försvar i djupet med omfattande tunnel- och bunkersystem, dolda artilleripositioner och sammanhängande ställningar. Det fanns stora befästa bunkrar och över 18 kilometer med tunnlar och gångar som möjliggjorde rörlighet, förflyttning av ammunition och förvar av styrkor utom sikt för angriparna.

Stridens förlopp och förluster

Striden inleddes den 19 februari 1945 och pågick i ungefär sex veckor fram till slutet av mars. Det var den första större amerikanska landstigningen mot en japansk ögrupp i Stilla havet och utvecklades till ett blodigt och utdraget slag. De amerikanska förlusterna var betydande — totalt omkring 26 000 skadade eller dödade, varav ungefär 6 800 mist livet — och de japanska förlusterna var ännu större: av de cirka 21 000 japanska soldater som fanns på ön i början av striderna dödades över 20 000 och endast 216 togs till fånga.

Hedersmedaljer och deras betydelse

Striderna på Iwo Jima krävde exceptionella insatser av enskilda soldater. Efter slaget tilldelades sammanlagt 27 soldater Hedersmedaljen (Medal of Honor) för sina insatser. Av dessa delades 22 ut till marinsoldater och 5 till sjömän ur Förenta staternas flotta. Slaget vid Iwo Jima står således för en betydande andel av de hedersmedaljer som amerikanska marinsoldater erhöll under hela andra världskriget — omkring 30 % av de 82 medaljer som marinkåren fick under kriget härstammar från detta slag.

Hedersmedaljen har sina rötter i det amerikanska inbördeskriget och är den högsta militära utmärkelsen som USA:s regering kan utdela till medlemmar av sina väpnade styrkor. Kravet för utdelning är att mottagaren utfört en handling av exceptionellt mod — med risk för sitt eget liv — utöver vad som normalt förväntas, i strid mot en fiende till Förenta staterna. På grund av medaljens karaktär delas den ofta ut postumt.

Vad medaljerna representerar

De 27 Hedersmedaljerna från Iwo Jima täcker en rad olika handlingar: offensiva anfall mot befästa positioner, ledarskap under svåra omständigheter, räddningsinsatser av kamrater under intensiv eld och offervilja för att rädda andra eller säkra strategiska mål. Mottagarna kom från olika grader och befattningar, vilket speglar att extraordinärt mod kan förekomma på alla nivåer i striden.

Efterspel och minne

Slaget vid Iwo Jima har fortsatt att vara en viktig del av amerikansk och japansk krigshistoria, både för de strategiska konsekvenserna och för de personliga berättelser om mod och uppoffring. Minnesmärken, deltagares vittnesmål och historiska studier har bidragit till att dokumentera händelserna och de individuella insatser som belönades med Hedersmedaljen.