Militär – definition, uppgifter och grenar (armé, flotta, flygvapen)

Lär dig vad militär är, dess uppgifter och huvudgrenar — armé, flotta och flygvapen. Klar översikt av roller, uniformer, värnplikt, reserv och militärt försvar.

Militären är den grupp eller de grupper av människor som har befogenhet att försvara något, oftast ett land. Dessa grupper är beväpnade och kallas därför ofta för de väpnade styrkorna. Militärens huvudsakliga uppgift är att skydda sitt territorium och sina medborgare genom att avvärja eller möta ett hot från ett annat lands, eller en annan aktörs, väpnade styrkor — exempelvis vid ett krig. Regeringar kan också beordra militären att genomföra offensiva operationer mot andra mål. Ordet "militär" kommer från latinets miles, som betyder krigare.

Uppgifter och roller

Militära uppgifter är breda och innefattar mer än direkt strid. Exempel på vanliga roller och uppgifter inom militären är att hantera och använda vapen, köra och underhålla fordon, samt reparera och serva motorer. Andra specialister lär sig att flyga flygplan, styra fartyg eller arbeta med kommunikation, sjukvård, logistik och underrättelsetjänst. Militären deltar också i katastrofhjälp, räddningsinsatser och fredsbevarande operationer under internationellt mandat.

Organisation och grenar

Ett lands militär är vanligtvis uppdelad i olika grenar och organisationer som har särskilda uppgifter och kompetenser. De vanligaste grenarna är:

• Armé (land) – en styrka av soldater som huvudsakligen verkar på marken. Armén använder bland annat stridsfordon som landtankar och understödjande helikoptrar (helikoptrar), samt infanteri och artilleri.
• Flotta (hav) – ansvarar för operationer till sjöss och använder fartyg och båtar. Flottan kan också ha egna flygförmågor och samarbetar tätt med marinsoldater. Personal i flottan kallas ofta sjömän.
• Flygvapen (luft) – bedrivs med fokus på luftoperationer och använder huvudsakligen flygplan samt obemannade system (drönare) för spaning, stridsinsats och transport.
• Marinsoldater – styrkor utbildade för att strida både till sjöss och vid landstigning, särskilt för anfaller- och amfibieoperationer. De samarbetar nära med flottan men är inte samma sak som sjömän.
• Rymdstyrka (rymd) – en växande gren som arbetar med militära rymdoperationer och satelliter samt rymdfarkoster, särskilt i större försvarsmakter.

Specialstyrkor och andra aktörer

Vissa stora militärer har mindre, högspecialiserade enheter för svåra eller känsliga uppdrag; dessa kallas ofta specialstyrkor och kan utföra underrättelseinhämtning, antiterrorinsatser och räddningsoperationer bakom fiendens linjer.

Utöver statliga styrkor finns även legosoldater (soldater som strider för betalning) och privata militära entreprenörer (PMC) — civila företag som tillhandahåller säkerhetstjänster, träning och militär logistik. Ett historiskt exempel på PMC-liknande aktörer var de medeltida italienska condottieri. En krigsherre kan i vissa konflikter kontrollera en privat armé, ofta med begränsad lojalitet och ansvarsskyldighet.

Personalen: rekrytering, värnplikt och reserv

Det finns två huvudsakliga sätt att ansluta sig till militären: frivillig tjänstgöring eller tvångstjänstgöring. I många länder är militären helt frivillig, medan andra upprätthåller lagar om värnplikt — värnplikt — som kan kräva att medborgare tjänstgör under en viss tid beroende på ålder och fysisk lämplighet. Många försvarsmakter har också en reserv där tidigare soldater kan kallas in vid behov. Tidigare tjänstgörande kallas ofta veteraner och kan ha rätt till särskilt stöd och vård.

Utrustning, uniform och logistik

Militär personal bär vanligtvis särskilda kläder — uniform — som visar rang, enhet och nationstillhörighet. I stridssituationer används ofta kamouflagemönster anpassade för att göra det svårare att upptäcka soldater i miljöer som skogen eller öknen. Försörjning, underhåll av materiel, sjukvård och kommunikation är avgörande funktioner som möjliggör militära operationer över tid.

Rättsliga ramar och internationella uppdrag

Militära handlingar regleras både av nationella lagar och av internationell rätt, såsom Genèvekonventionerna, som styr behandling av civilbefolkning, krigsfångar och sårade. Många länder deltar i internationella fredsbevarande insatser under FN eller andra regionala organisationer, samt i humanitära insatser och katastrofhjälp.

Modern utveckling: teknologi och nya domäner

Moderna militärer utvecklas snabbt med ny teknik: cyberförsvar och cyberattacker har blivit centrala komponenter, drönare och obemannade system används för spaning och strid, och rymden är en allt viktigare domän för kommunikation och övervakning. I vissa länder finns redan särskilda rymdkommandon eller rymdstyrkor för att skydda satelliter och rymdinfrastruktur.

Etik, samhälle och ansvar

Militära insatser väcker ofta viktiga frågor om etik, civil kontroll, mänskliga rättigheter och ansvar för civila skador. Diskussioner om värnplikt kontra yrkesarmé, hur veteraner tas om hand och hur privata aktörer regleras är centrala i många samhällen.

Sammanfattningsvis är militären en komplex institution med uppgifter som sträcker sig från försvar och strid till hjälpinsatser och teknisk utveckling. I politiska och rättsliga sammanhang är dess roll starkt reglerad, och även om våld är ett verktyg som militären kan använda, finns tydliga internationella normer som ska begränsa och styra hur styrkorna agerar.

Anslutning och utbildning

I de flesta länder i världen kan unga män och (i vissa länder) kvinnor mellan 17 och 18 år som är friska och vid god hälsa tvingas av landets regering att gå med i militären och genomgå militär utbildning. Detta kallas "värnplikt". Bland de länder som inte har värnplikt finns Australien, Bangladesh, Kanada, Frankrike, Ungern, Indien, Italien, Japan, Malta, Nya Zeeland, Saudiarabien, Slovenien, Sydafrika, Spanien och Storbritannien. I vissa länder, t.ex. Argentina och Förenta staterna, är värnplikten laglig men används inte för närvarande.

När en person vill gå med i militären som frivillig, "värvar" han eller hon sig. (Det betyder helt enkelt att de skriver upp sitt namn på en lista.) De måste vara äldre än en viss ålder, 17 eller 18 år i de flesta länder. De måste genomgå fysiska konditionstester för att visa att de är tillräckligt friska för att klara av de arbeten som de kommer att få utföra. De måste också ha tillräckligt god hörsel för att höra order och tillräckligt bra syn för att kunna använda ett gevär.

Nya personer i militären kallas ofta "rekryter". De tränas på ett särskilt läger, som ibland kallas "boot camp" eller "grundutbildning". Under denna utbildning har rekryterna vanligtvis mycket lite fritid. De lär sig att förstå de "order" eller "kommandon" som officerarna ger till "trupperna". (Trupperna är de militära personerna i en grupp.) De lär sig de rätta sätten att lyda orderna. De gör mycket motion för att förbättra sin kondition och styrka. De lär sig om vapen, första hjälpen och sina uniformer och sin "utrustning". (Deras kit är deras utrustning.) Rekryterna lär sig också att marschera. (Det är ett sätt att gå tillsammans och hålla sig "i takt".) Att lära sig marschera kallas ibland för "drill". När soldaterna är klara med "boot camp" bör de kunna tillräckligt mycket för att vara en hjälpsam person i sin grupp. Lägret avslutas vanligtvis med en parad där de nyutbildade rekryterna visar upp sin marschering och andra färdigheter som de har lärt sig inför viktiga besökare. När rekryterna är fullt utbildade är de redo att försvara (skydda) sitt land från angrepp, eller att gå ut i [krig] om det behövs.

 
Elever vid US Army Preparatory  

Frågor och svar

F: Vad är det militära?

F: Varifrån kommer ordet "militär"?

F: Vilka typer av jobb kan man ha inom militären?

F: Hur går man in i militären?

F: Vilka är veteraner?

F: Vilka grenar ingår i en typisk militär organisation?

Sök med bokstav