Mike Nichols (född Mikhail Igor Peschkowsky, 6 november 1931–19 november 2014) var en inflytelserik amerikansk tv- , scen- och filmregissör, författare, producent och komiker. Han blev känd som ena halvan av komikerduon Nichols och May tillsammans med Elaine May, och gruppens skarpa, intelligent humor gav dem stort kommersiellt och kritiskt genomslag under slutet av 1950– och början av 1960-talet. År 1968 vann han en Oscar för bästa regissör för filmen The Graduate, en film som också markerade Dustin Hoffmans genombrott. Bland hans andra välkända filmer kan nämnas Vem är rädd för Virginia Woolf, Catch-22, Carnal Knowledge, Silkwood, Working Girl, The Birdcage, Closer, Charlie Wilson's War (hans sista film) och tv-miniserien Angels in America. Han satte också upp de ursprungliga teateruppsättningarna av Barefoot in the Park, Luv, The Odd Couple och Spamalot, och blev känd för sin förmåga att arbeta nära skådespelare och förvandla scener till starka karaktärsdrivna uttryck.

Tidiga år och början av karriären

Nichols föddes i Berlin och emigrerade med sin familj till USA när han var barn. Han började sin karriär som ståupp- och sketshumorist, och partnerskapet med Elaine May gav honom tidig berömmelse både på scen och i inspelade föreställningar. Den komiska framgången banade väg för övergången till teater- och senare filmregi, där hans känsla för timing och dialog kom väl till pass.

Teater och film

Nichols inledde en framgångsrik teaterkarriär på Broadway och blev snabbt en eftertraktad regissör för samtida pjäser. Hans filmdebut som regissör kom efter flera framgångar på scen, och han visade tidigt en förmåga att tolka både samtida och klassiska texter för filmmediet. The Graduate (1967) etablerade honom som en ledande filmskapare och följdes av en rad uppmärksammade titlar som ofta behandlade komplexa mellanmänskliga relationer och samhälleliga frågor. Hans arbete omfattade många genrer — från mörk komedi till drama och politiskt laddade berättelser — och han rörde sig obehindrat mellan film, teater och TV.

Utmärkelser och erkännanden

Nichols tillhör de få i underhållningsbranschen som uppnått EGOT-status — han vann en Emmy, en Grammy, en Oscar och en Tony Award. Hans Grammy kom tidigt, som del av Nichols och May, och hans Emmy kom bland annat för regiarbetet med Angels in America. Utöver EGOT-priserna mottog han en rad andra hedersutmärkelser, bland dem Lincoln Center Gala Tribute 1999, National Medal of Arts 2001, Kennedy Center Honors 2003 och AFI Life Achievement Award 2010 — utmärkelser som speglar både bredden och betydelsen av hans konstnärskap.

Personligt liv och död

Nichols höll i många avseenden en återhållsam profil privat, men var en framträdande figur i New Yorks och Hollywoods kulturliv. Han bodde under senare år på Manhattan och arbetade aktivt med både teater- och filminspelningar fram till slutet av livet. Nichols dog plötsligt av en hjärtattack den 19 november 2014 i sitt hem på Manhattan. Han var 83 år gammal vid sin bortgång.

Arv och betydelse

Mike Nichols lämnar efter sig en stark konstnärlig arv som regissör som både formade och speglade amerikanskt teater- och filmliv från 1960-talet och framåt. Han var särskilt uppskattad för sitt arbete med skådespelare — hans produktioner är ofta framhållna för skarpa dialoger, människoskildringar och modet att ta sig an svåra ämnen med både allvar och humor. Många regissörer och skådespelare pekar på Nichols som en inspirationskälla, och flera av hans film- och teateruppsättningar fortsätter att spelas och diskuteras.

  • Noterbart: Han blev Oscarvinnare 1968 för The Graduate och regisserade även kritikerrosade filmer som Vem är rädd för Virginia Woolf och Working Girl.
  • EGOT: Nichols är en av få konstnärer som vunnit Emmy, Grammy, Oscar och Tony — en titel som understryker hans mångsidighet och genomslagskraft i olika medier.
  • Senare arbete: Hans regi på tv-miniserien Angels in America återuppväckte intresset för hans arbete på 2000-talet och gav honom ytterligare kritikerros.